Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:32 | May 15, 2019

Morning walk

Onsdag och just nu ligger jag på Nikki Beach efter morgonpromenaden vid 7 och sedan ett hybridpass som var kl 8. Vi käkade frukost efter det och rullade sedan hit för en chill eftermiddag innan passet kl 16 drar igång.
Morgonpromenaden här är magisk! Den tar ca en timma att gå, är lite lätt kylig i början innan solen går upp sedan är det magiskt. Det enda man hör är sina egna steg på vägen och syrsorna. Hade jag haft ens ådran här runda hade det aldrig tagit emot att kliva upp tidigt för att ta med Stitch på en skön morning walk. 😍

1 kommentarer



13:18 | May 14, 2019

Pangfrulle!

Hej på er!
Idag ska jag vara lite bättre på att uppdatera. Det är träning hela tiden och när det väl finns luckor så äter vi eller sover.
Idag klev jag upp 6:45 för 7:00 var det mobilitet till soluppgången. Det är jobbigt att kliva ur sängen med att sedan få sträcka ut kroppen till härlig musik och en vacker soluppgång, det tackar man ju inte nej till.
Sedan kl 8:00 var det styrkefest där det var samma pass som jag körde i torsdags på WörkOut, det är så himla roligt! Det är kontrastträning så man har tex fyra övningar, två är väldigt tunga med få reps och två är mer explosivs och lite fler reps.
Jag var inte med på passet utan jag hjälpte Pischa att assistera gruppen med tekniken samt att fota för 9:30 körde hon och jag ett boxningspass istället som hölls på Mikes gym.
Det började med att vi skulle springa upp och ner för Suicide hill 10 gånger och bara där tog typ all energi i kroppen slut. Blodsmak i munnen innan själva boxningen dragit igång men jag tror det var pga gårdagens vidriga hinderbanepass där jag nästan svimmade, spydde och fick panik på samma gång.
Nu kanske ni tänker “varför utsätter jag ens mig för det här hemska” men jag har en hatkärlek till det. När jag tränar såhär hårt och tar mig genom sådana här pass så är det en stor vinst för mig både fysiskt och psykiskt. Jag växer av varje pass jag tar mig igenom och får sådant jäkla självförtroende och blir så stolt över mig själv. ☺️
Just nu så är jag nere på stranden och jobbar innan eftermiddagspasset drar igång. Ska äta lite lunch här så jag har massa energi men jag tänkte bjuda er på gårdagens bilder från monsterfrullen som jag och Pischa åt. 😍

3 kommentarer



17:12 | January 2, 2019

Information om Macau


Sista resan jag gjorde under 2018 var ju till Macau som ligger i Kina. Jag hade aldrig besökt Kina innan men när det kom på tal så kändes det som en jätterolig ide, speciellt Macau som påminde lite om Las Vegas och där var jag ju året innan.
I december så är det väldigt behagligt väder där, vi hade det närmare 30° varje dag och på kvällarna så blev det svalare att det var skönt att ha på sig långa byxor och en hoodie. Det var inte alls lika mycket folk där som jag hade förväntat mig, jag hade en bild av att det skulle vara smockat med människor på gatorna och att man skulle behöva tränga sig fram men det var typ som i Stockholm.
Macau påminde som sagt en hel del om Las Vegas, det var höga gigantiska och framför allt häftiga byggnader, massor av hotell och alla hade casinon. Gatorna var otroligt rena och dom hade till och med utmärkta ställen som folk fick röka på, allt för att det inte skulle ligga fimpar överallt. Jag såg inte en enda person skräpa ner under tiden vi var där, inte ens spotta ut ett tuggummi.

Det som jag gillade med Macau var att dom hade två olika delar, en äldre bevarad del med mycket kultur och historia. Vi var på en stadsvandring en förmiddag och då besökte vi bland annat The Monkey King Temple. Deras tro här är väldigt stark så varje morgon skänker människorna här gåvor till sina gudar i form av mat och dryck men de tänder även tre rökelser som står för speciella saker. När vi fortsatte ner i parken möttes vi att otroligt många olika grupper som hade lite morgongympa, tai chi. Det såg så harmoniskt ut, de olika grupperna hade olika musik och körde i olika tempon och det här var något som vem som helst fick haka på. Jag och Daniel hoppade in i en grupp med äldre damer som hade en väldigt lugn och harmonisk tai chi och när vi kom in i det blev vi så lugna och fridfulla. Det var liksom ett skönt sätt att börja sin morgon med!

