Jag behöver någon som hjälper mig att hålla ihop mig som människa

Jacka- Länk // Byxor- Länk
ANNICA15 ger er 15% rabatt  på ordinarie priser! 😉

Precis som jag nämnde i veckans poddsavsnitt har jag tagit på mig alldeles för mycket jobb och har idag försökt att få allt att rulla på. På det fick jag höra utkastet på min låt som i skrivande stund får sång på sig och det kan ju tyckas vara stort, det är ju det. Men jag fick en nyhet som fick mig nästan att trilla av stolen. Hårt jobb lönar sig. Visst det tar otroligt mycket på krafterna och jag hade verkligen velat hoppa av glädje men jag är alldeles för slut för att ens lägga energi på att vara glad vilket är så hemskt.

Jag sitter och säger ofta att jag skulle behöva en assistent men får alltid höra ”du kommer inte klara av att ha någon för det skulle stressa dig ännu mer” vilket jag också tror med tanke på mitt kontrollbehov. Sedan vet jag inte om jag skulle klara av att ha en till människa omkring mig som säkert också har massa frågor.

Jag var duktig där ett tag och skickade vidare alla mina samarbetsförfrågningar till de som skulle hjälpa mig men på senare tid har jag fått mejl där företagen skriver att de aldrig fått någon återkoppling. Så det jag behöver göra nu är att göra en mind map igen. Skala av mitt jobb och se vad jag VILL göra, vad jag BEHÖVER göra och vad jag kan TA BORT helt.


När jag jobbar så gör jag det i 180 och kraschar efter ett tag. När jag sedan är på påfartssträckan igen så hoppar jag över alla växlarna och gasar upp i 180 igen och jag lär mig aldrig. Det är en sak som jag verkligen måste träna på för utan mig kommer inget av det här att ske. Tar jag inte hand om det som gör allt det här jobbet… ja då går det ju inte at göra något allt. Tackar jag ”ja” till något måste jag komma ihåg att jag då tackar ”nej” till något annat. Men som det ser ut nu så fungerar jag såhär att säger jag ”ja” till något måste jag göra det till allt. Jag vill så gärna räcka till, både inom mitt jobb och för mina vänner men det finns ju bara en Annica och henne måste jag ta hand om nu igen. Jag vill inte hamna där jag var förra året vid den här tiden, när jag var extremt ångestfylld varenda jäkla dag. Rutiner, rutiner, rutiner och jag behöver sätta gränser för mig själv igen!

Och även om jag verkligen vill finnas till för alla så är det bara jag själv som tar stryk när jag gör allt för att ställa upp för dom. Det tar fasen tid att förändra sina mönster och jag är inte misslyckad om jag inte kan göra allt. Men jag gör så gott jag kan och hälsan är viktigare än allt annat så om det är så att jag inte dyker in här varje dag med tre fyra blogginlägg eller kanske inte lägger upp något på Instagram någon dag så är det inte för att jag inte vill utan det är för att jag inte har energin nog att göra det.


Det är sådana här gånger som jag känner ”fasen, det hade vart nice med ett 8-timmars jobb som jag går till om dagarna och när jag kommer hem så får jag bara vara”. Men jag ska inte klaga för jag har ju själv satt mig i den här sitsen, jag måste bara lära mig att bromsa lite. Hellre att det tar lite längre tid att nå mina mål än att jag kraschar innan jag ens är i närheten.

Jag bör kanske överväga det här med att skaffa en assistent, en på halvtid. Och inte en bara som ”sköter min mejl och fotar bilder” som hör till sociala medier utan en som också kan tänka sig att göra hjälpa mig att leva på med mitt liv genom hushållssysslor också. Typ hjälpa mig att gå ut med hunden, hämta paket, fixa ordning min mat. En assisten som hjälper mig att hålla ihop mig som människa och verkligen ser vad som behöver göras för att jag ska fungera. Är det jättekonstigt att man behöver en sådan person i sitt liv? Det låter ju nästan som att jag vill utnyttja en människa men det jag vill är att ha någon som jag kan avlasta mycket på så att jag verkligen kan fokusera på sådant som jag verkligen behöver och vill göra.

