Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:55 | October 22, 2019

Gumman unnade sig Chanel

Idag är jag lite stressad för imorgon åker jag tillbaka till Stockholm. Idag kommer äntligen de sista möblerna som vi väntat så jäkla länge på vilket betyder att jag behöver vara hemma och invänta dom. Så träningen jag tänkte köra på F45 kör jag hemma istället, så jäkla glad att jag har möjligheten att träna hemma när sådant här händer. 🙂

Sedan ska jag fota av fyra kampanjer idag eftersom jag är osäker på om jag hinner när jag är i Stockholm. Jag ska lämna Stitch hos sin dagmatte innan 19 eftersom hon inte ska åka med mig till Stockholm. Jag ska hinna packa och även om det bara är för tre dagar så tar det sin lilla tid… Och sedan ska jag hinna iväg på hemmamatchen ikväll för att träffa tjejerna då dom ville hinna ses innan jag drar. Så ja, fullspäckat idag och trots att jag blir lite stressad av det så brukar jag alltid jobba bäst under lite tidspress. Men sedan så prioriterar jag sådant som verkligen måste bli klart idag och hinner jag inte med allt nej då måste jag ta med det till Stockholm och få det att fungera helt enkelt! 🙂

Här kommer det som jag unnade mig igår, det blev en Chanel Boy bag. Jag kollade på den här för tre år sedan men kände bara “nej… jag lägger pengarna på annat istället som jag verkligen behöver”. Men nu kände jag att jag har jobbat hårt, jag har lagt pengar som jag verkligen behöver, jag sparar, investerar och allt vad det innebär, så jag köpte den här väskan. Insåg även efter att egentligen är det här lite av en investering också för dom blir fasen dyrare och dyrare med åren. Den här har typ stigit 10,000kr sedan sist jag kollade på den så blir jag pank en dag och sitter där med min väska, ja då är det väl bara att sälja av sig den! 😉

Nu kommer möbelfirman. Jag ska dirigera dom sedan måste jag sätta igång med mina kampanjer! 😀

3 kommentarer



07:31 | October 21, 2019

Unna sig och urinvägsinfektion

Tröja- Länk! // Shorts- Länk!

Hallå måndag för er! Ni kliver upp, jag ska lägga mig.

Jag har haft en soft helg! Jag och Tessa hade bestämt en träff Downtown i lördags eftersom jag inte har varit där ännu. Jag har bara åkt igenom men nu skulle ta ta bilen själv, parkera den någonstans och sedan hitta till Core-gallerian. Ha! Gick ju utan problem.

Lördagens plan var att åka in för att se vad gummorna skulle unna sig. Jag investerar, sparar, jobbar på och nu kände jag att jag kunde unna mig något materiellt. Jag är fullt medveten om att man inte blir lyckligare av dyra saker men man blir inte lyckligare av att bara låta pengar ligga på banken. 😉

Det som dock sög var att jag har en spärr på mitt kort när det kommer till köp utomlands. Säkerhet öh…! Och eftersom det var helg gick det inte att kontakta min bank så ja får ta det imorgon. ☺️

Imorse vaknade jag tidigt. Stack till F45 och tränade och när jag kom hem städade jag hela huset. Det är så skönt att lägga någon timma på att bara dammsuga samtidigt som huset fylls med tvättmedelsdoft. Sedan när jag skulle sätta på påslakanet på täcket blev jag så kissnödig, alltså panik. Sprang till toaletten och ja… den där smärtan kände jag igen. Urinvägsinfektion…

Jag såg och kände inga tecken what so ever utan det bara kom och gjorde så förbaskat jäkla ont. Såg ut som ett blodbad i toaletten och gjorde ju bara ondare och ondare.

Fick ringa lagets läkare tillslut och fick medicin ganska direkt. Som jag sa i tidigare inlägg, jag är så tacksam för personalen som jobbar med laget som även ser till att vi respektive får hjälp!

Redan nu under kvällen kändes det bättre men jag fick ställa in med tjejerna. Tanken var att många av oss skulle hem till en tjej som heter Brittany för att kolla matchen men jag kände inte för att åka dit då jag ändå skulle behöva sitta på toa mestadels. 😔

Well, det är ju typ 80 matcher kvar så det kommer fler kvällar.

