Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

02:29 | January 25, 2022

Hundpromenad och Burrito Bowl

Igår hade vi 13°C, helt magiskt. Det kändes verkligen som att det var vår. Jag älskar dessa Chinookvindar som kommer in och ger oss värme!

Jag och Elias packade in hundarna i bilen och åkte upp till ett ställe som heter Scotsman´s Hill för att ta en liten promenad. Penny lär sig att gå i koppel och eftersom hon är så liten än så kan vi inte gå långpromenader med henne så det var en perfekt liten tur dit upp för att få lite miljöomväxling.

Efter det var vi så sugna på kaffe så vi åkte hem och satte oss på baksidan och njöt av solen med varsin kopp. Vi satt och diskuterade vad vi skulle göra under Elias break som är nu i början av februari men eftersom vi precis skaffat valp så lutar det åt att vi nog kommer att bli hemma. Kanske kan se om vi kan göra någon lite trip med bilen men annars får det vänta till efter säsongen. När man skaffar en valp så får man ju räkna med att tiden i början kommer att kretsa kring den eftersom den är så viktig. Och för oss är det viktigt att Penny formas så som vi vill och våra rutiner har verkligen lönat sig då hon redan efter 10 dagar här hemma inte kissar eller bajsar inne. Klart vi räknar med att det kommer att ske olyckor inne framöver men ju noggrannare man är med rutinerna så går det ju såklart snabbare att få valpen rumsren.

Efter det så lagade vi middag och det blev en Burrito Bowl. Under tiden fick hundarna vara själva en stund eftersom vi samtidigt tränar Penny till att vara lite ensam med Stitch. Så vi har börjat med lite kortare stunder medan vi är hemma så de hör oss. Och vi har en kamera som vi både kan se och höra hundarna när dom är själva och det går hur bra som helst.

Efter middagen fortsatte vi att kolla på Manifest. En bra och spännande serie på Netflix som jag vill rekommendera er som vill ha något spännande att titta på samtidigt som den är väldigt lättsam. Man behöver liksom inte tänka till själv och den är inte läskig. Vill ni ha fler serietips så är mina bästa Homeland och Queen of the south.

2 kommentarer



01:06 | January 4, 2022

Att vi inte kommer kunna få en stor familj har jag accepterat

Nej jag har inte fyllt mina läppar. Jag har tandställning som gör att läpparna ser större ut.

Nu är jag helt jäkla slut. Körde en timmas gympass imorse med Kendra och sedan några timmar senare körde vi padel med Amanda och Britt. Mina ben skakar och trots att jag ätit hur mycket som helt så känner jag hur kroppen skriker efter mer energi.

Igår var jag och tog ytterligare blodprov för att de ville konstatera mitt hcg och ja, det fortsätter att öka långsamt. Och när jag slutade med alla medicinerna började ju jag blöda och hade det gått bra och kroppen skött allt själv så hade det kanske bara varit i några dagar. Såklart olika för alla. Men jag jag blödigt konstant, precis som förra gången jag fick utomkvedshavandeskap. Men det var uppehåll dagen efter nyår och jag trodde att det hade slutat helt då. Men kroppen hamnade säkert i mer obalans efter nyårsfesten för att igår när jag stod i kö för att ta blodprov så kände jag bara hur jag började blöda. Hade ju såklart ingen binda med mig (man måste ha binda efter missfall och dylikt för att undvika infektion) och jag vågade liksom inte fråga läkarna om en. Så efter mitt blodprov fick jag gå in på toaletten för att försöka rädda situationen med papper men då såg jag att jag blödigt igenom mina byxor… Suck! Tur jag hade en lång jacka.

Fick samtalet idag efter efter gymmet av läkaren, så imorgon ska jag in på sjukhuset för den där sprutan. Kroppen klarar inte av att “ta itu med det själv” och så vet man ju fortfarande inte vart det ligger efter mitt hcg ligger under 1500, då kan man ju inte se något via ultraljud. Och det känns såklart väldigt tråkigt eftersom nu blir det ytterligare tid för kroppen att återhämta sig.

Det känns verkligen som att tiden rinner iväg när man går igenom sådant här. Och trots att jag bara är 31 så är det svårt att inte känna någon stress. För när vi bestämde oss för att försöka så var jag 29 och nu sitter vi här två år senare utan resultat. Eller i alla fall utan några bra resultat, det har ju hänt en hel del fast bara skitsaker såklart. Och man vet ju aldrig, det kanske dröjer två år till eller kanske till och med fler innan man sitter där med ett barn.

Innan jag träffade Elias så var barn inget som jag längtade efter, men när jag träffade honom så kändes det så självklart. När vi började prata om det så kände jag bara att jag så gärna skulle vilja ha en stor familj med honom. Eller stor och stor, men tre fyra barn hade jag lätt velat ha, men efter allt detta så skulle jag känna mig så lycklig om vi i alla fall hade möjligheten att få ett. Och visst, att skaffa fyra ungar från att man är 31 det är ingen omöjlighet för vissa. Men i vårat fall så känns det ganska så omöjligt och jag har nog accepterat den situationen.

