Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:44 | July 1, 2019

Jag är en av få som ska uppfylla min dröm!

Bild: Alexander Arnholm
Hemsida // Instagram

Men heeeeeej på er!
Först måste jag bara säga välkommen till den nya sidan. Lite blandade meningar om den från er då vissa tycker att det går långsamt medan andra tycker det går bra. Vissa gillar inte looken vilket är väldigt konstigt då den är snarlik det jag hade innan, bara en ny uppdaterad header så jag misstänker att vissa bara vill ha något att klaga på. Skönt att ni tar ut det på mig och inte era nära och kära. 😉

Varför jag har inte uppdaterat er något förrän nu? Det ska jag förklara för er. I fredags så flyttades bloggen och för att allt skulle komma med hit till den nya sidan så gjorde jag inget mer efter ompekningen. Lördagar är min lediga dag och igår var jag alldeles för sliten då jag spelade på LOLLAPALOOZA.

Jag ska berätta om Lolla men nu kommer ett litet försvarstal. Jag brukar sällan ta åt mig saker och ting men är det något som jag aldrig kommer att tycka är okej det är när folk på något sätt försöker få andra att stanna upp med sina drömmar eller på något sätt börja tvivla på sig själv. Är jag med om det eller på något sätt ser/ hör detta då kommer inte den trevligaste sidan fram hos mig, då är jag helt okej med att man ogillar mig!

Vad ska det här talet handla om nu då? Jo såhär är det. Jag har DJat nu i snart 8 månader, det är inte särskilt länge och att då ens få chansen att spela på ställen som Summerbust och Lollapalooza var något jag aldrig vågade tänka i början. Jag sa det till mina vänner “en dag ska jag fasen spela här” och att få göra det efter så kort tid är inte många som får. Jag vet att det finns många bra DJs därute och det är trist att alla inte får möjligheten att visa upp sina skills. Men det här var liksom inget som bara trillade i mitt knä, jag har jobbat mig dit jag är idag och att jag sedan valde att byta inriktning till musiken och innan det byggde upp ett nätverk som jag kunde nyttja på rätt sätt det är helt och hållet min förtjänst så där får ni tycka och säga vad ni vill. Jag vet att jag har rätt!

Att få spela på dessa ställen drömmer många inom branchen om och det är jävligt creddigt. Men bara för att jag får vara med om detta så innebär inte det att jag tappat verklighetsuppfattningen och tror att jag är en världskänd artist. Detta är min början, jag vet att jag inte är lika stor som Calvin Harris, Alesso, Axwell, Ingrosso, Guetta mfl och jag förväntar mig därför inte att få en bra tid på festivaler. Man sätter de bästa sist, så är det bara. Jag har vart först ut på både Summerburst och Lollapalooza. Vad innebär det då? Att jag är dålig? Nej det kan det ju inte göra för hur korkad hade inte arrangörerna varit om dom tog in en dålig artist för att spela på deras festival!? Ingen skulle göra det! Att jag får spela måste ju betyda att jag är duktig, men jag är långt ifrån lika bra som de andra.

Återigen, detta är min början. Nästa år kanske jag får en senare tid för att jag utvecklats och blivit bättre. Året efter det kanske ännu senare tid och det är så man jobbar upp sig. Hårt jobb lönar sig. Calvin Harris som headlinear på Summerburst i Stockholm startade knappast som just det första gången han gigade. Jag tror inte att jag är världens bästa DJ, jag vet att jag inte drar folk på samma sätt som stora artister gör men vet ni vad!? En dag kommer jag fan göra det och då kommer ni som på något sätt försöker trycka ner mig och förminska mina drömmar få äta upp era ord och kanske bli påminda om hur tragisk egenskap ni sitter inne på. Det är trist att det ens finns sådana människor, det gör liksom lite ont i mig men sedan kommer jag på att det inte är jag som har den egenskapen utan det är jag av få människor som har en dröm och tänker uppfylla den!

