The Harbor

God morgon!

Alltså jag har liksom inte fattat vad det är för dag idag. Jag vet inte ens om ni heller har hängt med men då ska jag gladeligen påminna er. Det är nämligen så att idag åker jag till Macau / Hongkong. Senaste månaderna har jag verkligen fokuserat på att ta en dag i taget, ibland är det så bra för mig med ibland kan det gå helt åt skogen. Det som är trist är som i det här fallet att jag glömmer att längta till resan. När det kommer till mina spelningar kan det ju vara bra att veta vad för typ av låtar jag ska köra ett par dagar innan och inte samma dag, speciellt eftersom jag fortfarande är väldigt ny inom detta.

Och då kommer vi in på helgen som varit. I fredags åkte jag till Göteborg, på morgonen ringde Rosanna mig och ville köra en spontanare och följa med vilket var så roligt. Väl på tåget mötte vi Jasse och Diana som också skulle iväg på The Harbor där jag skulle spela. Just to make it clear, jag körde endast warm up.

Men vi kom fram och Rosannas naglar var ganska trasiga så vi bokade snabbt in oss på en nagelsalong i närheten av Centralstationen. Jag hade ju redan fina naglar tacka gud för Depend så jag bokade mig på en timmas pedikyr. Jag blir otroligt påverkad av energier och fick direkt en dålig sådan när jag kom in i salongen. Jag blev bara stressad och ville därifrån men tänkte att jag behövde få slappna av en timma och få fina fötter.

Jag kan säga såhär, jag försöker verkligen se positiva saker i allt men det här var katastrof. Jag ska försöka sammanfatta allt; Dom filade sönder nagelbanden på två av Rosannas fingrar, jag ville inte klippa mina tånaglar då jag gillar en speciell längd och nu snackar vi inte om att jag har långa tånaglar men jag vill gärna fixa form och längd själv. Nej dom filade ner ena stortånageln så det såg ut som en stump, efter 30 min när jag hade fått mina naglar lackade så satt jag och väntade på att få fötterna och nagelbanden insmorda men hon jag fick behandlingen av hade liksom gått så jag satt där och väntade. Efter några minuter knatade jag bort till Rosanna som dom inte ens börjat lacka naglarna på.

Dom lackade utanför, det blev ojämnt och transparent så man såg Rosannas ena blånagel hon hade fått när en hund hade bitit henne, det var olika tjejer som hoppade mellan för att fixa hennes naglar… Det hade bara blivit bättre om vi inte hade satt vår fot där.

När jag skulle betala så fick Rosanna halva priset pga hur det såg ut, vi var ju tydliga med att vi inte var nöjda. Och när jag frågade om min 60min pedikyr som bara blev 30 så sa dom ”ja men det är 30min torktid också”. Alltså va!? Tar dom betalt för torktiden, driver dom? Så man får alltså 30min behandling, ingen fotcreme efteråt så mina ben och fötter var snustorra plus att man betalar för torktid. Ett skämt! När jag har gått på pedikyr innan så har jag fått 60min behandling och ska mina naglar torka så får jag sitta i en fläkt och vänta innan jag tar på mig skorna. Katastrof rent ut sagt. Jag tror typ stället hette Classic Nails och ligger på Drottninggatan 62 i Göteborg. Ni som rekommenderade den, ledsen men det här stället är inte bra. Jag vet inte hur era naglar ser ut men jag skulle aldrig visa upp mina naglar efter jag hade besökt det här stället.

Efter nagelfixet drog vi till hotellet och jag var så sugen på McDonalds så vi beställde Uber Eats till rummet, så jäkla smidigt. 20:30 möttes vårt crew i lobbyn, det var jag, Carro, Samin, Linus och Antoine. En stor svart bil hämtade upp oss och körde ut till Bananpiren där vi skulle spela och jag tyckte det kändes lite häftigt sådär att bli eskorterad backstage till sin loge.

Jag spelade ju 21:00 och nej det var ju inte alls mycket folk då precis som jag hade förväntat mig men som jag sagt tidigare man måste börja någonstans. För mig var det häftigt att ens få vara en del av det här och om några år kanske jag är så pass bra att jag har en senare tid. 🙂 Det gick i alla fall bra, tiden gick fort och vips var det över för min del så jag gick bak i logen och chillade till Rosanna kom.