Idag bor över 600 tusen människor på Macau och senaste året hade halvön över 30 miljoner turister, helt galet! Men det är också för att det är så himla lätt för människor i Asien att ta sig dit med flyg eller färja. Jag och Daniel flög ju från Arlanda, mellanlandade i Bangkok och flög vidare till Hongkong. Därifrån tog vi bara en färja över som tog ca 1 timma och sedan var vi framme. Vi åkte från färjeterminalen till vårt hotell City of Dreams och det tog oss 15-20 minuter max och det är väldigt billigt att åka taxi i Macau. Där betalar man antingen med Hongkong Dollar eller Macau Money och det är ungefär som i Sverige, en Hongkongdollar är strax över en krona. Så en 15 min taxiresa kostade runt 200kr vilket är hur billigt som helst!
När vi var i Macau så fick vi äta på lite finare restauranger och jag kan säga såhär att gillar man indisk mat så bör man besöka The Golden Peacock som ligger inne i byggnaden The Venitian. Har man ätit indiskt där så kan man nästan glömma att beställa från Foodora för du kommer aldrig någonsin kunna mäta den maten med den man får på The Golden Peacock. Det var så brutalt gott och vi satt där ganska länge och njöt av de fantastisk smakerna. Vi blev så mätta att vi knappt kunde få i oss efterrätt och då ni, då är vi mätta! 😀

Längs The Cotai Strip fanns de här olika gigantiska byggnaderna som då var hotell, bland annat City of Dreams, The Venetian, The Parisian men även olika lyxiga butiker samt gallerior som hade dag dygnet runt. Ja inne i The Parisian som var ett hotell inspirerat från Paris så fanns det en del som hade ett panoramatak med en blå himmel som rörde på sig så ibland kunde det komma lite moln svävandes förbi. Ett sådant hade jag velat ha hemma i min lägenhet! 😀
Eftersom det här hotellet var väldigt Parisinspirerat så hade dom såklart ett Eiffeltorn som man kunde åka upp till. Åkte man till toppen så var man halvvägs upp i det riktiga så det här var ju då häften så stort men man fick sig en bra och fin utsikt därifrån och en tydlig bild av vart allt låg.

Inne i The Parisian fick vi ju också en välkänd ansiktsbehandling på Le Spa´tique som utförs på de som ska gå The Victorias Secret Show. Vi var där i över två timmar och blev rejält bortskämda och när man ändå är här så bör man boka in sig. Jag har vart på många behandlingar i mina dagar och den här går upp till topp tre bästa någonsin!

Trots allt modernt och häftigt vi fick se så var det magiskt att få komma till det här kinesiska tempel A-ma. Jag blev helt pirrig och i extas när jag såg detta men så fort jag kom innanför portarna var det som att all stress slungades ur mig och blev så harmonisk. Dofterna från alla rökelserna, alla dekorationer runt om, energin här innanför murarna var så lugn att jag kände att det här är något som jag behöver ha nära mig. Så vet någon om ett kinesiskt tempel i Stockholm säg till!
Det var väldigt fint och precis som med alla andra tempel så skänkte man även små gåvor här och tände de tre rökelserna för att ens familj och omgivning skulle må bra och få ett fint liv.

Är man i Macau och älskar äventyr och att utmana sig själv så bör man boka in sig på ett av världens högsta bungyjumps i Macau Tower. Jag gjorde det. Jag som är otroligt höjdrädd älskar också att få adrenalinkickar och att just våga utmana mig själv så samma dag som vi skulle åka hem hade jag bokat in ett hopp på morgonen och jag älskade varenda sekund av det. Det var en av de läskigaste sakerna jag gjort men jag tvekade inte en sekund på att inte hoppa.
Många har frågat mig hur det känns när man studsar upp igen men allt är så mjukt att man knappt märker när man studsar upp igen. Jag var tvungen att kolla runtomkring mig för att se om jag fortfarande var påväg ner eller upp för att sedan dra ut spärren mellan fötterna så jag kom upp i sittande ställning. Så nej, ingen känsla av att inälvorna skulle komma ut genom näsan eller något haha. Detta var typ det bästa under hela resan och jag rekommenderar verkligen er att göra detta! 😀
För er som är sugna på att åka, vi svenska medborgare kan stanna i Macau i upp till 90 dagar utan visum. 😉

