Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:52 | May 31, 2019

20st saker ni kanske inte visste om mig


1. Byter om minst tre gånger om dagen. När jag vaknar tar jag på mig lite mysigare kläder, byter sedan om till “vanliga kläder”. På eftermiddagen blir det träningskläder och sedan på kvällen har jag sista outfiten.
2. Jag har dejtat två stycken seriös efter mitt break up som var 2017. Med den första blev det inget för att vi var på lite olika platser i livet och den andra… kanske jag dejtar fortfarande? 😉
3. Jag kan inte topsa mina öron utan att nysa
4. Jag har kli-fobi. Jag kan alltså inte klia folk pga när jag var liten rev jag min lillebror så jag fick skinn under naglarna. Det satte sina spår och jag får rysningar när jag hör när folk kliar sig. Däremot har jag inga problem att klia min hund.
5. Jag blir svimfärdig när jag ser sår eller blod. Dock inte näsblod eller mens.
6. Jag kan blåsa luft genom mina tårkanaler vilket slutade med att jag testade att spruta mjölk genom dom efter jag sett det på Guiness. Jag suger bara upp det i näsan och blåser ut det genom ögonen. Ett coolt partytrick. 😉
7. Det här vet ni kanske redan men jag är otroligt pedantisk. Allt ligger/ hänger i färgordning i mina garderober. Besticken ligger uppradade fint och organiserat i lådan, även glasen står på ett speciellt sätt och i storleksordning. Även min mat i kylen ska vara på ett speciellt sätt och i en speciell höjd. Allt är genomtänk och planerat.
8. Jag älskar att sitta ner i duschen.
9. Jag pratar mycket i sömnen, fick höra det senast förra helgen.
10. Jag kan gå på händer utan problem.
11. Förra året åkte jag fast för fortkörning. Det här var på en onsdag och på torsdagen var det exakt 10 år sedan jag tog mitt körkort. Jag körde 37km/h på en 30 -väg, jag hade hunnit köra 200m från att jag startade bilen och det blev 2000kr direkt. Annars är jag väldigt noga att köra den hastighet som står.
12. Jag är ingen krammänniska utan jag skakar hellre hand eller bara säger “hej”. Jag kramar bara de som jag känner väldigt bra eller om jag är på dejt typ. 😉
13. Jag kan inte vara utan nagellack på varken fingrar eller tår. Jag känner mig otroligt naken utan det så det är verkligen ett måste. Det är mer viktigt för mig än att borsta håret!
14. Samma sak gäller något på läpparna, jag har alltid ett läppglans eller stift i en snygg nudefärg.
15. När jag var 16-18 år hade jag tandställning. En snygg räls ni vet. Hade en tungpeircing också men det blev ju för mycket metall i käften så den plockade jag ut den. Tyckte det var så värt att ha tandställning för att få raka tänder och idag är jag glad över det valet! Även om det var jobbigt att få skavsår i munnen och spänningar som var fruktansvärda.
16. Jag har totalt haft 11 piercingar. Fem stycken i vänstra örat varav en i tragus och tre i andra örat varv en upptill. Två i naveln och en i tungan. Idag använder jag bara ett i varsitt öra samt mitt i tragus, allt annat är bortplockat.
17. Jag har haft 10 stycken tatueringar men en lasrade jag bort så idag har jag 9 stycken riktiga och sedan kosmetisk tatuerade bryn. Jag har ett litet hjärta vid ljumsken, två svalor på sidan av ryggen, en text på halsen, vingar på handleden, tex på fingret, en stjärna på andra handleden och bredvid en logga på samma handled. Jag har en text i armvecket och ett fult kinatecken i nacken som en polare gjorde på mig i mitt kök när jag var typ 18. Den jag lasrade bort var en bokstav för ett ex.
18. Jag gillar inte att vara blek, jag tycker allt blir så mycket snyggare på mig när jag är lite brunare. Med hjälp av solen eller brun utan sol spelar ingen roll, så länge jag ser lite solkysst ut!
19. Nej jag har inte fillers i mina läppar. Får många frågor kring dom men har inte fyllt dom på år och dagar. Däremot lägger jag lite botox strax ovanför överläppen för att den ska lyftas lite men det är inget man sprutar in i läpparna för att göra dom större. Det är skillnad på tex Restylane och botox!
20. Jag gillar inte kroppsbehåring på mig själv. Min regel är att alltid vara hårfri och brun, då kan jag känna mig safe i att ha på mig vad som helst. 😉
Finns det något mer er som är lite udda eller speciellt?

