Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

01:06 | January 4, 2022

Att vi inte kommer kunna få en stor familj har jag accepterat

Nej jag har inte fyllt mina läppar. Jag har tandställning som gör att läpparna ser större ut.

Nu är jag helt jäkla slut. Körde en timmas gympass imorse med Kendra och sedan några timmar senare körde vi padel med Amanda och Britt. Mina ben skakar och trots att jag ätit hur mycket som helt så känner jag hur kroppen skriker efter mer energi.

Igår var jag och tog ytterligare blodprov för att de ville konstatera mitt hcg och ja, det fortsätter att öka långsamt. Och när jag slutade med alla medicinerna började ju jag blöda och hade det gått bra och kroppen skött allt själv så hade det kanske bara varit i några dagar. Såklart olika för alla. Men jag jag blödigt konstant, precis som förra gången jag fick utomkvedshavandeskap. Men det var uppehåll dagen efter nyår och jag trodde att det hade slutat helt då. Men kroppen hamnade säkert i mer obalans efter nyårsfesten för att igår när jag stod i kö för att ta blodprov så kände jag bara hur jag började blöda. Hade ju såklart ingen binda med mig (man måste ha binda efter missfall och dylikt för att undvika infektion) och jag vågade liksom inte fråga läkarna om en. Så efter mitt blodprov fick jag gå in på toaletten för att försöka rädda situationen med papper men då såg jag att jag blödigt igenom mina byxor… Suck! Tur jag hade en lång jacka.

Fick samtalet idag efter efter gymmet av läkaren, så imorgon ska jag in på sjukhuset för den där sprutan. Kroppen klarar inte av att “ta itu med det själv” och så vet man ju fortfarande inte vart det ligger efter mitt hcg ligger under 1500, då kan man ju inte se något via ultraljud. Och det känns såklart väldigt tråkigt eftersom nu blir det ytterligare tid för kroppen att återhämta sig.

Det känns verkligen som att tiden rinner iväg när man går igenom sådant här. Och trots att jag bara är 31 så är det svårt att inte känna någon stress. För när vi bestämde oss för att försöka så var jag 29 och nu sitter vi här två år senare utan resultat. Eller i alla fall utan några bra resultat, det har ju hänt en hel del fast bara skitsaker såklart. Och man vet ju aldrig, det kanske dröjer två år till eller kanske till och med fler innan man sitter där med ett barn.

Innan jag träffade Elias så var barn inget som jag längtade efter, men när jag träffade honom så kändes det så självklart. När vi började prata om det så kände jag bara att jag så gärna skulle vilja ha en stor familj med honom. Eller stor och stor, men tre fyra barn hade jag lätt velat ha, men efter allt detta så skulle jag känna mig så lycklig om vi i alla fall hade möjligheten att få ett. Och visst, att skaffa fyra ungar från att man är 31 det är ingen omöjlighet för vissa. Men i vårat fall så känns det ganska så omöjligt och jag har nog accepterat den situationen.

Men vädret är bättre, om vi ska prata om något helt annat. Vi har ju haft -20°c och kallare senaste dagarna om inte veckorna men igår var det första dagen som det var plusgrader. Och det var så skönt att få komma ut med Stitch. Jag har ju haft så dåligt samvete av att inte kunna gå ut med henne för är det under -10°C så fryser hon, även om jag tar på henne hennes overall och skor. Så vi var i hundparken som är hennes absoluta favoritställe på hela jorden och lekte och det gjorde mig på så mycket bättre humör.

Och om 10 dagar kommer Penny, vår lilla Boston Terriervalp. Det ska bli så kul att kunna utöka vår familj på det sättet och jag tror Stitch kommer att älska att ha ett syskon. Jag har ju en dröm när vi flyttar hem till Sverige att vara omplaceringshem för hundar. Det blir ju lite svårt när vi bor såhär eftersom vi flyger fram och tillbaka mellan Kanada och Sverige och Elias inte alltid är hemma. Så när Elias är klar med hockeyn och vi flyttar hem till Sverige på heltid då ska jag uppfylla den drömmen!