41 kommentarer



12:29 | June 28, 2019

“Great things in business…”

“Great things in business are never done by one person. They’re done by a team of people” 

 

Och vi är LIVE!
Hej och välkomna till ett nytt kapitel när det kommer till mina sociala medier! 😀

Som några av er kanske vet så är jag en person som kan vara tillfreds med saker och ting, men jag nöjer mig aldrig. Det är för jag älskar att gå framåt och utvecklas! Och under dessa 7 år med sociala medier har jag kommit dit jag är pga att jag har jobbat hårt. Men för några dagar sedan tog jag det valet att teama upp mig med CUBE. Nästa steg inom sociala medier var alldeles för svårt att ta själv och när jag fick förfrågan så kände jag bara “det här är inte en dag försent”. Klart som fasen att jag vill jobba med människor som tror på mig och vill se mig gå framåt. Så när vi satt i mötet och dom bara “du kan ju tänka på saken och känna efter hur det känns och så…” Alltså det jag svarade dom var “När sätter vi igång!?” haha! Jag tvekade inte, satt inte och försökte deala eller dylikt för jag kände förtroende direkt för dessa människor och när någon tänder en låga inom mig som teamet på CUBE gjorde kände jag bara “det är ju här jag ska vara”.

Jag känner att jag är på rätt väg och det känns helt fantastiskt att jag får utöka teamet som jag har runtomkring mig. Samin och Sweagents som ser till att jag får åka runt och spela. Erik och Loud Management som kopplar ihop mig med rätt människor när det kommer till att producera musik. Min assistent Mikaela som gör jobbet jag inte klarar av och nu även CUBE-gänget som kommer att få mig att växa i en bra takt när det kommer till varumärkesbyggande och sociala medier. Wow det känns rätt så mäktigt ändå att jag startade allt själv från noll och nu får jag göra det som jag verkligen vill göra och på det ha massa människor omkring mig som vill mitt bästa. Några som ger mig det stödet jag behöver och några som verkligen vill vara med och skriva den här framgångssagan tillsammans.

Jag säger det varje gång till mina numera kollegor att jag är så jäkla lyckligt lottad att jag har alla dessa hårt arbetande människorna runtomkring mig, för tillsammans kommer vi skapa något stort. Nu kör vi! <3

31 kommentarer



14:40 | June 26, 2019

Musikens avgörande

Varje morgon så sätter jag på musik, det är bland det första jag gör. Till och med innan jag trycker igång min kaffemaskin åker musiken på för att den påverkar mig så mycket. Och på sista tiden har det hänt lite privata saker som har fått mig ur balans lite… Jag har haft lite svårt att fokusera och det här har jag pratat med min assistent om för hon märker av direkt när det är någon mer i mitt liv som jag tänker på lite extra. Jag tar dom härliga samtalen framför ett viktigt jobbmejl eller så planerar jag om hela min dag bara för att hänga med den personen typ… Och det här är anledningen till varför jag har svårt att se mig själv i ett förhållande för att jag blir så uppslukad i det. Men alla säger till mig “låt det bara vara som det är, övertänk inte” vilket jag ofta gör. Det går alltid tusen tankar i mitt huvud när jag börjar tycka om någon just för att jag själv är så rädd att bli sårad. Jag har blivit det några gånger för mycket och därför är jag så rädd att ge mer av mig själv. Det slutar ofta med att jag bromsar och min pansarmur åker upp för att skydda mig från att bli ledsen.

Men! Det kommer alltid ett men haha. Jag ska fan inte övertänka. Jag ska bara låta saker och ting vara och njuta medan det är, för jag har ju kul. Jag mår ju bra när jag är mitt uppe i det och vill liksom att tiden bara ska stanna så jag får må lite extra bra sådär. Det är första gången på länge som jag känner att jag lever lite och inte bara fokuserar på jobb typ. Även om det här nu inte är värsta grejen så gillar jag att vara i det här, det är lite spännande, det är lite pirrigt, väldigt roligt men det är ju så outside my comfort zone det bara går.

När det kommer till saker som jobb, karriär och dylikt så vågar jag alltid chansa. Jag satsar och bara kör. Failar jag ja då är det bara att samla sig, tänka om, ta ny sats och köra. Men när det kommer till saker som på något sätt kan såra mig, mina känslor och riva till i hjärtat lite extra då försöker jag alltid att plocka med mig min ryggsäck med fallskärmen. Och det är nog här det händer, det där övertänkandet. Ska jag ta med ryggan eller inte. Kan jag lämna den hemma, vända om efter ett tag och hämta den eller ska jag skita i den helt och falla hårt för en gång skull. Jag är ju jävligt tålig och har blivit det med åren men hur högt vågar jag sväva? För ju högre upp jag är desto hårdare kommer jag att falla och desto länger tid kommer det ta att komma på banan igen.

