Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

22:14 | January 12, 2020

Bort med julen och tjejmiddag

I helgen har jag hunnit kasta ut julen, det var så trist!
Granen passade ju så himla bra där och när den försvann så fick jag plocka ut min fejkblomma från kontoret för att fylla upp. Det behövs ju mer grönt i hemmet men eftersom vi inte är här året om så kan vi inte ha riktiga växter på samma sätt. Och jag gav upp snittblommorna eftersom det var så jäkla dyrt här jämfört med i Sverige…

Så julen är ute och det nästa som jag har att se fram emot är ju Cabo. Vi åker dit om en vecka och jag införskaffat mig den senaste GoPron också så jag kan filma den där valhajen som jag bestämt mig för att simma med. Det roliga… eller det är ju kanske inte jätteroligt men jag älskar ju att göra sådana där lite äventyrliga saker men min sambo är både rädd för vatten och blir sjösjuk haha. Har sagt att jag kan sticka iväg och göra det där själv eftersom vi ändå är några som åker iväg så han kan ju bara hänga med dom medan jag är borta. Men jag vet inte om han är lite skraj att släppa iväg mig efter vi sett Queen of the South haha. Om ni inte sett den serien så bör ni göra det, svinbra! 😀

Tessa, Vilma, jag och Rachael.

Rachael var även här i några dagar och packade ihop det sista i huset och jag berättade ju om detta förut hur tufft det kan vara i den här branschen. Många kanske ser det som en “lyx” att vara tillsammans med ett hockeyproffs men tro mig när jag säger att det finns en rätt tuff baksida. I Rachaels fall så blev hennes kille bortbytt dagarna innan julafton och det var mycket annat som hände som gjorde att hon nu typ inte kan bo tillsammans med sin man, dom är inte ens på samma plats i USA utan det är ett par timmar med flyg mellan. Det är så jobbigt att se en av sina vänner må så dåligt men det är såhär det fungerar i den här branschen och det enda man kan göra är att försöka vara ett så gott stöd som möjligt!

Jag pratar mycket med min sambo om detta för ibland kan det komma lite sådana tankar att “tänk om något händer”. Men han är ju så jäkla coollugn och förklarar alltid hur saker och ting fungerar och då känner jag mig lugn. Jag kan inte mycket om hockey men det jag vet är ju att han är otroligt duktig så jag är ganska säker på att vi kommer vara här i 4,5 år till.

Nu är han iväg på bortamatcher igen och det är alltid trist att han åker iväg och jag brukar få mig en dipp när han åker men den här gången känns det annorlunda. Jag är faktiskt taggad på att lägga allt min tid på jobb och speciellt musiken. Snart åker jag till Sverige och då ska jag ju på möte med skivbolaget som jag nämnde för ett tag sedan och det är också anledningen till varför inget släppts ännu. 😉

4 kommentarer



19:49 | January 10, 2020

The Hollywood Facial


I onsdags var jag på >>Glo Antiaging<< och gjorde Spectra Carbon Laser Peel också känt som The Hollywood Facial. Den här behandlingen ska:
-Reducera finalinjer
-Minska porstorleken
-Ta bort orenheter
-Motverka acne
-Jämna ut hudtonen
-Stimulera kollagenproduktionen
-Ta bort alla döda hudceller
-Jobba bra mot pigmenteringar

Dom rengjorde min hud och sedan applicerades denna kolmask på mitt ansikte. Efter det gick dom över med lasern en gång för att den skulle “sätta sig”. Andra gången dom gick över med lasern så följde masken med och samtidigt tog den med sig den döda huden och all smuts som satt sit i porerna. Så det här är en djurengörande mask och samtidigt tar den bort bakterier i ansiktet.

