Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

00:35 | November 5, 2021

En vecka in i FET

Nu är jag en vecka in i FET vilket betyder 7 sprutor med Suprefact. Tidigare har jag gjort en medicinsk cykel med ett ”färskt” embryo. En naturlig cykel med ett fryst embryo. Och denna gång är det en medicinsk cykel med ett fryst embryo.

Det Suprefact gör, om jag inte minns fel, är att det stänger av kroppens naturliga cykel så att läkarna kan kontrollera den medicinskt så alla nivåer, värden mm ligger inom de ramar som de vill så de verkligen kan föra över embryot i en så bra miljö som möjligt. Dock får vi inte glömma bort att även om allt ser bra ut är det ändå bara ca 65% chans att det fäster…

Fem dagar in började jag känna av det. Så det blir ingen högintensiv träning mer det blir Lagree, kanske yogan och om jag kör Barrys så blir det endast på golvet. Jag blir till och med andfådd när jag går i våra trappor här hemma.

Första sprutorna hjälte Elias mig med just för att det är konstigt att sticka sig själv, kroppen stretar liksom emot för att det känns så onaturligt. Men fjärde dagen klarade jag det, så länge jag blundar när jag trycker in nålen men själva injiceringen går bra. Efteråt kliar det otroligt mycket men det lägger sig efter några minuter. Sedan är jag mycket tröttare än vanligt och sover närmare 10h om nätterna så ja, jag påverkas otroligt mycket denna gång.

Det är tufft, väldigt tufft. Jag var så himla glad över att få känna mig som mig själv igen med energin och träningen. Och även många i min omgivning påpekade hur glad och härlig jag varit så jag har verkligen känt mig på topp och det var länge sedan jag gjorde det. Och därför känns det extra tufft nu att när jag äntligen börjat må bra så ska man kastas in i detta igen. Men jag försöker att fokusera på målet, lyssna på kroppen och göra saker som jag tycker om som jag faktiskt klarar av.

Hur länge jag ska ta sprutorna? Det vet jag inte riktigt men om jag inte minns fel så var det närmare en månad. Sedan allt eftersom så uppdaterar min läkare mig om vad som är nästa steg. Och i nästa steg ska jag börja med kortison, östrogen, progesteron både oralt och spruta som ska gå in i muskeln var tredje dag. Men jag kommer få hjälp av en tjej i laget som är sjuksköterska vilket känns tryggt.ändå jag har hört att det kan göra ganska ont.

Så det blir mycket detta omgång men jag tar en dag i taget och försöker att fylla mina dagar med andra saker som jag kan fokusera på för tidigare kändes det som allt kretsade kring IVFen. Och jag själv känner att jag behöver koppla bort det lite mer och komma ihåg att jag har ett liv utöver det som jag behöver ta vara på.

9 kommentarer



18:21 | October 25, 2021

24h i bergen och ett Hat trick!


Måndag och jag har inte bokat in mig på något. Idag tar jag dagen som den kommer för jag är rätt trött efter den här helgen. Jag, Jess och hennes dotter Bowie, samt Britt och hennes dotter Nikolina åkte upp till Banff för att ha ett dygn tillsammans. Så vi åkte upp strax efter 9 på lördag morgon för att hinna upp och se killarnas match. Dom spelade tidigt i Washington så här borta spelades den kl 11 på förmiddagen. Så vi kom upp, skickade upp sakerna till våra sviter och sedan hade Don som har Fairmont-hotellet uppe i Banff ordnat så vi kunde se matchen i ett så himla mysigt rum. Man gick liksom in genom en bokhylla och där bak satt vi och åt lunch, drack spicy margaritas och kollade på matchen.

Jag har ju aldrig varit ett hockeyfan, inte fattat grejen. Men sedan jag blev tillsammans med Elias så är det ju kul att titta på hans matcher och framför allt i lördags. Jag har ju gått och blivit hans största fan och när vi kikade på matchen, alltså jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Dom vann i alla fall mot Washington på övertid 4-3, och!!! Elias gjorde hat trick. Jag har inte fattat hur stort det är förrän den dagen för min telefon plingade hela tiden från de andra tjejerna i laget som gratulerade och alla på hela hotellet visste om det så jag var så jäkla stolt över honom. Det är jag ju alltid, såklart, men det var väldigt speciellt. Gud hoppas han inte läser det här för han kommer att tycka att jag är sååå töntig hahaha! Men det var en häftig upplevelse och vi firade på rejält efter det.

