Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

00:17 | January 7, 2022

Ingen bebis 2022


Hela min kropp värker, så gör även min skalle och hals… hostig är jag också! Men det var värre igår.

I tisdags kl 13 fick jag åka in till Foothill Hospital Womens Health Care för att ta methotrexate. De på IVF- kliniken sa “då kommer du få en spruta…” men när jag kom in så visade det sig att jag skulle få tre sprutor in i rumpmuskeln. Ganska van vid dom nu faktiskt så jag var inte nervös över själva sticken utan mer hur det skulle kännas efteråt.

15 min efter att jag hade fått dom så fick jag åka hem, var ganska öm i rumpan och värre blev det mot kvällen. Jag började få huvudvärk, lite smått frossa, halsen började ömma och jag blev otroligt trött. Var ganska säker på att det var biverkningarna från sprutorna men samtidigt ville jag inte utesluta att det kunde vara Corona. Så dagen efter tog jag tempen och hade feber, bokade direkt ett mobilt PCR-test så vid 13-tiden kom en kvinna och testade mig och jag skulle få svar dagen efter. Jag låg hela dagen i sängen, tog Tylenol med några timmars mellanrum för att det inte skulle göra allt för ont. Jag hade svårt att gå och framför allt sitta på toaletten. Rumpmusklerna gjorde så ont och det var ju garanterat efter sprutorna eftersom jag fick dom på båda sidor. Tog mig ner för att koka en kycklingsoppa men sedan låg jag på soffan hela eftermiddagen till jag skulle lägga mig.

Imorse vaknade jag, kollade mejlen direkt och visst hade jag fått Corona. Och nu är det ju lite andra regler här så man behöver ju inte sitta i karantän mer än fem dagar om man inte har symtom. Hur är det i Sverige? Så vi får ju se hur det här går. Känns ju lite bättre idag, så pass bra att jag kunde städa bort julen. Jag var ju så fruktansvärt less på den men jag kunde inte låta bli att bli lite ledsen när jag plockade ner julstrumporna. När jag fick reda på att jag var gravid så satt jag och Elias i vardagsrummet och då tänkte jag “nästa år så är vi en till i familjen, då blir det ännu en julstrumpa vid spisen” men efter att jag pratat med IVF-läkaren idag som pratade om sprutorna jag tagit så sa han att det är superviktigt att jag inte blir gravid nu på tre månader. Och skulle inte mitt hcg gå ner efter dessa så behöver jag nog en omgång till av dessa sprutor. Så ja… ingen bebis detta år heller…

Jag försöker hela tiden tänka så positivt jag kan. Som att det är så bra att det finns sprutor som kan hjälpa kroppen att stöta ifrån sådant som inte är normalt. Att det var tur att det upptäcktes i tid så jag inte behövde operera bort min äggledare eller i värsta fall åka in akut för att den spruckit. Samtidigt är det svårt för när jag försöker tänka positivt så kommer alltid en negativ tanke och trycker ner det positiva. “Det är bra att det finns sprutor…” “Ja men hade kroppen fungerat normalt hade aldrig detta skett”… “Förhoppningsvis funkar sprutan…” “Ja men det innebär inte att jag kommer att bli gravid” alltså det är ett rent helvete med dessa hjärnspöken och det blir liksom inte lättare när man är där man är. Jag trivs jättebra här borta och har helt fantastiska vänner. Men samtidigt så har de flesta barn så det är svårt att undvika sådana situationer där dessa hjärnspöken attackerar mig.

Jag är bara så less på allt men försöker att se den här ofrivilliga pausen som ett tecken på att bara fokusera på sådant som får mig att må bra. Fokusera på mig, Elias, Stitch och även Penny som kommer om några dagar. Jag använder knappt min telefon mer än om jag ska publicera något. Svarar varken på samtal eller sms för att just nu orkar jag inte. Jag har ju aldrig varit någon som pratar i telefon mer än när det är något viktigt, vet inte om det är något norrländskt drag? Men just nu får det i alla fall mig att må bättre. Att vakna på morgonen och lämna sovrummet utan att ta med mig telefonen. Känns faktiskt lite som en befrielse!