När hela masken var borta gick dom över med lasern en tredje gång för att behandla hudtonen så att den skulle bli jämn. Och det jag märkte direkt var vilken glow jag hade i huden. Ni måste ju förstå vid den här tidpunkten att glow är alltid något jag strävar efter när det kommer till huden. Jag vill vara ren, fräsch och ha en jädrans glow utan att jag behöver sminka till det.

Den här behandligen gjorde inte ont men den stack lite, det gick att härda. Det kändes lite som att någon snärtade min hud lite försiktigt med en gummisnodd så jag kunde liksom ligga och slappna av men det var ju ingen mys pys behandling.

Det här är en behandling som går att göra några dagar innan solsemestern eftersom den arbetar främst på att få bort döda hudceller och rengöra huden. Men man måste ju såklart vara noga med solskyddet. Det är inte som en “vanlig” laserbehandling där huden kan bli extra känslig och man ska undvika att sola den.

>>Glo Antiaging<< har ju gjort en plan för min hud för att motverka det som skulle hända med min hud ju äldre jag blir. Jag solade mycket när jag var yngre och sådant träder ju fram 10-15 år efter att man gjort det. Och jag fick ju se att jag skulle få mycket pigmenteringar, främst i pannan och under ögonen och genom de här behandlingarna som jag ska göra så kommer dom kunna få bort gamla solskador.

Men första stegen var ju att se till att få bort döda hudceller och återfukta min hud och sedan efter min Caboresa så kan vi köra igång med laser på riktigt. 😀

Kolmasken.Först gick som över med lasern för att kolen skulle sätta sig.Sedan togs den bort andra omgången med laser.Ser ni den direkta glowen man får!? 😀Det här är dagen efter. 😀 Min hudton var så jämn direkt efter att jag nästan tjatade hål i huvudet på min sambo haha!

3 kommentarer



17:37 | January 10, 2020

Är det dags att skriva testamente?

Hur kan 4 veckor gå så jäkla fort? Det kändes som att det bara var för någon dag sedan jag hade problem med min mensvärk. Nu är den här igen men, den är inte alls lika farlig. Kan vara för att jag var snabb att ta värktablett redan från början och sedan har jag tagit dom med jämna mellanrum. Vaknade dock inatt och hade ont, så låg vaken ett tag innan den började verka. Så det blev inget F45 för mig imorse, funderar på att träna hemma själv istället och fokusera lite mer på separata muskelgrupper.

Till veckan ska det bli -34°C, kan inte minnas att jag någonsin varit med om sådan kyla. Och bara nu när det är -12 så vill inte Stitch vara ute så jag tror fasen jag måste köpa en kattlåda till henne. Gud hon kommer ju förfrysa stackarn!

Såg att någon tipsade om “vattentricket”. Tydligen är detta något som bara fungerar när det är riktigt kallt. Man kastar upp varmt vatten i luften när det är kallt och så fryser det till is. Det här ska jag passa på att testa! Är det något mer man bör göra när det är såhär kallt? Förutom att stanna inne och ta vara på de där tråkiga hemmasysslorna som bara måste göras. 😀

Idag tänkte jag sticka iväg och köpa mig en GoPro så jag kan ha med den när vi drar till Cabo. Det hade ju varit kul att kunna få till någon bra bild under vattnet med den där valhajen som jag så gärna vill se och simma med. Däremot låg jag och tänkte för någon dag sedan att det finns ju även vithaj där. Även om det fanns det i Australien när jag var där så kändes det lite mer under kontroll eftersom dom hela tiden hade helikoptrar som flög över samt beten långt ute i haven där hajarna först drog om de var på väg in mot land. Så de i helikoptrarna hade en chans att se dom tidigt.

Jag vet inte om det är samma här eftersom det inte är surfing på samma sätt. Här har vi till och med blivit varnad att inte bada i havet för det är för starka strömmar men det går bra om vi åker ut med båt.