Så efter det bytte vi om för att ta oss ner till spa-avdelningen. Vi beställde frozen margaritas och tog oss till poolen som var ute. Att bada sådär i en supervarm pool i ett kallt klimat med berg och granar runt omkring, det är som i en saga. Och vi var där i över en timma innan vi bestämde oss för att gå upp och byta om inför kvällens middag.
Mitt ansikte är fortfarande alldeles knottrigt efter förra veckans behandling. Ska berätta mer om den senare! Det som jag tycker är så underbart med människorna här i Kanada är att dom verkligen fattar det här med service. Det är så stor skillnad jämfört med när man är i Sverige för där behöver man liksom “jaga folk” eller “vara någon speciell” för att få saker som man vill. Men här borta löser dom allt!!! Så när vi skulle äta middag frågade dom var vi var sugna på och vi ville gärna ha en god köttbit. Den restaurangen var stängd men dom öppnade upp den bara för att vi skulle få äta där. Så vi började med Bailey martinis, ostron, lite fler förrätter innan huvudrätterna kom in.
Efter middagen gick vi upp till sviten jag och Britt bodde i och där hade vi vår egna lilla fest. Jag har verkligen börjat uppskatta de här “hemmafesterna”. Förut var jag inte alls ett fan av sådant utan skulle ut på Stureplan, stå på borden med konfettirör. Missförstå mig inte, jag kan tycka sådant är kul också! Men det är annat att få vara med sina vänner i en miljö där man kan både dansa men även sitta ner och ha intressanta diskussioner. Den här natten blev det både skratt och gråt för vi har under så kort tid kommit varandra så nära. Det känns som att umgås med två systrar där jag verkligen kan vara mig själv.Vaknade runt 7 morgonen dagen efter av att Nikolina sprang in i mitt rum, hoppade i sängen och ville inte alls att jag skulle sova mer. Så det var bara att kliva upp, klä på sig och gå ut med hundarna. För både Stitch och Birdie (Jess hund) var med under denna vistelse och det var så skönt att få komma ut så tidigt i den friska luften och vakna till liv. Vi beställde upp roomservice och fixade oss i ordning för att bege oss tillbaka. Den här helgen unnade vi oss rejält! Passa på medan grabbarna är borta. Och det här uppskattar jag så mycket med Elias, det är att han verkligen uppmuntrar mig till att göra sådana här saker. Han vill ju att jag ska må bra, få uppleva saker och ha det kul för då kan ju även han slippa oroa sig för mig medan han är borta. För tänk er själva att ha ett sådant jobb där ni är borta mycket och ha en partner som bara sitter hemma och är bitter. Det vill väl ingen ha!? Och första året var ganska tufft för mig, andra året gick vi ju igenom IVF och mycket var stängt pga COVID. Men det är stor skillnad på hur jag trivs här borta jämfört med tidigare och jag känner mig verkligen så hemma här!

17 kommentarer



22:37 | October 19, 2021

What doesn’t kill you makes you stronger

Träningskläder från ICANIWILL

Jag är tacksam för mitt liv, och för varje dag som går så känner jag mig bara mer och mer tacksam. Jag känner verkligen att mitt liv är på väg åt rätt håll. Även fast vi har IVFen som är en stor och jobbig grej för oss så är jag på en plats där jag ändå känner sådan stor tacksamhet för allt i livet. Det känns nästan lite som att det är det här jag konstant “jagat”, just den här känslan som jag känner just nu.

Jag har ju kommit så bra in i träningen som är så stor del av mig och jag känner att jag mår fysiskt bra. Det är nog det som gör att just IVFen känns jobbig för vi var tvungen att tänka både en och två gånger när det kommer till metoden vi valde att köra. Och med tanke på många andra faktorer så kommer vi ändå att köra en FET vilket innebär sprutor för min del vilket gör då att det eventuellt kommer att påverka min fysik en del eftersom det gjorde det de senaste gångerna.