Incheckad på sjukhuset. Fick vänta 30min på att mina sprutor skulle levereras. Låg såhär hela dagen med Stitch. Det enda jag fick i mig fram till eftermiddagen var dessa kakor. Sedan blev det kycklingsoppa. Ingen ny julstrumpa till nästa jul…


25 kommentarer



25 kommentarer om “Ingen bebis 2022”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hade du en mola eller varför får du dessa sprutor? På den Gyn jag jobbar ger vi dessa läkemedel bara då. En extrauterin graviditet opereras här (tar bort äggledare) eftersom risken att drabbas igen är för stor.
    Och rh-sprutan, är inte helt 100, men tror inte den ges till graviditeter före i alla fall vecka 9. Så väldigt olika allt är. Men tycker absolut det är något man skulle haft i åtanke när ni fortsatte få flera tidiga missfall efter varandra..
    All omtanke till er❤️

    Reply
  • Eftersom mitt hcg var för lågt så kunde man inte se vart detta låg. Och trots att det steg så steg det väldigt långsamt och läkarna ville inte riskera att min äggledare kunde brista. Och jag började blöda dagarna innan jul och blöder fortfarande och eftersom mitt hcg steg så misstänkte dom att det inte låg i livmodern, eftersom hade det legat där hade jag blött ut det och mitt hcg hade sjunkit.

    Det är ju olika vart man är, det har jag verkligen lärt mig efter allt detta. Men man får bara hoppas att läkarna gör det som dom vet är bäst för patienten.

    Tack fina!

    Reply
  • Skickar en stor, varm kram!❤️

    Reply
  • ❤️❤️❤️

    Reply
  • Det kanske inte blir en bebis 22 men du kanske blir gravid under 22. Vet allt för väl hur man fokuserar på tiden. Vissa kan planera vilken månad de vill bebis ska födas, andra hoppas med hela sitt väsen att tiden inte rinner ut… Man får vara bitter på detta men måste försöka vara snäll mot sig själv också!
    Kram och krya!

    Reply
  • Ska bli kul och se hur Stitch reagerar när Penny anländer, välkomnar hon sin syster med öppen famn eller kommer hon bli skeptisk? Ni kommer få fullt upp vart fall med en liten valp igen, så mysigt!

    Reply
  • Fy vad tufft! Vi har precis haft en ofrivillig paus på fem månader pga en operation så fick skjuta upp ivf..så svårt att hitta något positivt i situationer som dem. Styrkekramar <3

    Reply
  • Skickar energi och värme till dig. 🌟💓Som ni kämpar! 💓

    Reply
  • Skickar massa energi och värme till er. 🌟Som ni kämpar! 💓

    Reply
  • Styrkekramar! Här i Sverige sa de att det va jätteviktigt att skydda sig från graviditet 6 månader efter sprutan. Vet att du inte vill ha råd men känns ändå som en viktigt sak att förmedla. Krya på dig ❤️‍🩹

    Reply
  • Dessa hjärnspöken.. Hatar dom!!! Önskar bara jag kunde gå en, bara en dag utan dom!!
    Går igenom samma resa, bara att jag aldrig har blivit gravid igen sen den 13 november 2019.. Känner att allt är så orättvist.jövligt orättvist.
    Detta låter kanske själviskt, men att läsa att en annan kvinna beskriver exakt den smärta, sorg och alla de känslor jag själv besitter, är på ett sätt befriande. Dina texter får mig att inte känna mig så ensam, som jag alltid känner mig.

    Tack fina du för att du är modig och så stark att du orkar dela med dig er resa för oss♡

    Reply
  • När jag fått mitt första missfall (i v13) var jag helt förstörd. Och jag hade exakt samma tankar som du. Jag försökte tänka att det var bra att min kropp tog hand om missfallet, att allt var ok ändå, att jag fick ett ”smidigt” missfall. Men jag var så satans arg samtidigt, arg över att jag tvingades sitta och försöka vara positiv över ett missfall jag sörjde så mycket att jag trodde att jag skulle gå sönder.

    Jag läser dina poster om er resa och måste säga att jag uppskattar så mycket att du delar med dig. Jag önskar er all, all lycka.

    Reply
  • Har också gått igenom en resa kring ofrivillig barnlöshet. Gjort 6 misslyckade IVF-återföringar, fått flera missfall och även ett utomkvedshavandeskap där jag fick operera bort ena äggledaren.
    Kom ihåg att det är ok att tycka synd om sig själv, det är ok att tycka allt är skit och att vara avundsjuk på andra. Det är ok att bara vilja vara själv och det är ok att gråta. Det är ok att tycka världen är extremt orättvis. Kom ihåg kramas och trösta varandra.
    Allt jag och min man gick igenom gjorde oss till världens starkaste team, det finns verkligen ingenting vi inte fixar efter allt det där.
    Hejja dig och Elias, vi är många som tänker på er!

    Reply
  • Hej Annica, lider med era återkommande nedslag på denna resa. Har ni funderat något på adoption/surrogat?