Nu ska jag somna framför ”Vänner”. Hoppas att er måndag startar kanon! Vi hörs om några timmar!

Glasögon- Länk! // Tröja- Länk! // Skor- Länk!På väg in mot Downtown.Avslutade vår eftermiddag med tunabowl.

11 kommentarer



21:25 | October 20, 2019

“Annica, you’re going to court”

Söndag morgon här i Calgary och det har jag på min To Do-list idag är jobb och städ fram till 18. Efter det ska jag möta upp tjejerna från laget och kolla matchen tillsammans. Killarna spelar borta även ikväll i Anaheim och kommer hem inatt och som jag längtat efter min sambo mambo!

Det blir lättare för varje gång han åker bort eftersom jag hittar mer och mer mina rutiner som jag kan ha då, men inget klår ju de dagarna han är helt ledig. Som nu imorgon har han en ledig dag och den ska vi maxa! Det behöver inte betyda att vi ska fylla den dagen med massa aktiviteter men jag ska ladda upp och sitta sedan som ett plåster på honom från att vi vaknar till att vi somnar. 😉

I fredags när han hade åkt så fick jag ett samtal som gjorde mig ganska rädd. Det var en polis vid namn David Miller som ringde och sa att jag hade brutit mot en del regler här i Kanada. Det första jag tänkte på var att jag kanske hade råkat köra för fort och att någon kamera fångat mig, men det kändes lite konstigt för jag har varit ganska noga med hastigheten här eftersom jag vet att det finns kameror lite överallt. Sedan började han ifrågasätta mitt Social Security Number (SSN). Jag fattade ingenting, skulle jag ha något sådant? Jag blev helt ställd och han pratade så fort så jag hängde liksom inte med. Han bad mig bekräfta min adress så jag sa den… utan att tänka för jag blev ju så rädd. Han frågade vad jag gjorde i Kanada och vart jag bodde medan jag var här. Jag berättade min adress och då frågade han “vem bor du med”. Då kände jag att det var lite konstigt och frågade tillbaka “vad exakt är det detta gäller? Vad har jag gjort för fel?”.

Han sa samma sak igen att jag brutit mot regler och eftersom jag inte hade ett SSN men han såg att jag hade ett så hade jag tydligen förfalskat det också. Jag blev så stressad och sedan sa han att jag behöver komma in på förhör. Kommer jag inte dit så kommer dom till mig och vägrar jag så kommer jag hamna i rätten. Han sa “Annica, lyssna på mig väldigt noga nu. Ta fram penna och papper och skriv ner detta. Jag heter David Miller, det här är mitt nummer på min polisbricka. Det här ärendet kommer vi ta vidare…” sedan hörde jag liksom inte så mycket mer och samtalet bröts.

Jag var så chockad och smsade min sambo direkt. Sedan försökte jag ringa upp numret igen men då gick det inte, då började hjärnkontoret sätta igång. Jag googlade numret och det första som kom upp var “fraud”, alltså bedrägeri. Jag knappade mig in och det var exakt det som jag hade varit med om. Men det som dom varit ute efter var mitt kortnummer och tur nog kom vi inte så långt in i samtalet. “David” som han kallade sig fattade väl att jag inte kunde ge honom den infon han ville ha när jag började ifrågasätta honom om vad allt gällde och lade sedan på.

Min sambo hörde av sig när dom hade landat och tydligen är sådant här ganska vanligt här i Kanada… Men han fick all info jag hade samt print screen på numret och skickade det sedan till deras polis/ securitysnubbe. Det är något som jag tycker är så jäkla bra med deras lag. Dom har otroligt mycket personer som jobbar med dom så är det något som händer så finns det alltid hjälp att få. Till och med om jag skulle bli sjuk så har dom läkare enbart för laget och deras respektive. Men det är ganska självklart eftersom spelarna är så viktiga för laget, dom kostar ju så otroligt mycket pengar och skulle en flickvän vara sjuk och smitta någon i laget så den blir sängliggandes ja då blir ju det en förlust liksom. Så dom har verkligen personer till allt för att underlätta och se till att killarna i laget kan spela. 🙂