Tanorexia, kompispass & träningsresa

Innehåller adlinks

Tröja- Länk // Byxa- Länk (älskar modellen) // Skor- Länk

Den här natten har inte vart lätt. Det är en sak att sova med en liten minihund i sängen a la Stitch som ligger vid fötterna under täcket. Men när en större hund som Duchess som tror hon är en liten prinsessa ska ligga mig under natten, haha alltså det har inte vart lätt. Och sedan skulle jag aldrig knuffa bort hundarna från sängen utan det blir mer att jag försöker att lägga henne bredvid mig så hon får vara lilla skeden, drar täcket över oss båda och försöker att somna om. Alltså jag älskar ju hundar, dom får mig att må så bra! Och nu på morgonpromenaden så kastade vi lite boll så dom har lekt av sig och är nu halvt däckade i soffan.

På torsdag har jag fått boka in min IPL-behandling eftersom jag inte kunde göra den igår. Jag hade fortfarande spår av brun utan sol på mig vilket betyder att man inte kan göra behandlingen då det kan ge pigmenteringar. Så nu fram till dess får jag gå runt och känna mig som ett spöke, alltså jag klarar inte av att vara blek. Jag lider garanterat av tan-orexia. Vissa är ju jättefina i sin bleka hud men jag ser ju bara sjuk ut och speciellt efter en sådan här natt där det har vart lite svårare att sova, ringarna under mina ögon… alltså det ser ut som jag fått mig en rejäl smocka på båda ögonen.

Jag ska sätta mig och lacka naglarna nu på förmiddagen, sminka mig så att jag faktiskt känner mig någorlunda hel, äta lite mellanmål och drömma mig till maj. Den månaden flyttar jag eventuellt, om inte tidigare, och sedan åker jag iväg på träningsresa till Mikes Gym med Pischa. WörkOut åkte iväg till Costa Rica idag och det gör så ont i mitt träningshjärta att jag inte kunde följa med. Så medan jag gör det får ni ett träningspass som är brutalt jobbigt men effektivt:

Ni jobbar två och två och ni delar ut repetitionerna exakt hur ni vill:

A) 30st burpees

B) 200m löpning med motstånd (kompisen håller emot med gummiband)
25st stående rodd med två kettlebells
50st armhävningar
75st air squats
-Detta gör ni 4 varv

C) 30st burpees

KLARA!

Let´s talk about Botox


Jag har fönster i lägenheten och jag har vart på promenad med hundarna (har även Duchess hos mig) men ändå drar jag på mig Uggs och en fake fur och knatar ut i regnet… Så när jag kom fram till New Clinic såg jag ut som en blöt jäkla katt haha!

Jag var där för att jag skulle göra IPL för min rosacea samt botox men eftersom min BUS har suttit så bra så kunde jag inte göra IPL idag då man bör vara helt ”ren” från den så det inte blir några pigmentfläckar. Så det var lite trist men botoxen placerades där den behövdes och nu väntar jag bara på att den ska kicka in. 😉

Det är ju lite blandade åsikter kring botox och det är ju såklart helt okej. Men jag får mycket frågor kring det så jag tänkte svara lite på dom:

Jag gör botox eftersom jag inte gillar min mimik. När jag pratar så gör jag det med hela ansiktet och jag gillade inte alla linjerna som prydde mitt ansikte. Jag vill fortfarande ha mimik men inte lika mycket och många förknippar med att man ser alldeles stel ut i ansiktet när man gör det men så är inte fallet om man går till en som är kunnig inom det. 🙂

Jag tränar ju ganska mycket också vilket gör att det går ur kroppen snabbare så jag gör det ca varannan, var tredje månad beroende på hur mycket det släppt. Och den läggs i min panna, mungiporna så att dom inte ska dras nedåt när jag skrattar, runt min näsa så att den inte rynkas överdrivet mycket när jag skrattar och även i hakan så att den inte lever sitt lilla liv när jag pratar.

Man kan ju göra botox mot andra saker också. Vissa lägger det om de har problem med migrän för att få musklerna att slappna av. Vissa gnisslar tänderna under nätterna och då kan man även lägga mot det. Har man problem med svettningar så fungerar botox väldigt bra så man kan alltså lägga det i armhålorna. Har man problem med tics så kan man testa botox mot det eftersom botoxen är ett nervgift. Så fort man hör ordet gift låter det genast farligt men det är i sådan liten dosering att musklerna blir avslappnade under en period till det då lämnar kroppen vilket det gör naturligt.

Hos New Clinic kostar det olika mycket beroende på hur mycket man behöver lägga och därför är det ju alltid smart att gå på en konsultation först. Men från ca 3500kr och uppåt brukar jag säga.