6 kommentarer



17:57 | May 24, 2019

Tre frågor, tre svar!

Q/A


Tänkte jag skulle ge er svar på tre frågor som otroligt många frågat mig om. Det är bland annat dessa örhängen som jag såg i början av veckan. Jag gick förbi @pfgstockholm som ligger på Birger Jarlsgatan i Stockholm och såg dessa i fönstret, har tänk på dom och det finns ju en quote som lyder “If you can´t stop thinking about it, buy it” så det gjorde jag idag. 😀

Min soffa är den mest efterfrågade just nu på min Instagram och den kommer från @Sweef_furniture. Modellen heter Mammut och är i färgen Silver. Impregnerade den idag så nu är det frän doft i hela lägenheten och jag vädrar för fullt…

Och dessa armband / halsband / berlocker kommer från Tassel Sweden. Det är alltså ett kompisarmband i mitt fall som jag delar med min hund, det är så himla gulligt. Dock hade jag önskat att dom fanns i guld eftersom jag är lite mer av en guldmänniska om det inte är diamant eller glitter. 😉 Men supergulliga ändå och en väldigt kul ide! 😀

10 kommentarer



13:15 | March 15, 2019

Olika muskeltyper


Jag har nämnt några gånger lite om att min kropp består av mycket muskelfiber typ 2 och det är inte så lätt att förstå vad det är om man inte är insatt så jag tänkte att jag skulle gå igenom det lite snabbt.
Vi alla har ju olika typer av kroppar och får olika resultat när vi tränar och det beror väldigt mycket på vad kroppen består av för fibertyp. Man brukar dela in kroppens muskelfibrer i två olika kategorier, typ-1 fibrer och typ-2 fibrer och dessa typer har olika utseenden och svarar olika på tärning. Alla muskler har båda fibrerna och de ligger huller om buller men man kan ha mer eller mindre av en viss typ.
Hur själva sammansättningen ser ut beror på våra gener men det går ju såklart att träna sig för att få mer av en viss typ och då gäller det att träna väldigt hårt för att det ska förändras. Och den här förändringen håller bara i sig så länge man underhåller den genom “rätt” träning.

Typ-1 fibrer: Dom är långsammare och det är dom som ser till att vi blir uthålliga och utföra en träning under längre period. Tänk er typ en marathonlöpare. Dom är otroligt uthålliga och tittar man på deras kroppar så är de väldigt slanka och smala.
Typ-2 fibrer: Dom är snabba, explosiva och kan utveckla mer kraft än typ 1. Däremot så är dom inte så uthålliga utan fungerar under kortare tid. Här kan vi tänka oss en 100m löpare, dom har större muskler som är mycket mer explosiva.
Jag pratade med min PT Kalle om det här hur roligt det är att se hur Xenia har fått så snabba resultat av träningen medan jag tex får kämpa på ganska hårt för att det ska synas rent utseendemässigt och vi två har ju verkligen två olika kropp- och muskelfibertyper. Jag har ju som sagt mycket av typ 2 vilket gör att jag har lättare att få större muskler, utveckla mer kraft under kortare tid. Jag är som 100m löparen. Det som är nackdelen med att man har den här typen är också att man har lättare att lägga på sig mer fett vilket då gör att det tar lite längre tid att få tex tonade muskler. Xenia har mer fiber typ 1, marathonlöparen, vilket gör att hon inte samlar på sig så mycket fett, hon är lite slankare, mer uthållig men har lite svårare för att utveckla mycket kraft under kortare tid.
Det finns såklart för- och nackdelar med att man har med av den andra beroende på vad man vill åstadkomma med sin träning. Jag var väldigt insnöad på att jag ville ha en slankare kropp men när jag insåg vad snabbt jag utvecklades genom att jag samarbetade med den så blev ju träningen mycket roligare. Jag blev ju bra på det som min kropp var “skapad till att göra”.
Träning ska vara rolig annars kommer den relationen inte vara långvarig. Det viktiga med träning det är att man inte jämför sig med andra för det tar olika lång tid och vissa träningsformer fungerar inte för alla. Och hur man tar reda på vad för typ av muskelfibrer man har i kroppen det märker man ganska snabbt om man kör allsidig träning eftersom man kommer garanterat att se vad man är duktig på.
Så jag personligen tränar inte för att min kropp ska se ut på ett speciellt sätt utan jag samarbetar med den och låter den göra det som den gör bäst, sedan har jag mitt kostschema för att täcka alla behov som min kropp behöver rent energi-, vitamin- och näringsmässigt.