Jag tänkte på det här när jag åkte till Australien för ett par år sedan då min bankvinna pratade med mig om det, nämligen testamente. Vissa kanske tänker “varför ska jag skriva testamente nu?” men när du fyller 18 får du rätten att skriva ett sådant och egentligen bör man ha gjort det för man vet aldrig vad som händer. Tänk om man är med om en bilolycka eller att nu när jag åker till Cabo så blir jag uppäten av en haj… vad händer med mina saker då? Det finns ju en mall som man går efter, dör jag går tex mina pengar till mina föräldrar. Jag har inte tänkt så mycket på vad jag vill ska hända med det jag har om jag skulle gå bort för det är ju sådan surrealistisk tanke. Men varje gång jag ska iväg på resa så är detta en tanke som slår mig att jag borde ha skrivit ett sådant för att förenkla för mina nära och kära om något händer mig.

Har ni skrivit testamente?

17 kommentarer



19:33 | January 9, 2020

Det här händer just nu!


Alltså jag är så ledsen för halvtaskig uppdatering, jag som skulle bli bättre… Men jag har blivit så uppslukad av allt som händer kring Australien och det här är väldigt vanligt för mig. Jag känner inte mig som mig själv och det känns som att det är mitt ansvar att på något sätt lösa allt. Jag vill bara göra allt jag kan för att rädda situationen trots att jag vet att jag kan inte ta allt vatten i världen och släcka bränderna. Jag är inte Superman och har inte en chans.

Jag kan inget om skogsbränder eller hur man plåstrar om djur så det enda jag kan göra det är att bidra så gott jag kan genom att sprida ordet och bidra med pengar, men ändå känns det inte som att det räcker. Jag vill typ sätta mig på första bästa plan och bara “vad kan jag hjälpa till med?”

Såhär känner jag så fort något stort händer i världen. Jag vill bara vara på plats och kunna bidra men när det kommer till kritan är jag bara en vanlig jäkla människa som knappar på tangenterna framför en dator. Vad fan kan jag göra med de kunskaper jag har? Inget!  Det är sådant här som gör att mitt jobb då känns så jäkla meningslöst. Vem fan bryr sig om vilken jäkla mascara jag använder eller vad jag äter för frukost?


Sedan kan jag inte låta bli att bli så provocerad av andra. Även fast jag vet att ingen måste lägga upp något om situationer som händer runt om i världen. De har sina kanaler, de vill ha sin röda tråd och leverera det som deras följare vill. Men alltså din unge har visats i dina senaste 20 poster. Du lade ut samma outfitbild för någon dag sedan fast bara i en annan pose. Den där övningen visade du igår men då hade den inte lika avancerat namn… Australien står i lågor. En miljard(!!!) djur har dött och du fortsätter som inget har hänt!? Det här gör att jag mår så dåligt för jag kan inte förstå hur folk inte använder sina kanaler till något så jäkla viktigt. En liten story, det kostar inget för dig men det kan bidra till så jäkla mycket!

Det är visserligen väldigt dömande från min sida, jag har ingen aning om vad folk gör utanför sina kanaler. Dom kanske bidrar hur mycket som helst, och om inte till detta så kanske till massa annat. Men det är såhär jag reagerar går runt som en tickande bomb för det är så fruktansvärt hur vi kan göra såhär mot vår värld. Jag vill bara att alla som kan, snälla gör något.

Jag var i sådan jäkla obalans hela dagen igår och på kvällen brast det för jag känner inte igen mig själv. Och imorse när jag fick frågan hur jag mår så kände jag bara “jag vet fan inte…” Jag är så ångestladdad och kan inte hantera sådana här situationer. Och igår kväll så kände jag att nu behöver jag verkligen hitta en terapeut här borta som jag kan gå till för jag mår inte bra av att låta min känslor ta över såhär.