Åter till musiken. Jag drog på Spotify och tryckte “Shuffle” och då fick jag ett sådant här aha-moment. Den första låten som gick igång var sådär klockren och jag kände bara “fan fan fan…” vad gör jag nu? Jag tror mycket på ödet, energier och att allt sker av en anledning, så många saker ser jag som tecken även om det kanske inte ens är det haha! Ett löv kan falla från ett träd och jag bara “åh det är ett tecken” haha.

Min skalle går i alla fall på högvarv just nu. Jag känner bara att jag behöver jobba klart, gå på mina möten och sedan se vad som faktiskt händer, om jag stannar här eller tar mig iväg på ett litet äventyr. 😉

6 kommentarer



11:57 | June 25, 2019

Jag är årets programledare för Blowout Chair by TRESemmé

Innehåller adlinks

Topp (liknande)- Länk // Shorts- Länk // Skor (liknande)- Länk // Örhängen- Länk

Tjabba tjena!
Hur är läget med er?

Jag klev upp vid 7 för att denna morgon hade jag tid för att göra lite Yumilashes. Det är en av de bästa sakerna jag vet när det kommer till skönhet för inte nog med att man får så himla fint resultat, jag menar fransarna ser bokstavligt talat sminkade ut, det är även bra för fransarna. Jag ska visa er lite senare idag för nu till det som jag gjorde igår. Jag fick förfrågan för några veckor sedan att vara årets programledare för Blowout Chair som TRESemmé har och igår var första inspelningsdagen.

Jag och Marre känner varandra sedan innan och vi klickar så otroligt bra, båda är väldigt fyllda med energi och det var så härligt att teamet verkligen ville få fram det. Så vi fick verkligen vara oss själva och göra det vi var bra på. Marre fixade såklart hår medan jag satt som ett frågetecken och ställde frågor haha.

Igår spelade vi in med Linn Herbertsson- blogglänk och min första fråga var ju såklart om hon någonsin har en dålig hårdag. Varje gång vi träffas så ser hon så himla perfekt ut, håret ligger bra, noggrant steamade kläder, ren, fräsch och allt vad det innebär. Hela hon ser väldigt lyxig ut så det var väldigt kul att ha en heldag med henne, Marre och såklart teamet igår.

Här kommer en hel del behind the scenes -bilder och jag har länkat till de olika plaggen och produkterna! 😉

Fick manus att plugga in.

Alla produkterna från TRESemmè- Länk!

Gårdagens utsikt från studion, inte så jäkla pjåkig. Kommer bli nice att spela in alla avsnitt här! 😀

Liknande fotpall- Länk!

Från sneakers till klackar. Måste slå ett slag för mina vader, bra ben! 😉

Jag och Marre går igenom första scenen.

Vi fick lite feeling och ville ha en scen som representerade oss båda. Så jag började “giga” och Marre gjorde sin grej med produkterna. 😀

Skulle aldrig någonsin kunna jobba med något jag inte tycker är roligt. Alltså att få skratta så mycket jag gjorde igår på ens arbetsplats är ju helt fantastiskt!

Vackra Linn! 😀

Marre hade en lite för liten tröja på sig och drog i den hela tiden, så jag sa till honom att byta med en i teamet vilket han också gjorde. Det såg så roligt ut när han som filmade hade typ en magtröja på sig efter dom bytt haha!

Facet när man får möjligheten att röra i Linns hår!

Såklart var Stitch med under inspelningen. Hon fick såklart även vara med i några sekvenser, det är så kul när jag blir anlitad att göra jobb och dom liksom räknar med att Stitch är en del av mig och involverar henne i allt. 😀

Passar på att fläkta mig medan Marre fönar Linns hår. 😀

Voila! Hur Marre gjorde årets hetaste trend på Linn och med vilka produkter kommer ni snart få se i Blowout Chair by TRESemmé. 😉

Its a warp!

9 kommentarer




14:58 | June 23, 2019

Min midsommar, bästa dynget på så länge!

 

Då så, dags att berätta om mitt midsommarfirande. Alla år har jag alltid firat väldigt traditionellt men några veckor innan denna midsommar kom en förfrågan in om jag kunde spela i Leksand. Det är alltid bra drag där, är det någonstans man ska fira så är det liksom i Leksand, det är ett sådant ställe. Dom har en plats som kallas för Gropen och där samlas tusentals människor för att se när dom reser midsommarstången. Däremot har dom inte haft någon utomhusfest tidigare utan detta var första gången och när förfrågan kom in så tog det lite emot. Jag ville typ stanna hemma och fira med mina vänner men när jag känner ett starkt Nej inom mig så gör jag inte det. Men här kände jag ändå att fasen vi kör, jag älskar ju att spela och det kan ju bli asroligt.