Men trots att jag fattat att det var bedrägeri och även lagets security hade återkopplat och berättat vad det var så kändes det ändå lite läskigt. Jag hade liksom gett dom min adress och jag var hemma själv… Så jag låste in mig i sovrummet runt 19:30 den kvällen och kollade film. Vi ska hålla utkik efter avvikande saker in case men jag tror absolut inte att det är någon fara. Nu känns ju allt lugnt men sådant där slukar så mycket energi och det förstörde verkligen hela min fredagskväll.

Så en liten påminnelse till alla er därute, ge aldrig ut viktig information om er själva eller tex era kortnummer till folk som ringer! Ha en bra söndag!

17 kommentarer



16:52 | October 18, 2019

Mitt område

Grannhusen går all in på Halloweendekorationer. 😀

 

Fredag hörni! Er skol- / arbetsdag är väl snart förbi, min har precis börjat!

Igår var det match och jag går ju på alla hemmamatcher, måste ju supporta sambon. 😉 Och under hockeymatcher så är det ganska våldsamt, alltså folk får puckar och klubbor i ansiktet. Att slåss på planen “hör till”, det är hårda tacklingar in i sargen etc. Och igår fick min sambo ett slag så han föll ihop på planen och det högg till i hela mig. Man fick se på reprisen att det var en spelare från Detroit som åkte förbi honom och slog honom med klubban på sidan av knät. Det var så obehagligt att se en person som man håller så kär få ont så jag bestämde mig för att stanna efter matchen för att se så han var okej. Och som tur var så var han hel och vi kunde åka hem. När vi kom hem satte oss vid köksön, det eldades i spisen, vi drack lite vin, åt ost och chark. Så jädrans trevligt! Tog en kvällspromenad med Stitch och sedan kunde vi båda somna gott! 🙂

Ni har efterfrågat mitt område, eller liksom hur det ser ut här så igår på min lilla promenad med Stitch innan matchen tog jag med kameran och fotade lite.

I området är det lite blandat med storlekar och stilar på husen. Vissa bor i jättemaffiga fina hus medan bredvid så kan det stå en liten ganska så sunkig villa. Sådant här kan göra lite ont i mitt hjärta för de flesta mindre husen som jag sett in i ser inte alls så hemtrevliga ut utan det ser ut som dom har det lite sämre ställt…Vissa grannhus är väldigt moderna medan andra ha den här lilla “filmlooken” som jag kallar det. Hur som man typ alltid ser på mysiga filmer men också även i skräck. Jag och min sambo bor i ett stort och modernt hus. Han har gjort det bra! 😉
Det här huset går jag förbi när jag ska släppa Stitch i hundparken.Och här till höger är det helt fritt att släppa sina hundar. Älskar det här området för man ser verkligen att Stitch njuter av att få vara bland massa andra hundar!
Här från parken ser man Calgary Donwtown, staden. Det är ca 1 mil från där vi bor.Alltså kolla Stitch haha!Här man se skillnaden på stilar i området. Båda husen är nya och moderna men det är två helt olika stilar.Alla moderna hus i området ser ut såhär på så sätt att de har en baksida och i anslutning till den är ett garage. Vi har också så. Så vi har en huvudingång för gäster och sedan när vi parkerar våra bilar så går vi in en annan hall från baksidan.
Det är stoppskyltar i typ varje korsning i området, eller det är fasen det i hela Calgary. Så när man ska köra någonstans så får man räkna på att det garanterat tar lite länger tid eftersom man måste så mycket…

13 kommentarer




17:34 | October 17, 2019

Kvalitetstid med sin partner

Halloj!