När R3hab körde gick vårt crew ut till bordet vi hade och tittade och då började jag förstå att folk märkt av att jag börjat spela. Ni var så många och fina människor som kom fram och gav mig beröm, vissa jobbade till och med i personalen och hörde när jag spelade, några hade sett mig på de andra ställena jag vart på och det var så kul. Rosanna tittade på mig och bara ”Annica du måste verkligen ta åt dig” för jag har alltid vart så kritisk mot mig själv. Om någon säger att jag är bra tänker jag typ alltid ”ja men den här personen är ju bättre”, jag måste sluta jämföra mig med andra. Jag har bara spelat strax över en månad, jag är inte proffs, men jag är duktig för att ha spelat så kort tid. Så jag måste bli bättre på att verkligen suga åt mig av alla fina komplimanger jag får av er! <3

När klockan var runt halv två åkte vi hem, vi alla var så trötta och sega efter dagen så vi missade Vigiland och prioriterade sängen istället så jag fick i alla fall 7h sömn vilket var så jäkla skönt!

Jag hann få i mig hotellfrukost, satt där i nästan två timmar och varvade käk med jobb och sedan 12:05 gick vårt tåg hem till Stockholm.

Det var lite olika energier på tåget alltså, jag satt där aspigg och jobbade medan de andra var ganska bakfulla och sov. Fördelen med att inte dricka, man mår så mycket bättre plus att man har mer tid till annat än att sova bort den!

Nu ska jag packa det sista, hämta upp Daniel, lämna Stitch och sedan rullar vi ut mot Arlanda. Hej aslång flygresa! 😀

En av låtarna R3hab spelade som jag var tvungen att spara ner!

The Harbor, Rosacea och front squats

Gröten är i magen, Stitch är med Pischa, väskan är packad och 12:43 går mitt tåg. Idag åker jag till Göteborg för jag ska spela på The Harbor. Jag kör warm up där från kl 21 och jag har inte så lång speltid så jag förväntar mig typ inte att det är några människor där, många är ju fortfarande och förfestar lite då den tiden? Men jag är så glad att jag ens fått möjligheten att spela där. Jag har ju bara kört strax över en månad och redan har jag fått vara med i den line upen tillsammans med tex R3hab och Vigiland, det är inte dåligt. Och vem vet, om några år kanske jag har en senare tid eller rent av är main act?

Läste era kommentarer ang inlägget igår och någon nämnde rosacea. Alltså hur kan jag inte tänkt på det?! Alltså förstår inte hur det inte ens poppat upp i min skalle att det kan vara det. För några år sedan när jag arbetade på skönhetssalong så fick jag problem med huden. Det här hände också i december vid jul, jag var stressad och helt plötsligt började det typ brinna i mina kinder, jag blev röd och min makeup började till och med rinna av. När jag drack alkohol hände samma sak eller när jag åt något starkt och detta har jag slängar av idag också men har aldrig tänkt på att denna typ av utslag också kan vara det. Jag kollade igenom mitt arkiv och kände lite att det fanns en röd tråd för just i december har min hud blossat upp som mest. Förra året var det ju också i december/ januari.

Alltså jag är så glad att jag har den möjligheten att kunna skriva om sådant här och att någon smart läsare kommer med tips och idéer. Det är ju inte helt omöjligt att det kan vara rosacea, guuuud det känns nästan som att en polett trillat ner även fast jag inte fått svart på vitt att det kan vara just det. Men tack för tipset, verkligen. Jag ska prata lite med mina vänner som är hudterapeuter och kolla vad dom tror och rekommenderar. Såg att några på min insta trodde det var pga julgranen men det känns väl lite konstigt, eller? Jag tror mer på kopplingen med rosacea.

Denna bild är från förra året, också i december.

Denna bild är tagen för tre år sedan I DECEMBER, här kan ni se mina blossande kinder till vänster och till höger är det efter med K-Ceutic.

Träningsvärken idag från igår är inte nådig men efter kvällspasset kände jag mig så fruktansvärt stark. Många kvinnor säger att kroppen är fantastisk efter de fött barn men det gäller även när det kommer till träning. Muskelminnet är underbart. Trots att jag hade ganska långt uppehåll så har jag kommit tillbaka rätt så snabbt i min träning på bara några veckor. Igår hade vi mycket teknik på WörkOut och det var fokus på front squats. Jag kommer ihåg när jag testade det första gången, tyckte att det var fett tråkigt men nu är det en av mina favoritövningar att göra just för att hela kroppen får jobba och man märker ganska snabbt hur man utvecklas med dom. Det är inte bara styrka som krävs utan man måste också ha bra rörlighet för att tex kunna få fram armbågarna så man inte tappar skivstången.