Men vädret är bättre, om vi ska prata om något helt annat. Vi har ju haft -20°c och kallare senaste dagarna om inte veckorna men igår var det första dagen som det var plusgrader. Och det var så skönt att få komma ut med Stitch. Jag har ju haft så dåligt samvete av att inte kunna gå ut med henne för är det under -10°C så fryser hon, även om jag tar på henne hennes overall och skor. Så vi var i hundparken som är hennes absoluta favoritställe på hela jorden och lekte och det gjorde mig på så mycket bättre humör.

Och om 10 dagar kommer Penny, vår lilla Boston Terriervalp. Det ska bli så kul att kunna utöka vår familj på det sättet och jag tror Stitch kommer att älska att ha ett syskon. Jag har ju en dröm när vi flyttar hem till Sverige att vara omplaceringshem för hundar. Det blir ju lite svårt när vi bor såhär eftersom vi flyger fram och tillbaka mellan Kanada och Sverige och Elias inte alltid är hemma. Så när Elias är klar med hockeyn och vi flyttar hem till Sverige på heltid då ska jag uppfylla den drömmen!

 

24 kommentarer



22:04 | January 2, 2022

2021, vilket jävla skitår!

Då var vi inne i 2022, tack gode gud!
Jag vet, bara för att det är ett nytt år så betyder det inte att vips så händer det andra saker. Men jag väljer, hoppas och vill tro att det blir ett annat typ av år. Jag gick igenom månad för månad på min telefon och alla månader är kopplade till graviditet, IVF, missfall, mediciner… så det är inte så konstigt att jag ser tillbaka på 2021 och känner att det inte varit det bästa året hittills om man säger så.

Dock är jag så tacksam för att jag haft min familj som har varit det bästa stödet någonsin. Elias har varit en klippa genom allt och har verkligen burit oss båda genom detta och säga vad man vill men en hund kan också bidra till att man kan må så mycket bättre. Så även om det inte varit vårat år på den fronten så känner jag efter allt att nu kan vad som helst hända och jag vet att jag överlever.

Vi firade i alla fall in det nya året med vår Hockeyfamilj. Hela dagen den 31a december gick vi mest i mjukisar, halvsov till och från i soffan och sängen. Beställde hämtmat och bara tog det lugnt. Sedan när kvällen närmade sig började vi fixa oss i ordning. Middagen bestod av hamburgare och Dom Perignon och när klockan var runt 21 tog vi taxi till downtown och Trolley 5 där laget hade abonnerat. Det blev stökigt haha, men jag behövde det. Behövde få ut allt ur mitt system och inte tänka så mycket. Vid 12-slaget så var jag med Elias och bara någon minut efter beställde vi en taxi för att åka hem till Stitch. Så det blev en kort kväll men hade jag stannat längre hade det varit svårt att balansera på klackarna.

Dagen efter blev det inte många knop. Och jag hade en riktigt tråkig dag eftersom Elias behövde åka iväg ganska tidigt då dom nu har en längre roadtrip med matcher. Så jag låg som ett kryss i soffan med godis, Cola, hämtmat och YouTube. Så tacksam att det fortfarande finns de som uppdaterar flitigt på YT som kan få bakisdagar att inte bli så jobbiga!

Nyårslöften? Nej, inga. Jag vill bara kunna sitta här om ett år och känna “fan 2022 var ett riktigt bra år”. Men det blir ju vad man gör det till!

Klänning – ZARA // Klackar – Badgley MischkaJust ja, vi skulle skicka iväg en sky lantern, det gick sådär…  Kvällens middag, burgare. I taxin påväg till Trolley 5. Elias, jag, Börje och Oliver. Sarah, Jess, Kendra, Britt och jag. Älskar dom här! Ja det gick utför…

12 kommentarer



08:01 | December 27, 2021

God Jul!

Denna jul blev lite annorlunda då tanken var att Elias familj skulle komma. Men typ hela Elias lag åkte på COVID så han fick sitta isolerad i 10 dagar och då var risken för stor att familjen också skulle bli smittade så resan avbokades. Jag klarade mig, testades varannan dag och har självisolerat mig lite också så två dagar innan julafton fick jag träffa Elias igen.

Så vi gjorde så att vi bokade Banff sista minuten och sedan bokade jag även in hundsläde på julaftons morgon. Så vi åkte upp på eftermiddagen den 23e, hade en så himla mysig kväll och lade oss strax innan 22 för att vara pigga dagen efter. Problemet var dock att jag inte kunde sova. Det var inte så att jag sov litegrann, någon timma här eller där. Jag var vaken heeeeeela natten, var inte ett dugg trött. Och jag vet inte om det var pga min kropp höll på att ställa om sig eftersom jag precis slutat med alla medicinerna så dagen efter var jag inte den piggaste människan på denna jord. Men 6:30 gick larmet, Elias gick ut med Stitch och vi hade -20° denna morgon. Vi åt frukost, gick ut med Stitch en gång till innan vi lämnade henne på hotellrummet strax innan 8 och sedan åkte vi iväg.