7 kommentarer



11:25 | December 21, 2018

Jag har hoppat ett av världens högsta bungyjump


Jag har kommit hem, vi landade 7:30 imorse och jag är så slut. Igår hade jag verkligen inte energi eller orken till att blogga för att min kropp var så slut efter all adrenalin då jag gjorde det galnaste någonsin i mitt liv.
När vi åkte till Macau så var det i jobbsyfte och självklart kommer ni att få höra mer om det stället. Men när jag googlade och såg att ett av världens högsta bungyjumps fanns där så kände jag bara att nu är det dags för mig att göra det. Jag har så länge velat hoppa men har inte vart på något ställe där det funnits något riktigt högt och när det stod “Guiness rekordhållare” så var det självklart att det var här jag skulle hoppa. Så jag bokade in mig kl 11 på torsdags morgonen, vaknade med lite pirr i magen men var så jäkla taggad. Jag och Daniel åt frukost och sedan hoppade vi in i taxin till Macau Tower, han fick följa med som mentalt stöd men kan nog inte ge han titeln som den bästa. Han peppade mig väldigt mycket men sedan när vi skulle in i hissen som skulle ta oss upp till toppen så bangade han haha. Han stannade hellre nere på marken så jag gav han mina föräldrars nummer om något skulle hända sedan sa vi “vi ses snart” och jag åkte upp.
Jag var inte nervös på ett dåligt sett utan jag var mer pirrig och taggad på att göra det här. Jag kände lite såhär att jag har gått igenom så mycket, har vart rädd pga andra tex att bli sårad, haft extremt kontrollbehov och det här tiden som jag har levt själv har jag vuxit så fruktansvärt mycket som människa. Jag behövde sätta mig i en situation där jag hade noll kontroll, där jag behövde bli rädd på mina egna villkor och där jag själv tar beslutet att bara hoppa ut i det okända. Nu låter det väldigt djupt men jag kände att det här var något jag behövde göra. Och i somras hoppade jag fallskärm och jag var inte alls rädd, jag kände mig trygg eftersom det enda jag behövde göra var att hasa mig ut från bänken i ett plan och låta en rutinerad person se till så vi skulle komma ner, det var stor skillnad just för att i Macau behövde jag vara den personen som tog klivet ut över kanten.
Jag var pirrig när dom kopplade på mig alla säkringar men tvekade aldrig, jag skulle göra det och jag tänkte hela tiden att “ja det här är läskigt men det är ingen fara, det är bara att acceptera den känslan och försöka omvandla den till något jag njuter av”. Så när jag stod där på kanten och dom räknade ner “5, 4, 3, 2, 1, luta dig framåt” så kändes det som att min kropp stretade emot och blev stel. Det kändes som att jag stod där hur många sekunder som helst och fattade liksom inte varför jag inte lutade mig framåt. Jag började föreställa mig hur känslan i kroppen skulle vara och det var liksom tusen tankar i mitt huvud som flög förbi men inget om att jag typ skulle dö eller så. Men när jag kollat på filmen såhär i efterhand så gick allt så fort men väl där så var en sekund en evighet.
I samma stund som jag kände att jag föll fick jag adrenalinpåslag och blev fylld med massa glädje, jag hade den känslan genom hela hoppet och skrattade så mycket. Jag kände mig typ oövervinnelig, så stark och så jäkla bra. Det här är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv och skulle inte tveka om att göra om det. När jag satt i taxin på väg tillbaka till hotellet började jag tänka på vad jag behövde göra nu för att söka fler adrenalinkickar. 😀
Jag fick höra efteråt att många aldrig någonsin trodde att jag skulle göra en sådan här sak men många har väldigt fel bild av mig. Bara för att jag gillar skönhet, fixar håret och naglarna så betyder det inte att jag är en fegis. Jag älskar sådana här typer av saker och skulle aldrig någonsin banga ett äventyr. Jag har kört cross i bergen i Österrike trots att den var alldeles för stor för mig och jag aldrig testat innan. Flög över styret några gånger men hoppade upp ändå. Vandrade i bergen en heldag där vi fick fira ner oss i sele eller hoppa från klipporna. Jag har klättrat upp för bergsväggar, kört bilar med sjuka hästkrafter, fallskärm, surfat på olika ställen trots extrem åska och blixtrar, promenerat genom djungeln i Australien… jag älskar äventyr och att utsätta mig själv för saker som får min puls att gå upp. Det är det som ger mig kickar i livet.
Det som jag nu har på min bucketlist som också garanterat kommer att ge mig adrenalinpåslag det är att hoppa ner i en bur bland vithajar i Sydafrika. Det hade vart så jäkla häftigt! Eller typ testa världens högsta rope swing, hur sjukt hade inte det vart!? Jag kommer definitivt hoppa bungyjump fler gånger, men såklart bara där det är säkert. Det finns ju vissa tivolin som åker runt, packar upp sina saker och sedan ner och det känns inte alls lika säkert som ett ställe som verkligen är för just bungyjump.
Jag sa det till Daniel på väg tillbaka att det här är något man behöver göra om man blivit nydumpad, sårad eller något sådant för man får verkligen en känslan efteråt att man är oövervinnerlig. Man känner sig så stark, så bra och att man klarar allt. Det var en sjukt rolig och häftig upplevelse och jag är så glad att jag fick avsluta mitt 2018 på det här sättet! 😀
Ni kan se ett klipp från när jag hoppade på min Instagram @annica- Klick!, så in och kika!