 

24 kommentarer



24 kommentarer om “Att vi inte kommer kunna få en stor familj har jag accepterat”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Min dröm också att vara omplaceringshem för hundar. En dag när jag jag ett hus med en stor trädgård och en hund som gillar andra hundar mer än Nikita gör:) Vet inte om du följer @trailsandbears på insta men annars checka henne hon är i dina trakter:) Ett bra sätt om man vill hjälpa till lite då och då om man inte har tid att vara fosterhem:)

    Reply
  • Det hade varit helt magiskt att få kunna hjälpa till på något sätt och vi alla brinner ju för olika saker. Jag hade älskat att vara omringad med massa hundar som kunde få springa runt på gården och sova i sängen 😉

    Reply
  • Känner så för dig i den situation du är i nu 💕 har precis gått igenom ett långdraget utomkvedshavandeskap där jag fått ta nya hcgprover i 9 veckor. Dock har det aldrig stigit som det gör för dig men gått otroligt långsamt neråt. Skulle också tagit sprutan men under samråd med läkare avvaktade vi när proverna tog ett litet större skutt neråt än från tidigare. Jag är glad jag inte behövde ta den eftersom det va så mkt uppföljning och eventuella biverkningar, hoppas så att det går bra för dig 🙏🏻🙏🏻

    Reply
  • 9 veckor är en evighet så förstår att det varit tufft!
    Hoppas att det går bättre för dig framöver, önskar dig all lycka!

    Reply
  • Har följt din resa och önskat varje gång att nu är det gången det lyckas.💗 Konstigt egentligen, att man bryr sig om någon så mycket, när man inte alls känner personen i fråga. Men ser det som en fin sak:) Har en fundering. Tror du att du hade sluppit alla de andra missfallen om du fått sprutan efter ditt första. Att du kanske lyckats fullfölja en graviditet på egenhändigt utan IVF? Jag menar du kan ju uppenbarligen bli gravid. Är själv RH- och detta är väldigt intressant och viktigt! Helt otroligt att de inte tog tag i det efter ditt första missfall. Hoppas du anmält dem!🤍

    Reply
  • Nu är jag inte jättebra på att följa dig Annika, men ibland hittar jag hit. Vad menade kommentaren ovan? Jag är också rh- och hade också missfall mellan våra två barn. Bara intressant att veta tanken, tror hon att missfallen hör ihop med att du är rh-?

    Reply
  • Jag vet inte Clara om det hör ihop på något sätt. Men är man RH- och börjar blöda i en graviditet så är det viktigt att kolla upp då det finns risk att ditt och barnet blod blandas, och ät barnet RH+ så är det inte bra. Jag fick utomkvedshavandeskap och har också fått göra aborter pga MA och då rekommenderas det att ta sprutan.

    Reply
  • Det säger ganska mycket om dig som person Hannah, du har ett stort hjärta!
    Jag har ingen aning om hur det hade varit, men det är svårt att inte utesluta det. Speciellt inte när mina IVF-läkare pratat så mycket om det och hur viktig den sprutan är. Och i mitt fall så har jag inte fått den en endaste gång när jag fått missfall förutom nu när jag fick utomkvedshavandeskap här i Kanada.

    Jag tror aldrig att jag kommer att få svar på den frågan men hade jag fått sprutorna så hade man kunnat utesluta det.

    Reply
  • Kämpa så länge du bara orkar, och när du vill ge upp är de helt okej!
    Jag tänker ofta på dig, hoppas och önskar att du ska få bli gravid, behålla barnet och få ett friskt barn.
    Du är stark, även fast du kanske känner dig skör och slut. Vi är många som hejar på dig!! Oavsett väg, hoppas jag du når dina drömmar.

    Reply
  • Tack Mimmi! Jag har kämpat och pushat min tröskel så långt att jag har bara gått på ångor sista tiden. Så trots att jag nu måste vänta minst 3 månader innan vi kan börja försöka igen så är den här tiden bara till för att läka. Tack fina du!