Vi kom fram och det var fortfarande svinkallt trots att vi hade packat på oss med kläder, filtar och att vi var nerpackade i släden hjälpte liksom inte utan vi frös som fan alltså! Själva turen var en timma lång, snön piskade och hela ansiktet gjorde ont. Kan ärligt talat säga att vi njöt inte så mycket av turen men det blev ju lite fina bilder och videos. Jag skulle absolut kunna göra om det, när det är varmare!!!

Vi var tillbaka på hotellet vid 12, hämtade upp Stitch och våra väskor och sedan rullade vi tillbaka till Calgary där vi fortsatte julfirandet med traditionellt julbord. På kvällen hade vi några över, hade lite vinprovning, lekte lite lekar, släppte iväg sky lanterns och jag tror var jag i sängen strax efter 2. Så trots att julen inte blev som vi hade tänkt så blev det väldigt lyckat ändå!

Det var snöstorm på väg upp så det tog lite längre tid än vanligt att åka då vi knappt såg vägen.  Så fort vi kom in på rummet så fick jag sådan julkänsla. Hade ju tappat den lite efter allt som hade hänt med både Elias som satt isolerad och på det få tråkiga besked gällande IVFen. Så att komma in här, se granen och sedan få lite bubbel och tårta gjorde så mycket! Även Stitch hade fått lite julgotta, älskar hur hundvänliga dom är här borta! Och det vita på Stitch är inte hennes torra päls, även om man kan tro det för att det är så kallt och torrt här borta. Hon rullade sig på entremattan i receptionen… De som jobbar på det här hotellet är otroligt service minded. Dom tar reda på bland annat allergier så att man kan få sig en trevlig överraskning på rummet när man kommer. Och det här måste nog varit den godaste tårtan jag någonsin ätit och den var gluten- och laktosfri! Och kom igen, hur fin var den inte!?   Hotellet hade ju också fixat en hundkaka åt Stitch.Älskar dessa nötknäppare, vill ha sådana här till nästa jul!  Drog på mig en klänning kvällen till ära då vi skulle äta middag.   Julaftonsmorgon. Vi hade tid för hundsläden kl 9, frös ju som fasen medan hundarna låg och rullade sig i snön. Dessa är tränade till att kunna springa flera mil om dagen och har inga problem att springa i -30° vilket är helt galet. Så -20° var ingen match för de här. Trots att vi satt nerpackade i den här släden så var det kallt. Så efter halva sträckan (5km) så frågade jag om jag fick stå bak på släden med instruktören istället för att springa lite i uppförsbackar och röra på mig. Blev ju varmare i kroppen men trodde jag hade förfruset mitt ansikte.  När vi kom hem hoppade jag in i en varm dusch. När jag kom ner gav Elias mig ett glas bubbel som jag fick smutta på medan han fixade den sista julmaten.

6 kommentarer




19:07 | December 2, 2021

Thanksgiving och förkylning

2 december, Elias födelsedag och han är i LA. Men jag passade på att fira honom när han var hemma så vi hade en heldag tillsammans som avslutades på en av de bästa restaurangerna här i Calgary- Major Tom. Supergod mat, fantastisk service, bra musik och härlig stämning. Det är svårt ändå att imponera på Elias när det kommer till restauranger eftersom han rest så jäkla mycket och varje gång han är på roaden så testas nya restauranger. Men det här blev snabbt hans favorit här i Calgary så det blev ju lyckat. Och vi är ett sådant par som kör in and out på ca 1,5 när vi går ut och käkar, inga sådana som sitter länge och pratar om livet utan vi vill äta och sedan åka hem för att mysa och vara med Stitch.

Sedan vi hördes sist har vi ju även hunnit fira Thanksgiving nr 2, den amerikanska. Hockeyfamiljen består ju av en salig blandning människor från olika delar av världen och därför ser vi till att fira högtiderna som man har tillsammans. Så alla samlades hemma hos Colemans, jag var redan på övertid och var så extremt trött så det var en väldigt tuff utmaning att åka dit. Men samtidigt så kände jag att jag vill ju inte missa saker som händer runtom pga medicinerna som gör mig så förbaskat trött. Så vi åkte dit och var där i ca 3 timmar innan jag höll på att däcka.

Dock kände jag mig redan dagen efter väldigt hängig och det bröt ut i en rejäl förkylning. Jag har säkert sagt detta så många gånger men jag blir ju liksom inte sjuk om jag inte typ bränner ut mig. Peppar, peppar men jag har alltid varit frisk som en nötkärna men efter denna kväll så slog det till rejält och jag tror också det har att göra med att min kropp är så pass “utsatt” just nu med medicinerna som ska dämpa mitt immunförsvar så ja… jag pendlade mellan sängen och varma lavendelbad.

Men jag hann bli återställd till Elias firande tur nog, annars hade vi fått avboka middagen och bara stannat hemma. Men jag kommer nog att avstå från större samlingar människor ett tag just för att vara så snäll mot kroppen som möjligt!

4 kommentarer