21 kommentarer




15:05 | December 19, 2018

Kinesiskt tempel och portugisisk mat


Jag och Daniel ligger på våra rum halvsover och försöker att jobba samtidigt, nu kan jag säga att jetlagen är jobbig. Jag har vart helt mosig i skallen hela dagen och till och med Daniel börjar komma lite ur balans, men det är också för att vi har så smockat schema med alla saker vi ska hinna med under dagarna. Men jag är så glad för att vi har det så för vi får verkligen se mycket av Macau på så få dagar. Som jag sa igår, det känns som vi vart här i en vecka med tanke på allt vi hunnit med.
Idag fick jag äntligen se det som jag hade sett så mycket fram emot, ett riktigt kinesiskt tempel. Innan vi åkte hade jag en bild i skallen, garanterat från filmer, ett stort rött tempel, runda lampor med tassels, rökelser, drakmönster mm. Det var exakt såhär jag hade föreställt mig att det skulle vara så jag blev så glad när vi hoppade ur vår bil och skulle få knata in.
Vi gick runt och det var så tyst och fridfullt. Måste även nämna att vädret är helt magiskt här, tänka sig att jag hann få lite sol dagarna innan julafton så när jag var innanför staketet till templet så var det lite som att tiden stod stilla. Jag gick en stund för mig själv, helt tyst och tänkte liksom ingenting det kändes som att meditera genom att bara vara där. Det är helt gratis att besöka det här stället och är man i Macau så bör man göra det. 🙂

Alldeles bredvid fanns en staty av gudinnan A-Ma, hon är den som skyddar människorna som är ute till havs för att fånga fisk. Jag tycker det är så fint med statyetter. Typ Rodina Mat, Emperors Yan och Huang, Frihetsgudinnan, Cristo Rei ja men alla de här stora kända. De som vi har i Stockholm är så himla mesiga, hade det inte vart fett coolt om vi kunde placera en gigantisk staty någonstans? Typ högt upp i Slussen så man ser den enda från Kungsan. 😀
Efter det åkte vi till Antonios för att äta en riktigt god lunch, det var en portugisiskt restaurang med några Michelinstjärnor bakom sig. Dom serverade typiska rätter från Portugal och jag kan säga såhär, jag äter ju inte alls mycket kött numera men detta var magi. Det smälte i munnen och det var så mycket smaker, så saftigt och gott att det var första gången på så länge jag saknat att äta kött.
Anledningen till varför jag mer eller mindre slutat med det är just för att jag har lessnat på det. Jag är en mer fiskmänniska, alltid när jag går ut och käkar väljer jag fisk eller vegetariskt. Jag har ju liksom vuxit upp med vilt kött och det är ju helt annorlunda om man jämför med det som man köper i affären. Och sedan är det ju såklart bra att vi också minskar på intaget av det med tanke på hur dagsläget ser ut med miljön, skötsel av djuren mm.
Men ja, jag var tvungen att smaka och det gick inte att motstå att ta fler tuggor av det. Det slank liksom bara ner och jag var så mätt att jag inte orkade någon efterrätt, hur ofta händer det? Jag som annars alltid har plats för efterrätt kunde inte få ner något men jag var mer än nöjd. Innan vi skulle gå kom Antonia (ägaren) och satte sig med oss en stund, han berättade om sin historia och jag älskar att få höra om sådant. Han var en man på närmare 80 år, väldigt varm och framför allt rolig. Han berättade bland annat om sina åtta äktenskap varav hälften av dom var lagliga haha. Jag och Daniel skrattade så mycket att vi glömde bort tiden och vips närmade den sig 16 och vi var tvungna att ta oss tillbaka till hotellet.
Men gillar man kött ska man verkligen besöka det här stället för det var magi. Och vill man endast sitta och prata med någon så är jag övertygad om att Antonio mer än gärna ställer upp! 😀

1 kommentarer