Det som gjorde det lite jobbigt var att jag skulle åka själv först. Ingen kunde följa med mig men för någon vecka sedan fixade vi en Tourmanager till mig och hon heter Mogeh, det är Samins (min bokare) syster. Hon har ju vart med honom väldigt mycket på sådant här och har verkligen koll så det kändes självklart när det kom på tal. Och när hon sa att hon kunde följa med mig till Leksand blev jag så pepp!


På fredag morgon åkte jag iväg med Stitch då hon skulle passas fredag- lördag. När jag kom hem hoppade jag in i duschen och fixade mig iordning för helgen. Drog på mig denna klänning som ni hittar här-Länk! lockade på håret, sminkade mig och beställde taxi.

De senaste gångerna jag bokat Uber så har det alltid strulat. Jag har fan bra betyg där så det är dom som blivit otroligt dåliga på det här med tider. Jag bokade taxin så den skulle komma 13 till mig. Jag var nere då och kollar sedan på appen och ser att den är 18min bort. Så det var bara att avbokad, bli debiterad och boka en ny som kunde komma inom 5min. Sist när jag skulle ta Uber till TC då jag skulle till Summerburst hände samma jävla sak så jag kom på tågen 1min innan det gick. Stressens mamma!

Jag mötte Mogeh på stationen som hade med sig små påsar med lite snaps till oss, lite midsommarfeeling skulle vi ju ändå få. Dock blev vi lite förvirrade när vi kom på tåget. Det är viktigt att resa bra och skönt så när jag bokas på gig ska det alltid vara 1a klass. När vi klev på med våra “1a klassbiljetter” möttes vi av detta… Jag brukar inte bry mig så mycket om jag ska vara helt ärligt, jag har lätt att anpassa mig till saker och ting men när det kommer till att resa i flera timmar så vill jag kunna ha det rätt skönt. Men det vi hade det kul ändå och fördrev tiden med djupa samtal.

Vi smuttade på lite snaps och sedan rätt vad det var fick jag ett sms som gjorde mig väldigt glad. Det var några vänner som hade spontant åkt till Leksand kvällen innan så det var en väldigt rolig överraskning att komma fram till! 😀

När vi kom fram packade vi in oss i lägenheten som vi fick bo under dygnet och sedan gick vi ner och käkade. Sedan jag fått de resultat jag fått pga mitt kostschema så känns det så himla enkelt att välja de nyttigare alternativen när jag väl går ut och käkar. Så jag beställde mig en räksallad men precis innan vi beställt klart så slängde vi på en pizza. Klart som fasen vi behövde pizza till detta midsommarfirande! 😉

Efter middagen soundcheckade vi så allt fungerade. Det första problemet vi stötte på var bordet. Jag är ju liksom 155cm lång och dom hade plockat med 120cm-bordet… Men det bytte dom ut och sedan skulle även taket upp 2m. Men ljudet fungerade bra och jag hade med tre stickor varav en hade Mogeh så att det liksom inte går att glömma någon sticka! 🙂


Sedan ringde en av mina vänner och bjöd över oss till deras kompis hus. Så jag och Mogeh gick dit, det blev lite förfest och någon typ av “kasta rissäck i ett jävla hål”- tävling haha. 😀

När jag och Mogeh skulle tillbaka till lägenheten för att göra oss klara för kvällen, hämta lurarna och stickorna hakade en del av gänget med. Jag fick en tydlig uppgift och det var att hålla i den här… haha.

Vi kom tillbaka till lägenheten, fixade oss och förade lite till och hade en sådan här riktigt mysig sommarkväll på taket med en utsikt över hustaken.

Vid 23 gick vi i samlad trupp till området och det var så kul att vi blev några stycken för det blir ju bara roligare om man är fler. Jag var lite nojig över att det kanske inte skulle vara bra drag eftersom detta var första gången och sedan är jag ju i den fasen att vissa gånger när jag gigar är det jävligt bra drag medan på andra ställen går bara musiken inte hem. Så vi alla stod bakom scenen, peppade igång och sedan vid halv klev jag på. Min tanke var att nu drar jag av alla jäkla bra låtar i början och så fort jag pluggade in min sticka blev det världens jubel. Jag blev så chockad över hur glada människorna blev. Och helt plötsligt strömmade det in folk på området och han som äger stället sa att dom till och med fick sätta dit fler vakter vid insläppet för det blev sådant tryck. Sådant är ju alltid så roligt att höra och det var så kul att så många verkligen ville komma dit för att ha en jävligt rolig kväll!