First of all, what´s up with the weather!? Kan ni förstår att vi som hade 0,5m snö för någon vecka sedan hade 18° och strålande sol igår! Alltså vädret svänger lika mycket som mitt humör haha! 😀

Annars, dagarna bara rullar förbi. Alltså förstår ni att jag har bott här i Calgary, Kanada i 1,5 månad!? Jag kommer ihåg det som igår när jag satt och packade i min lägenhet inför flytten, hur mycket det var att ta tag i. Alltså när man står inför en sådan här flytt så är det lite svårt att veta vart exakt man ska börja. Jag hade ju mitt liv i Stockholm. Visst att jag kan vara vart som helst när det kommer till mitt jobb men jag har ju aldrig flyttat från Stockholm och sedan skött mitt jobb från ett annat ställe så, utan det har bara varit resor och sedan har jag kommit tillbaka. Det har varit en större skillnad än jag trodde för det kan verka enkelt att samla material här men jag känner mig fortfarande inte helt bekväm att få runt med kameran bland folk och här kan det vara lite känsligt.

Det var enklare i Sthlm just för att där var jag ju bland folk som också var inom denna bransch eller i alla fall hade koll på att jag jobbade med det. Så då var det inga problem att ställa upp mobilen och filma när jag var och tränade. Eller filma när man var på middagar och dylikt. Här är många anonyma och vill vara det och jag har målat upp en bild i mitt huvud av att de andra tjejerna i laget kanske tycker jag är konstig som går runt och fotar med en kamera eller ber om hjälp att ta en bild… Men det är ju mitt jobb. Och en del av mig tycker det känns lite pinsamt att säga att jag jobbar med sociala medier för det har fått en liten tabustämpel. Medan en annan del av mig är jättestolt för jag har ju ändå byggt upp detta själv, jag vet hur hårt jobb det ligger bakom och jag har tagit mig dit jag vill. Så jag bör vara stolt. Men jag tror bara det handlar om att folk inte förstår hur hårt jag har jobbat för att ta mig dit jag är, vissa förstår inte jobbet bakom ett större konto på tex Instagram eller en stor blogg. Det är inte bara att kasta upp bilder och tro att det ska växa över ett natt och på det så behöver du sköta allt rätt runtom så du faktiskt också tjänar pengar på det.


Men det här är något jag i alla fall jobbar på fortfarande och jag ska bli bättre av att be min sambo fota när vi som igår gick ut och käkade middag. Jag blev så glad när han frågade! Även om jag är mer för att käka husmanskost hemma än att gå ut på en fin restaurang så var det så mysigt. Jag sminkade mig, borstade håret och sedan åkte vi två iväg till ett ställe som heter Anju. Det är asian fusion mat som man delar, så man beställer in ett par rätter i början och delar på sedan kan man beställa en huvudrätt. Stället känns lite som Miss Voon i Stockholm om man har varit där!

När vi åkte iväg blev jag så konstig, alltså jag blev typ töntig och nervös. Vi har ju liksom inte varit på någon dejt tillsammans. Vi har varit ute och käkat lunch men vi har liksom inte gått ut och käkat en middag tillsammans. Hela sommaren var vi hemma hos honom och beställde hem mat eller lagade tillsammans eftersom vi inte ville gå ut bland folk då allt fortfarande var väldigt nytt, så jag frågade honom igår om det här var vår första dejt. Men det skulle jag ju inte gjort för jag blev ju supernervös och fnittrig. Jag har ju inte vart på dejter så med middagar och grejs så när jag satt där och vi kollade menyn så blev jag helt plötsligt lite dyslektisk och kunde knappt läsa vad som stod. Började fippla med pinnarna som man käkar med, gungade fram och tillbaka i soffan asså… sådan rookie haha!


Men det var i alla fall hur trevligt som helst och jag tycker att det är bra att göra sådana här saker tillsammans. Det behöver inte alltid vara så att man går ut och käkar men några gånger i veckan där man ser till att göra saker tillsammans. För mig känns det jätteviktigt med tanke på att hans jobb kräver att han är borta mycket. Då när vi väl har tid tillsammans så har vi kvalitetstid.

Nu är inte jag någon relationsexpert men jag kan tänka mig att sådant här också är viktigt den dagen man skaffar barn. Trots att man älskar sina barn mest av allt så behöver man nog lite egentid med sin partner för att bara rå om varandra.

Ni som är i relationer, ser ni till att hitta på saker med er partner?

13 kommentarer