Jag började med botox redan 2015, alltså i 25års åldern och vissa kan tycka att det är för ungt men det är ju olika från person till person när man vill och kan börja. Jag hade ju väldigt mycket uttryck i min ansikte och det var inte för tidigt att börja så jag kickade igång redan då. Och sedan fungerar det ju även i förebyggande syfte för visst kan det vara charmigt men kråksparkar och dylikt men jag själv föredrar att ha en slät och jämn yta i mitt ansikte. 😉

Resultatet ser man efter ca 2 veckor och ibland får man komma på återbesök för att justera. Att göra botox svider men det är en smärta som jag själv kan hantera. Man kan absolut lägga lite bedövningscreme innan om man är extremt känslig men det går väldigt fort, under fem minuter för själva behandlingen så de flesta känner sig helt okej att bara köra på. 🙂

Jag har inte tid att vara ledsen

Senaste veckan har ju vart lite upp och ner för mig känslomässigt och jag vill inte berätta allt just för att jag inte vill bli mer sårbar. Ibland händer det att jag skriver/ säger saker som inte är helt korrekt om någon tex ställer en fråga. Jag försöker att inte ljuga utan jag ser bara till att lirka mig runt frågan för att undanhålla sanningen eftersom det är för privat.

Detta mitt jobb, jag skriver om olika ämnen, även om mig själv men försöker endast hålla mig till det som är lite mer personligt istället för privat för efter 7 år med denna blogg har jag lärt mig att så fort man pratar om sitt privatliv så blir det väldigt mycket svårare.

I veckans poddavsnitt så råkade jag öppna upp mig för mycket. Jag sa saker som jag tycker och känner och när vi lyssnade igenom det så insåg jag att det inte var något som jag ville dela med mig av, jag ville behålla det för mig själv eftersom det är just privat. Jag är en person som är svår att komma nära, därför är det viktigt att saker och ting får ta sin tid för ju fler människor som är inblandade desto svårare blir det så därför var vi tvungna att klippa bort en hel del.

Det är inte helt ovanligt att folk uppfattar mig som väldigt kall och att jag inte bryr mig och det förstår jag men det är bara för att det tar tid för mig att släppa in människor i mitt liv. Och skulle jag göra det så tar det ytterligare tid innan jag verkligen öppnar upp mig och låter folk komma nära och det har ju jag bara tidigare erfarenheter att tacka för… Och pga tidigare händelser så har jag lärt mig att stänga av.

Min terapeut säger till mig att jag behöva lära mig att hantera sådana situationer men det är ju lättare sagt än gjort. Det går mycket snabbare och är mycket lättare att bara stänga av, att rensa bort allt som kan får mig att må dåligt så att jag kan behålla mitt fokus på saker som jag vill göra och som får mig att må bra. Jag har tidigare vart med om att jag skjutit alla mina känslor åt sidan och en dag så kom den här jäkla tsunamin av känslor över mig. Men för varje gång det händer så gör det mindre och mindre ont, det är som att jag hela tiden utvecklar en jäkla pansarkupol som en dag kommer klara den här käftsmällen man får av flodvågen.

Nu har jag stängt av. Gör man något mot mig som får mig att bli ledsen eller må dåligt så stänger jag av allt som har med saken, händelsen eller personen att göra och det sker direkt. Och efter det så har jag lärt mig att inte sätta mig i samma situation igen.

Karriär eller relation, måste man välja?

Hej på er!
Hur har er helg vart? Jag är så glad över att min har vart lugn och att även nästa är det för jag har behövt ta igen lite när det kommer just till sömnbiten.

Ett nytt poddavsnitt ligger uppe och först och främst vill jag bara be om ursäkt. Såhär är det, ljudet är lite kefft och det är för att jag inte klarade av att åka till poddstudion och spela in. Jag var så jäkla trött, slut och mådde inte sådär jättebra så vi var tvungna att spela in hemma och dela på en mikrofon.

Veckans avsnitt är vi inne och nosar lite på relationer, det blev inte så jättelångt eftersom vi var tvungna att klippa bort en hel del. Ibland är det svårt att hålla sina känslor i styr, man råkar öppna upp sig lite för mycket och sedan när man lyssnar igenom avsnittet så känner man bara ”är detta något som jag verkligen vill dela med mig av till många andra”? Och i detta avsnitt kände jag att jag nog sagt för mycket så vi klippte bort säkert 15 minuter minst. Men vi lovar att kompensera er i nästa veckas avsnitt som vi spelar in i dagarna. 🙂

Klicka på bilden för att komma till veckans avsnitt, annars hittar ni det som vanligt i Podcasterappen eller på Spotify! 😀