Det var så kul för att några av de som följde med mig fick sådan feeling att de gick fram på scenen och dansade. Haha jag skrattade så jäkla mycket. Det viktigaste för mig förutom att jag gör ett bra jobb är att de som är runt mig mår bra och har det roligt så jag blev bara så glad när jag såg hur kul dom hade det.

Vid midnatt var det knökfullt. Folk var så himla glada, dansade med till allt jag spelade och musiken fick så himla bra respons. Efter hela Summerburstupplevelsen var jag lite rädd över att jag inte skulle kunna njuta när jag spelade men det var många gånger under kvällen som jag bara tittade rakt ut på publiken och njöt! Jag dansade med, fick ögonkontakt med många och det har nog aldrig slängpussats så mycket som under den här kvällen. Jag uppskattade verkligen varenda en av er!

Mot slutet drog jag in tre gamla godingar för att avrunda kvällen och vi hade sådant härligt moment tillsammans. Jag som var så rädd över att spela på den här scenen älskade varenda sekund och fick sådan feeling att jag var tvungen att komma upp på bordet och dansa med publiken!

För mig är det viktigt att visa min uppskattning till de som supportar mig så jag stannade kvar och tog bilder med alla som ville och verkligen tackade för den grymma kvällen!

Varken jag eller Mogeh hade en blomsterkrans men under sista låten så kastade folk upp sina kransar och jag drog på en sista låt som sjävklart blev min “Chasing Shadows” samtidigt som jag plockade på mig ett gäng. Fan vad gulliga ni var!

Efter spelningen tänkte vi möta upp resten av vårt gäng men allas telefoner var döda så vi kände att det var dags att runda av kvällen. Vi gick tillbaka till lägenheten, jag duschade och precis när jag lade mig för att somna så ringer min telefon. “Mogeh, lessen syrran men det är bara att klä på sig igen” säger jag haha då vi skulle iväg på efterfest. Vi klädde på oss och knatade iväg och träffade upp de vi var med innan. Här kära läsare, här lämnar jag ett öppet slut på denna kväll. Men det jag kan säga att jag var så himla glad, jag ville liksom inte att denna kväll skulle ta slut. Jag tror vi somnade runt 5 på morgonen och fick tre timmars välförtjänt sömn.

När jag vaknade så var jag så himla glad! Det här dygnet var det bästa på länge och jag fick spendera den med så fina människor som jag mår så bra av att ha runt omkring mig. Vi stack och käkade frukost för vid 10:45 skulle skjutsen komma för att ta oss till tåget. Vi satt där i en timma ungefär sedan var det dags att säga hej då, jag och Mogeh hoppade in i bilen och rullade mot stationen.

När vi kom fram till Stockholm så åkte jag direkt och hämtade Stitch, var inte alls sugen på mat utan här ville jag bara trycka chokladmuffins och mina favoriter från naturgodiset så det gjorde jag. Hoppade in i duschen och sedan låg jag i soffan hela dagen, varvade FaceTime med att sova och runt 21 tog jag mig äntligen upp. Klädde på mig och tog en lång promenad med Stitch längs vattnet. Lade mig efter 23 och blev väckt några gånger av lite FaceTimesamtal och jag blir alltid lika glad när jag får dom haha! 🙂

Så såg i alla fall mitt firande och även lördagen ut. Som jag sade en av de bästa dygnen på så länge för jag hade verkligen kul hela tiden. Och jag måste säga det att trots att jag och Mogeh precis lärt känna varandra så är det som att jag känt henne i flera år. Jag är ju väldigt nära hennes bror Samin då han är min bokare men jag och Mogeh är så lika varandra att vi till och med avslutar varandras meningar. Det var så många gånger vi bara vek oss av skratt för det var så sjukt hur vi tänkte lika och sa samma sak på samma gång. Och vi hade så fint moment när jag spelade att det slutade med ett litet kramkalas på scenen. Fan vad jag är lyckligt lottad som får ha så fina människor i mitt liv. <3

8 kommentarer