Och hur gärna jag och Elias än vill ha barn så har det alltid i slutändan varit upp till mig vilken väg vi ska gå eftersom det är min kropp. Och det är jag också så tacksam över att Elias hela tiden frågat mig vad jag vill och vad jag känner att jag klarar av att göra. Och att gå igenom något sådant här skulle jag säga är antingen något som gör en starkare eller så kommer man att separera för det är en sjukt jobbig resa. Och både jag och Elias är riktiga vinnarskallar men han respekterar även min gräns för vad jag vill utsätta min kropp för, han är så otroligt förstående. Jag har sagt det förr och säger det även igen att trots detta skulle jag inte vilja ändra på något i mitt liv för det är så mycket mer som jag är så otroligt tacksam för!

Jag har ju tränat en hel del på Barrys nu men vi får se hur länge jag kommer att orka köra där när jag väl är igång med behandlingen. Så jag har nu börjat med megaformer (Lagree) som också är en bra träningsform, men mycket lugnare. Och jag vill liksom komma in i det innan det är dags för sprutor och mediciner.

Så både igår och idag blev det Lagree. Kate körde med mig idag och standard är ju en smoothie eller kaffe efter träningen. Jag lärde känna Kate bara för någon månad sedan och vi satt länge och pratade om det här hur människor i ens omgivning formar en. Och när man hittat sin klick, människor som är på “samma plats i livet” och samma energinivå så tankar vi upp varandra. Vi får energi av att umgås.

Bara för någon dag sedan när jag och Elias skulle lägga oss så sa han till mig att det är så stor skillnad på mig gentemot de två tidigare åren här. Att jag var mycket gladare, hade härligare energi och aura och det gjorde mig så glad för jag känner verkligen så själv.

Tänk att det skulle ta mig två år att “komma in i det här”. En rejäl jäkla berg och dalbana där jag bland annat fått gå igenom det värsta i mitt liv, men jag har överlevt det. What doesn’t kill you makes you stronger.

5 kommentarer



03:28 | October 13, 2021

Bättre känsla i sängen!

När det kommer till överkast så föredrar jag själv de som är lite tjockare just för att få en lite mer “fluffig” och “jämn” säng.
Ni hittar ett liknande här- Länk!

Jag har sedan barnsben alltid varit manisk när det kommer till organisering och städning. Det var så många gånger mina föräldrar blev irriterad för att jag städat bort något viktigt papper eller ställde saker som jag tyckte såg estetiskt snyggt. Fan hade jag haft en unge som älskade att städa- jag hade varit överlycklig!

Och så är jag än idag, jag är väldigt pedant och kan inte ha det stökigt, obäddat, orent, grusiga golv etc. Och sängen är en sådan plats som alltid är ren och fräsch. När jag bäddar sängen, Elias kan ju såklart också men jag skulle väl säga att han gör det bara för att medan jag gör det för att jag vill, så är underlakanet så jäkla viktigt! Det måste sträckas. Jag har tjatat så många gånger om detta på min Insta men alla som DMat om det tackar mig för detta för det gör så stor skillnad.

Vi har inget dra på lakan just för att sängen är extra bred plus att vi inte hittat något som är i samma kvalitet som detta. Så jag bäddar mer än gärna med detta lakan. Så när man bäddar, se till att sträcka lakanet så det är så sträckt att det knappt är några veck. Sedan är det bara att kasta på kuddar och täcke. Men kolla även när du ska lägga dig att det är fortsatt sträckt för när det blir skrynkligt då försvinner hela… upplevelsen?

Dra- på- lakan hittar du här: Länk!

Kom ihåg, ofta när det kommer till lakan är de dyrare ganska mycket skönare. Så våga betala lite mer för ett lakan för det kommer att hålla i flera år även om du som oss tvättar det minst en gång i veckan! Och om du tittar på bilden ovan så ser du att till vänster så ser man ganska grova tjocka trådar som inte är så täta och tunna jämfört med den till höger. Där här du stor skillnad i komfort. Så den till vänster är billigare, från 149kr. Medan den till höger kostar 349kr och uppåt beroende på vilken storlek du ska ha. Så det är inga jättekostnader vi snackar här. Vi har två underlakan som vi varvar på och det är samma sort. Men när jag tvättar så bäddar jag med den som jag tvättade just för att jag också vill komma åt den här nytvättade doften inne i sovrummet.