Jag har tränat på 40kg innan men igår orkade jag hela 50kg, jag fick sådan boost och det är ju tack vare att jag just är på WörkOut med Pischa och Kalle för dom ger mig sådant självförtroende. Det är det som är fördelen med att träna med coacher eller PTs, dom peppar en att orka lite mer och våga utmana sig när det kommer till övningar och vikter. Så ja, 50kg bara sådär fem gånger på rad boostade verkligen mitt självförtroende! 😀

Detta är för tre år sedan ungefär, var inte alls lika rörlig i höfter, fotleder eller axlar. Här körde jag på 35-40kg. Var ändå riktigt stark då men tekniken var inte den bästa.

Detta är från denna vecka, jag kommer mycket djupare ner utan problem. Armbågarna pekar raktfram och jag orkar 50kg fem gånger. Det betyder ändå att jag kanske borde våga mig på 60kg i RM? 🙂

Hudproblemen är tillbaka

Utsidan spelar ofta hur insidan mår och ja… nu börjar det hända saker i mitt ansikte igen. Kommer ni ihåg i början av det här året när jag helt plötsligt fick utslag? Jag vet inte riktigt vad det är eller vad det är kopplat till men nu börjar det komma snåknotter i hela pannan och de röda prickarna blir fler och fler.

Jag har ju alltid haft en bra hud och har heller ingen acnebenägen hudtyp och det är därför det här är så konstigt. Men å andra sidan har jag ingen balans i mitt liv, jag vet inte riktigt om det beror på min livsstil, klimatet, saker jag äter eller vad jag gör…

Jag märkte ju av i början av vintern att det hände saker med min hud, jag testade lite fram och tillbaka med olika saker och det blev bra igen där ett tag men nu helt plötsligt träder dom fram precis som i början förra gången. Och då allt löste sig tillslut sist så kontaktade jag samma ställe igen, Complete Skin på Östermalm. Jag googlade som en tok och det var det enda stället jag hittade som hade hudläkare utan att man behövde remiss. Jag bokade in mig på ett besök, betalade 1000kr, träffade Anne som är hudläkare där och då jag träffade henne förra gången också visste hon liksom direkt vad som behövdes.

Det är såhär det ska gå till när man behöver hjälp. Man ska bara kunna boka tid, betala och få hjälp. Inte behöva besöka massa andra människor mellan, dom skickar remiss och vips har man tid ett halvår senare. Alltså när jag skulle magnetröntga mitt knä och gick genom vårdcentralen eller vad det nu var… TRE MÅNADER fick jag vänta på en tid. Hur är det ens möjligt? Ska det behöva vara såhär?

Och nu behöver vi ju inte fokusera på att mitt hudproblem är en livshotande grej men det är mer grejen att varför kan man inte bara få boka in sig hos en hudläkare när sådant här händer? Jag ringde runt till så många olika klinker och berättade om mitt problem och fick till svar att man måste ha remiss, alltså lyckan när jag väl hittade en klinik man inte behövde ha det till. Därför promotar jag mer än gärna det här stället trots att jag betalar fullpris eftersom jag vet att så många fler därute har hudproblem och bara väntar på att få träffa en läkare. Fan ring Clompete Skin så får ni hjälp direkt, jag lovar er!

Jag hade tid 17, fem minuter senare var allt klart, jag åkte och hämta ut mitt recept och nu har jag tagit mitt första piller. Tabletterna jag fick var förra som sist och det är Tetralysal, jag fick bra resultat ganska snabbt så vi körde på samma kur igen! Tacka gud för privata kliniker!

Här växer man som människa!

Innehåller adlink

Träningstights- Länk!

Lusse lelle i all ära men att starta dagen med ett boxningpass på WörkOut var fan den bästa starten. Inte nog med att få väcka kroppen utan också att få träffa alla härliga människor, jag blir verkligen så glad av att se alla där då vi delar ett intresse och gör det så himla kul!

Efter träningspasset så satt vi kvar några stycken och bara chillade, drog saffransshots och åt pepparkakskvarg? eller vad det nu var och snackade lite. Jag förstår att många av er kanske tänker ”hur kan man tycka om träning så pass mycket som Annica gör” men jag kan bara säga till er som ens funderar på det. Den dagen ni hittar rätt träningsform för er så kommer ni också uppleva det här. Att träna behöver inte betyda att du tvingar iväg dig till gymmet för att lyfta vikter utan det kan vara boxning, crossfit, dans, yoga, pilates, bodypump alltså det finns så fruktansvärt mycket att välja på och jag lovar att allt blir så mycket roligare med sina vänner.