    Reply
  • Åh herregud, en liten valp och syster yster till Stitch. Jag dööör! 🐶🐶

    Längtar redan tills vi får se bilder på när hon anlänt hos fam. Englund/lLindholm 💜

    Vad fin idé gällande omplaceringshem för hundar det behövs nog verkligen 🙏🏼

    Reply
  • Ja jag längtar så mycket till Stitch får en lekkamrat. Tror många hundar mår bättre med sällskap i sin egna sort, inte bara människor. Vissa hundar uppskattar dock inte andra hundar utan vill vara själv med husse eller matte. Men jag tror Stitch kommer att älska det! 😀

    Reply
  • Jag känner så mycket för dig när jag läser om väntrummet och att inte våga fråga om binda <3. Fy fan vad man kämpar och vad duktig man är, fast man inte tänker på det själv. Att kämpa med fertilitet är så himla himla tärande. Önskar dig och er all lycka!!

    Reply
  • Ja det är en jobbig situation men det är ju också något som behöver normaliseras. Tex att sjukhus kanske kan ha bindor eller tamponger inne på sina toaletter?
    Tack fina!

    Reply
  • Ni har världen finaste vovve!! 🙏🏼 Jag tycker det är så skönt att julen äntligen är över, hur har eran jul varit? 🙏🏼

    Reply
  • Ja hon förgyller vår vardag så mycket!
    Tack Emilia!

    Reply
  • En familj kan se ut på så många olika sätt ❤️
    Vill bara skicka en digital kram för jag förstår verkligen vad det är ni går igenom..

    Hur det är blir så är ni en egen liten familj, med eller utan barn.

    Reply
  • Men guuud så sööt liten vovve! 💗

    Reply
  • Tack! 😀

    Reply
  • Hej,.
    Vad har du för någon kamera?:)

    Reply
  • Jag önskar er en bebis av hela mitt hjärta! Vet hur hopplöst allt kan kännas och jobbigt det är med sociala medier och att ens vara ute bland folk. En stor kram och massa kärlek!
    Hälsningar från en IVF syster ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

    Reply
  • Hej Annica! Jag går också igenom ofrivillig barnlöshet och har gjort det snart 2 år, i vårt fall lyckas vi dock inte bli gravid alls trots hjälp, så jag kan inte svara för hur det känns att vara gravid och sedan mista barnet, men jag känner igen mig så sjukt mycket i dina tankar och känslor kring hela barnlöshetsprocessen… Särskilt det här med att tiden går och man tillslut känner sig som den enda som inte lyckas skaffa familj, Fyfan vad kämpigt det är… Och det här med julstrumpan, herregud så många gånger jag tänkt exakt likadant! ”Nästa jul ska vi sitta här med vår lilla bebis”, eller man räknar ut vilken månad bebisen kommer födas (för man tror att man är gravid) och sen den enorma besvikelsen och sorgen som sköljer över en när man inser att det inte blir så. Med det sagt vill jag bara säga att jag hittat så mycket styrka i dina inlägg, det känns lite mindre ensamt, så tack för att du vågar & orkar prata om det här öppet när vissa andra av oss inte har kraften❣️

    Reply
  • Trots att jag inte känner dig så finns det ingen jag önskar ska få ett barn mer än du ❤️
    Du hinner fortfarande få en stor familj. Det kan ju helt plötsligt hända att det blir två-tre stycken på samma gång. Oavsett vad så hoppas jag verkligen att ni får ert/era efterlängtade barn snart ❤️

    Reply
  • Jag har följt dig enda sedan du var med i big brother och i mitt lilla huvud är det som vi är vänner nästan, jag mår så dåligt för din skull när jag läser om allt elände du går igenom! Du förtjänar verkligen inte detta och jag hoppas att det vänder för er snart! Jag håller med om att hundar är otroligt bra på att ge kärlek och lyfta ens humör, önskar jag hade möjlighet till att ha en liten livskamrat!

    Reply