    Reply
  • Mannen testades positivt för covid i måndags. Hela familjen i karantän i 7 dagar. Jag måste ta ett nytt test idag. Visar det positivt så måste vi karantäna ytterligare 7 dagar jag och barnen, mannen får jobba på tisdag igen om han är bättre då. Jag kryper på väggarna då vi varit hemma sen 17 december då skolan stängde pga hög smittorisk. Håll tummarna på att mitt prov är negativt så vi kan börja röra oss ute snart igen!

    Jag håller även tummarna för er, att ni snart får positiva svar och får ett litet knyte ❤️

    Reply
  • Att ha två hundar är det bästa som finns. De har alltid sällskap av varandra och det är inte jobbigare än att ha en, snarare tvärtom. Min äldsta hund var lite skeptisk när hon insåg att den där jobbiga valpen skulle stanna, men det gick såklart bra.
    Numera ligger de alltid bredvid varandra och sover. Tror också Stitch kommer tycka om att få en syster.

    Reply
  • …en liten “päls-bebis” blir det 2022 och det kommer ju liva upp i luckan! 🐶 💓

    Reply
  • Krya på dej. Jag är också dålig men det är magen. Släpp nu tankarna på barn iallafall försök och när du orkar ha det kul. Gör saker du gillar. Vet du så många saker händer inom forskning och du har flera år på dej ang barn. Stor kram och ta hand om dej. 😇

    Reply
  • Hej fina,
    Jag fick en son 2017 och hade då bara sex en gång denna månaden å det var första försöker vi provade. Tänkte jaha oj vi har då väldigt lätt att bli gravida. 2 år senare skulle vi försöka med syskon och ja jo visst, blir gravid lätt men har haft 6 missfall på 2,5 år. Sonen blir 5 i mars och när jag väl började ge upp hoppet då mitt amh värde är superlågt, jag är dessutom rh-negativ. MEN så plussade jag för 7e gången på nyårsafton 2020/2021 och fick äntligen behålla det lilla livet så i augusti kom vår efterlängtade dotter🙏🏼

    Har provat trombyl 4 ggr av 7 graviditeterna men det jag gjorde sista gången då det tog sig så körde jag folat utskrivet från vårdcentralen sant provade bisolvon runt ägglossning. Om det var de eller inte vet jag inte men googla om bisolvon och prova när det är dags. Vet så många som provat det inför deras sista ivf försök då dom misslyckats tidigare men funkat med bisolvon.

    All lycka till er, ge inte upp hoppas er tur kommer🙏🏼

    Reply
  • Men alltså hon har nog provat typ allt som går? Varför komma med oombedda råd? När vi kämpade för att bli gravida ville jag seriöst mörda alla som komma med sina råd. Detta med bisolvon är dessutom ÖVERALLT på nätet så att Annica ska ha missat det känns osannolikt. Sorry men blir typ provocerad av folk som bara måste ”har du testat det här?” så fort de får höra att någon kämpar för att bli gravid .

    Reply
  • Sänder dig och din familj massa styrkekramar❤ Följer dig på instagram och även här och du verkar va en sån härlig människa, en kämpe. Jag önskar att ni kommer lyckas på er resa till barn, smärtsamt allt ni måste gå igenom. Att få följa med på resan du delar är fint, modigt och en otrolig berättelse- hoppas ni får ett lyckligt slut på den oxå.

    Ta hand om varandra och ert nya lilla yrväder som snart kommer ❤ OCH krya på dig !

    Kram

    Reply
  • Fyfan vad livet suger i stunder som dessa..och helvete vad tungt det kan kännas med ofrivilliga pauser..INGEN förstår om man inte själv gått igenom det..och fyfan vad hjärtat värker och världen känns orättvis!! Sen att man hela tiden pendlar mellan att gråta och sen inte ha något annat väl än att fortsätta för målbilden är så jävla stark..man vill ju inte ha en enda paus för det enda man ser i det är ens dröm flyttas ännu längre ifrån en..usch blir så jävla ledsen när jag tänker på det 😭 och arg, förtvivlad, stressad,galen och knäpp!!!!

    Reply
  • ❤❤

    Reply
  • ❤❤

    Reply
  • Blir väldigt berörd av att läsa det här. Och tankarna som är som att vrida en kniv i såren. Förstår helt att du inte orkar med människor på samma sätt som förut. Det finns gränser för vad man orkar under en viss tid. Man kan inte föreställa sig vad du gått igenom av att enbart läsa om det. Fan vad kul med valp däremot, hoppas hon kan skingra tankarna lite ❤️

    Reply