Jag har ända sedan jag varit ett litet barn älskat att spela kortspel. Allt från att sitta själv uppe på kvällarna och spela patiens, till att samla hela familjen runt köksbordet för en omgång UNO eller Plump. Det finns något magiskt med hur en enkel kortlek kan skapa så mycket glädje, spänning och gemenskap.
Även om jag i princip tycker om alla kortspel som jag testat under åren finns det några särskilda favoriter som jag alltid kommer tillbaka till, oavsett hur många nya kortspel jag testar på.
Finns i sjön
Av nostalgiska skäl måste jag börja med Finns i sjön. Det här spelet tar mig direkt tillbaka till sommarlovet hos mormor och morfar, där vi kunde sitta i timmar på verandan och spela.
Det fina med Finns i sjön är att det är så enkelt att det passar alla åldrar, men samtidigt finns det lite taktik som gör det intressant även för vuxna. Att försöka komma ihåg vilka kort som andra har frågat efter, och samtidigt hålla koll på sina egna, är fortfarande lika utmanande idag som det var då.
Chicago
Chicago är ett av de spelen som jag på senare tid verkligen kommit att älska. Det känns lite som en uppgraderad version av poker, fast med fler spännande moment och vändningar. Första gången jag spelade det var jag ärligt talat lite överväldigad av alla regler, men när man väl kommer in i det är det otroligt underhållande.
Jag skulle kunna förklara alla regler här, men det skulle ta en evighet och bli ganska rörigt. Om du är nyfiken på att lära dig Chicago, eller vill upptäcka fler intressanta kortspel, rekommenderar jag varmt att du besöker roligakortspel.se. Där hittar du både grundregler och smarta tips för Chicago och massor av andra kortspel.
Plump
Plump är och förblir min absoluta favorit när det kommer till kortspel. Det är något med spänningen när man sitter där med sina kort och försöker räkna ut vad de andra har på hand. Ska man chansa på att spela ut det höga kortet direkt, eller vänta och se vad som händer? Varje beslut känns viktigt, och det är just det som gör spelet så roligt.
Min familj har alltid haft några egna specialregler som gör spelet extra spännande. Till exempel får man hos oss dubbla poängen om man tar sista sticket med ett ess – något som har lett till många dramatiska spelomgångar och en hel del skratt genom åren.
Vändtia
Det sista spelet jag alltid kommer tillbaka till är Vändtia. Det är något speciellt med den där spänningen när man vänder på ett kort och hoppas att det ska passa in, samtidigt som man försöker hålla koll på vad motspelaren har för kort. När jag var liten kunde vi sitta i skolkorridoren under rasterna och spela i timmar, och ärligt talat är det lika underhållande idag.
Jag skulle säga att vändtia är den perfekta blandningen av tur och skicklighet. Ett gnutta tur är alltid välkommet, men du behöver också kunna läsa av din motståndare och vara taktisk i vilka kort du väljer att spela.