Det finns inget annat som jag kan göra i dagsläget förutom att fortsätta att uppmana människor till att också bidra. Det kanske är väldigt tjatigt i mina kanaler om just detta men det här är inget vi kan blunda för. Så snälla, jag ber er. Det är inte avancerat att bidra. Det går så snabbt, är så enkelt och det gör skillnad även om du bara kan bidra med en symbolisk summa. Och kan ni inte bidra eller lägga upp något i era kanaler, prata med er omgivning för det gör skillnad.

DU KAN DONERA HÄR ELLER DELA DENNA LÄNK: https://wildlifewarriors.org.au

23 kommentarer




12:08 | January 8, 2020

Utnyttja era sociala medier på rätt sätt!

Igår eftermiddag möttes jag och @WatsonHanna upp för en middag på ett stället som heter Brown Social House. Jag hade aldrig varit där innan men det ett rätt chill ställe där man kunde beställa allt möjligt. Men det fanns ju Ahi Tuna Poké och det har blivit lite av en favorit för mig. Den är sådär härligt spicy, fräsch och man blir inte alls jobbigt mätt på den.

Hanna och jag träffades över Instagram. Hon är svensk men har bott här i Calgary ganska många år och jobbar med något som jag tyckte var extremt roligt på gymnasiet nämligen Ung företagsamhet fast Kanadas version. Hon är så härlig att hänga med för att hon är så lugn och väldigt enkel att snacka med. Första gången vi träffades så kände jag verkligen “här är det någon som förstår hur jag känner” i och med flytten.

Vi diskuterade Instagram och jag har känt lite på sista tiden att det blivit lite av en “vändning” för mig. Som jag förklarade för Hanna, det är som att jag levt i en bubbla när jag bodde i Stockholm. Var liksom mitt upp i allt men nu när jag flyttat hit och ser allt från ett annat perspektiv så känns det som att mitt jobb inte haft någon betydelse. Förstår ni vad jag menar? Jag har ju delat med mig av det som jag velat mm men nu för första gången så känner jag på riktigt att jag som har lite olika plattformar där jag kan nå ut till människor bör sprida saker som kan bidra till något bra.

Som tex det som händer i Australien. När jag läste om det så kände jag bara att jag kan göra något och bör göra det! Så jag skrev i smsgruppen som vi flickvänner och fruar till killarna i laget har och bara “Vad kan vi göra? Kan ni prata med era respektive?” och nu är den bollen i rullning. Jag pratade med min sambo som direkt frågade efter länk där man kan donera pengar och genom att bara sprida budskapet till de man har runt omkring sig så kommer det göra skillnad. Och samma sak när det kommer till att donera, varenda liten krona räknas. Och kan du inte skänka pengar så lägg upp något på din story. Det spelar ingen roll om du har 1 följare eller flera miljoner på Instagram, det kostar inget att lägga upp en bild eller ett klipp med en länk där folk kan donera. Så gör det: https://wildlifewarriors.org.au/donate/

Jag känner även att jag vill på något använda mina kanaler till att inspirera på ett annat sätt. Typ att saker och ting ska ha lite mer betydelse. Det ska finnas en förklaring till varför jag lägger upp en bild, om det kan på något sätt kan påverka folk till det positiva. Och har jag bara en fin bild som jag känner för att posta, ja men då kanske jag kan passa på att skriva någon text som kanske ger folk en tankeställare.

Ibland kan jag få en känsla av att jag liksom har ett kall i livet och det är ofta den här tidpunkten på året som jag känner så. Bara för något år sedan kände jag att jag skulle hjälpa till att rädda isbjörnar och något år innan det skulle jag hjälpa till att rädda noshörningar. Drog i alla kontakter jag hade men det rann alltid ut i sanden för livet ruskade om mig. Och nu känner jag bara att jag vill åka till Australien, ta en stor jäkla bil och samla ihop alla djur så de inte råkar illa ut och släcka varenda lite låga. Men… jag är så medveten om att jag kan inte göra de här sakerna. Men! Jag kan utnyttja mina kanaler till det. Och det bör även ni göra! <3

17 kommentarer