Och ett till tips när det kommer till dofter i sovrummet! Washologi, jag älskar deras sprayer! Speciellt “LÄNGTAN Bomullsblomma”. Den doften har vi i sovrummet och är så fräsch men samtidigt mjuk, mild och behaglig. Länk till Washologi!

Gant Home är otroligt duktiga när det kommer till sängkläder! Både när det kommer till underlakan men även set med påslakan och örngott!

0 kommentarer




02:43 | October 13, 2021

Första bebismötet och ändrade planer gällande IVF

Jag hoppas att ni haft en magisk helg! Här blev den lite längre eftersom vi firade Thanksgiving igår. Det var min första riktiga någonsin eftersom första gången jag skulle fira det för två år sedan så slutade det med att jag fick gå hem i den värsta mensvärken jag någonsin varit med om. Vi firade med ett gäng där vissa hade bebisar… tror ni det gick bra? Jag är nog inte redo för sådant än.

Jag försöker att hålla mig borta från ställen, miljöer och människor där det är småbarn just för att det blir för jobbigt. Men med vissa går det bra och det är dom som jag är närmast för man är ju såklart glad för sina vänners skull. Men de som man inte känner eller vet lite sådär halvt där går det inte. Så det var tufft igår men jag är glad att jag tog mig igenom det och inte missade Thanksgiving. Däremot så kommer jag inte utsätta mig för något sådant igen på ett tag. När vi skulle lägga oss så var jag helt utslagen, kändes nästan som jag varit med om gatloppet på Gladiatorerna, det var riktigt jobbigt!

Vi har ju pratat med vår läkare här borta och det som dom vill sätta mig på det är mer eller mindre en “reset” och sedan fejka min menscykel som annars fungerar helt klockrent för att sätta in ett embryo och sedan medicinera. Jag vill undvika mediciner så mycket som det går. Jag vet att i det här fallet är det svårt men kan man bara få bort någon spruta eller tablett så vill jag gärna veta mer om andra alternativ. Och det finns ju ett.

Jag och Elias har pratat med Marie på FertilitetPlus om olika sätt att göra detta på. För vi har bra kvalitet på ägg, sperma och embryo, problemet är min kropp som inte klarar av att bära en graviditet. Så vi behöver i princip ingen hjälp att bli gravid utan det är att behålla det. Men som det låter på kliniken här borta kan dom inte hjälpa till med det, men Marie kan. Och hon kan ev hjälpa oss på avstånd men då måste vi ha en läkare här borta som kan skriva ut de mediciner som verkligen behövs.

Jag pratade med familjeläkaren idag och hon lät inte jättepositiv till att skriva ut medicin bara sådär vilket jag fattar. Men vi vet liksom inte hur vi ska kunna genomföra detta annars om vi är här borta. Plus att det blir ju lite svårt med tajmingen då Elias nu kommer att vara på roaden medan jag har ägglossning. Så då skulle vi behöva hjälp med den biten också, att ev inseminera.

Jaa… suck… det är inte så himla lätt. Och folk undrar varför man har så kort stubin, inte pallar med småsaker, inte vill prata om det och knappt vill se bebisar. MEN ÄR DET SÅ JÄVLA KONSTIGT DÅ NÄR MAN BEHÖVER GÅ IGENOM DET HÄR OCH INTE HAR NÅGON JÄVLA ANING OM NÄR VI KOMMER ATT LYCKAS!? DÅ KAN JU ALLA ANDRA BARA LEVA SINA LYCKLIGA JÄVLA LIV MEDAN VI FÅR FORTSÄTTA ATT KÄMPA PÅ, DET ÄR HELT JÄVLA OKEJ!!!!

Fast jag är ju ändå lycklig. Jag har Elias och jag har Stitch. Jag har hittat en bra umgängeskrets som får mig att må bra och förstår vår situation. Och bara för att man skaffar barn innebär inte det att en relation behöver vara bra. Men efter gårdagen behövde jag egentid så jag bokade in mig på ett träningspass på Lagree. Där jag inte kände någon, jag kunde vara helt själv, behövde inte prata med någon utan jag hade en hel timma för mig själv där jag gjorde något för min egna skull. Det var välbehövligt!

11 kommentarer