8 kommentarer



15:19 | February 28, 2019

När vänskapen lider mot sitt slut

Q/A


Hej Annica! Jag har tänkt mycket på ett inlägg där du skrev vad du tycker vad som krävs för att en vänskap ska fungera. Du, Xenia och Daniel verkar verkligen vara så himla tajta och veklingen har kul ihop!. Jag och min kompis har hållt ihop i 13 år, men som nu börjar gå ganska mycket mot sitt slut, särskilt nu det sista halvåret och det är riktigt synd.
Jag vill bara ha råd för hur jag ska agera och tänka, men framför allt hur jag ska gå vidare. Jag har tyckt och tycker att detta är jättejobbigt. 13 år släpper man inte bara på en dag. I våran vänskap har det mest vart att det är jag som driver vänskapen. Jag vill känna att hon skulle kunna ställa upp lika mycket för mig som jag ställer  upp för henne. Jag har också vart tydlig med hur jag känner och tycker om vissa saker som har hänt mellan oss men istället då för att hon faktiskt bara tar in det och accepterar att jag känner och tycker på ett visst sätt så är det som om hon ställer sig i försvarsposition och ska försvara sig emot det istället, hon förstår inte riktigt hur jag känner.

Hoppas du hinner svara på detta mejl Annica, Det är så härligt att se dina Insta-storys! 😀

SVAR: Hej!
Visst är det så att vi har otroligt roligt tillsammans och är väldigt tajta. Men även fast vi är det så har vi våra dispyter där vi tjafsar och måste sätta oss ner och reda ut vissa saker vilket är väldigt viktigt i en vänskapsrelation!
Bara för att man vart vänner i 13 betyder det inte att man inte får säga upp vänskapen. Det finns garanterat en anledning till varför du känner som du gör och allt eftersom åren går så finns det en risk att man växer isär. Jag har typ ingen vän kvar från när jag var yngre utan de vänner som jag har närmast mig idag har jag lärt känna på senare år. Mina längsta vänskapsrelationer som jag har idag är med Pischa och Daniel och dom lärde jag känna för ca 5-6 år sedan.
Om din vän bara ställer sig i försvarsposition när du försöker lösa något som tynger dig så är det kanske inte lika tydligt för henne vad som är problemet. Du har ju försökt att prata med henne men eftersom hon inte verkar förstå så kanske du ska testa med att inte ställa upp lika mycket som förut så att hon får känna på det som du upplever. Och tar hon upp det med dig ja då kanske hon är mer mottaglig för en diskussion?
Om det inte är så att hon bryr sig alls då kanske det är värt att fundera på vad det är för relation ni har, om ni verkligen är vänner eller om ni växt ifrån varandra. Om inte hon kämpar lika mycket för er vänskap som du gör ja då kanske det är bra att börja ta avstånd. För man ska alltid kunna räkna med sina vänner, inte ta dom för givet. Och kan dom inte ställa upp lika mycket som man själv gör så blir det en obalans, saker och ting kan kännas orättvist och tillslut börjar man känna att det suger mer energi ur en än ger.
Jag personligen har backat från relationer där jag känner att all energi bara sugs ur från mig. Om det har blivit för intensivt så har jag bara tagit en paus och försöker att inte ses lika ofta just för att man, precis som i en relation med en partner, behöver längta lite efter varandra.
Dina vänner ska ge dig energi och få dig att må bra. Visst kan vi alla ha dåliga dagar men du ska inte känna dig helt matt eller ledsen efter du umgåtts med dom. Och är dom inte villiga att förstå eller att ens ta en diskussion så är kanske det ett tecken på att det inte finns så mycket kvar att jobba på?
Hoppas att det löser sig mellan er!