Pischa introducerade mig helt för WörkOut-konceptet då jag var van vid gym och jag kan säga att jag kommer 10 av 10 gånger alltid välja WO. Sedan fick jag haka på ett crossfitpass vilket var askul. Hon höll i ett thaiboxningpass en gång som jag fick testa på och jag blev helt fast och började ju till och med köra thaiboxning 2-3 gånger i veckan där ett tag. Sedan brukar vi kolla runt på lite olika ställen vad vi är sugna att testa på så ja, allt blir mycket roligare med vänner! 🙂

Idag körde jag en hel del med Paula och jag måste verkligen säga fan vilken jäkla pangbrud. Alltså vi båda har kört WörkOut ganska länge, sedan började vi båda att träna med Kalle men jag var tvungen att avbryta allt pga jag mådde så dåligt psykiskt. Paula däremot, powermorsan kämpade på och alltså jag blir så jäkla motiverad när jag ser henne. Hon är så brutalt jäkla stark och man kan liksom inte fatta att hon fött två barn genom att kolla på hennes kropp. Det är så kul att se hur WörkOutgänget utvecklas både fysiskt men även psykiskt, det är så många av personerna som tränar där som till en början var väldigt försiktigt och tillbakadragna som nu vågar ta plats, vågar synas och höras. Man växer verkligen som människa där och efter ett ganska jobbigt år för mig så är det skönare än någonsin att äntligen vara tillbaka men den här gången ska jag inte ha några mål eller sätta press på mig själv. Jag ska börja om på ruta ett och gå dit av anledningen som det var från första början, för att jag mår bra av det och att det är så förbaskat jäkla kul!

Det är så häftigt att se personer som Madde som vart mästare i thaiboxning, hon är så jävla stark och cool! Jag säger bar det, muckar någon med mig så lovar jag att hon är den första jag ringer haha!

Alltså kolla in Paulas armar, my good vilka muskler. Har verkligen sett att mina armar blivit ganska smala, hur kunde musklerna försvinna så jäkla fort!?

Saffransshots.

Pepparkakskvarg tror jag att det var.

Glad Lucia!


Den här Lucia kickstartade jag tillsammans med massa andra träningssugna människor på WörkOut. Pischa hade ett event tillsammans med Lifesum så 8:30 var vi på plats och det var boxning som stod på schemat. Jag var lite nojig eftersom man inte ska träna bröstmusklerna 6 månader efter operation men allt känns ju jättebra så jag körde på som vanligt. Däremot ännu en gång, fan vad jag märker av vad jag tappat mycket i styrka men också återhämtningen efter explosiva rörelser. Jag har alltid haft bra kondition och extremt bra återhämtning men efter uppehållet pga operationen och ändrad livsstil pga musiken så drabbas ju dom bitarna ganska mycket då sömn och mina rutiner påverkas.

Men för varje vecka som går känner jag att jag mer och mer börjar komma in i rutinerna igen. Jag jobbar på morgonen fram till lunch, där försöker jag få in träningen. Efter den jobbar jag fram till 17-18 och sedan på kvällen sitter jag med musiken. Det känns som en bra rullning för mig men såklart ser inte alla dagar likadana ut men jag försöker att sträva efter att det ska se ut såhär och planerar allt annat runt just hur detta ser ut.

Lucia, jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet. Då hade vi en kör som jag gick i och varje Lucia var det någon i 9an som blev utsedd att få vara Lucia och när jag gick i 9an blev jag framröstad till det. Det var så kul och såklart en ära att alla andra i kören ville att jag skulle få bära kronan, eller så tyckte dom att jag sjöng så dåligt och tyckte att jag skulle få stå tyst med händerna knäppta framför bröstet haha. Det här var ju inget som fick avslöjas för resten av skolan då det skulle bli en överraskning men jag kommer ihåg att det fanns några i kören som gick i min parallellklass som blev så avundsjuka att det första dom gjorde var att börja skvallra till sina klasskamrater, allt för att sabotera så att vi var tvungna att välja om till en ny Lucia. Men min körledare pratade med mig och sa att jag inte behövde oroa mig, dom skulle inte få förstöra så jag fick ändå vara och jag var så glad.

På Luciamorgonen när jag satt i logen i kyrkan kom en av tjejerna in, ”skulle vara snäll och hjälpa mig med håret” men började då snacka massa skit som fick mig att må så dåligt. Perfekt sådär innan man ska stå där helt tyst med händerna knäppta i en timma framför hela jävla skolan samt familjen. Tänk att tonårstjejer kan vara så jävla elaka…

Ibland när jag knappar runt på Facebook kan jag bli lite nyfiken och kolla upp de här personerna som jag verkligen ogillade i skolan bara för att se hur deras liv är idag. Jag kan bara säga såhär, utan att ens veta om dom gillar det eller inte, karma is a f*cking bitch och jag är så glad för att du finns!