6 kommentarer




15:04 | February 27, 2019

Att åka själv på träningsresa


Hej Annica!
Jag har kanske en lite udda fråga MEN. Pischa har ju massa träningsresor inplanerade och jag funderar starkt på Malaga. Dock är jag ensam som åker och är lite rädd för det. Jag vet att du kanske är fel person att fråga då när du har åkt har du känt massa personer men du måste ha träffat folk som har åkt ensamma. Upplevde du att dem kom in lätt i gruppen? Sen så är det ju Mikes Gym i Malaga. Och jag tränar rätt mycket med är fortfarande nervös för nivån på träningen där…
Tack för en superbra blogg!
SVAR:
Hej!
Första träningsresan jag åkte iväg på åkte jag själv, jag kände knappt Pischa. WörkOut har en Facebookgrupp som alla är med i innan resan och där kan man skriva sina tankar och idéer och redan där kommer du att märka vilka härliga människor som är med på dessa träningsresor.
Det är många som åker själv och de som åker med en kompis är ofta väldigt involverade och ser till att ingen känner sig utanför!
När jag skulle iväg på min första så var det några som erbjöd sig att hämta upp mig så vi skulle åka till flygplatsen tillsammans och redan i bilen kände jag mig så bekväm. Sedan träffades ju vi alla upp på flygplatsen, käkade frukost tillsammans och man kommer in väldigt snabbt i WörkOutfamiljen. 🙂
Du behöver absolut inte vara rädd för “nivån på träningen” för man anpassar ju allt efter sin egna förmåga. Är det något man inte klarar av nej då får man en annan övning. Men sedan är det ju så att man bör ju orka springa, lyfta vikter, våga pusha sig själv när det kommer till just denna träningsresa eftersom Mikes Gym är ett ganska hard core ställe. Det är ingen liksom inget yoga retreat du åker på utan det är en Engelsman som äger stället, 50+ men rippad som ett jäkla djur och är inte rädd för att skrika på människor. Men han gör det för att han tror på en, han skulle aldrig vara elak om du gör ditt bästa. 😉
Men sedan är ju Pischa med och hon gör allt för att alla ska tycka träningen är rolig och för att man ska känna sig bra. Sedan är ju alla som åker med så otroligt peppande och stöttande så man gör allt tillsammans. Mår någon dålig ja då finns alla där om man behöver prata. Gör någon illa sig kommer alla se till så att man får den hjälp man behöver. Har man överskottsenergi och vill testa på hinder, acroyoga what ever ja då finns det garanterat någon i gruppen som är taggad att vara med.
Så att åka själv är verkligen det minsta problemet för det är många som gör det och alla kommer in i gruppen innan man ens landat i Spanien. Sedan när det kommer till Mikes är det ju en stor fördel om man tränat en del innan så man klarar av att köra hinderbanor, lyfta lite tyngre vikter och orkar springa några kilometer. Men var inte rädd för det du ser på bilderna, man får en chock när man kommer dit och känner bara “hur fan ska jag klara det där?” Men när man väl testar så inser man vad man är kapabel till att göra och då blir man frälst! 😀
Om du är sugen på träningsresor går du in på Workoutsverige.se och kikar under fliken “Träningsresor”. Jag själv kikar även på Ibiza i september samt Kapstaden i november. 😉

3 kommentarer