Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:18 | December 4, 2019

Kan inte skatten också vara jämställd?

Hemkommen efter ett träningspass. Vaknade och hade så himla många sms och kände bara att jag var tvungen att komma iväg och träna innan jag tog tag i allt. Hatar att få sms, alltså verkligen hatar! Eller det är ju bättre än telefonsamtal får då kan jag välja själv när jag ska svara på det. Men jag blir ju så lätt stressad, jag kan hantera stressiga situationer men jag mår inte bra av det.

För någon dag sedan pratade jag med min sambo om det att ibland känns det inte som att jag räcker till. Inte att jag inte duger utan att det finns inte tillräckligt mycket av mig så jag kan ge alla det de vill ha. Jag har mitt jobb med sociala medier som tar upp väldigt mycket tid. Samtidigt så sitter jag med några låtar som ska slutföras så jag kan börja släppa igen. Sedan ska jag ta hand om ett hem och det är ju ganska stort här vilket tar en del tid bara att dammsuga. En hund som behöver stimulering. Vännerna här som vill hänga, en sambo som jag också vill supporta och få tid med. Vänner och familj i Sverige som jag ska ringa för att få lite update. Jag får liksom inte ihop det i mitt huvud hur föräldrar bär sig åt… Att ha sitt jobb, sitt hem, sin partner, några ungar som också kanske har aktiviteter som man behöver köra runt dom på. Samtidigt som man själv vill få tid till att utföra aktiviteter får att må bra. Ni är power människor! All cred till er.

Jag vill så gärna ge allt av mig till mina nära och kära när vi väl pratar och det känns som att det bara är mitt ansvar att ringa och höra av mig eftersom det är jag som flyttat. Samtidigt vill jag ge allt inom mitt jobb eftersom jag älskar ju att jobba men nu de senaste dagarna har jag vaknat med för mycket uppgifter och på det, som grädden på moset, så blir man ju påmind om skatten. Ju hårdare man jobbar, ja desto mer ska man skatta. Känns ju helt rimligt… NOT!

Varje månad när mejlet kommer med summan som jag ska betala så känner jag bara “varför ska jag ens jobba såhär hårt om jag bara blir straffad för det?” För det är så jag känner. Jag är sämst när det kommer till politik och vet att jag inte ska ge mig in i den diskussionen men det är svårt att inte bli provocerad. Det finns ju en anledning till varför det är som det är, alla har inte samma förutsättningar. Men jag kommer nog aldrig att förstå att om nu Sverige ska vara så jämställt, kan man inte bara sätta en och samma beskattningsprocent för alla? Tjänar du 10,000kr och måste skatta 30% ja då är det 3,000kr i skatt. Eller om du tjänar 100,000kr så blir det 30,000kr. Kanonbra, alla går efter samma skatt, inget tjaffs!

Det är många gånger som jag velat ta ut en lön och sedan kommit på att “plockar jag ut en tusenlapp till så måste jag skatta 50% istället”. Så ska man väl inte behöva känna? Varför ska inte jag få plocka ut en valfri lön från mitt företag där det är jag som jobbat in pengarna utan att behöva känna mig begränsad?

Och ännu en gång, jag vet att alla inte har samma förutsättningar. Men tänk om alla gigantiska miljon- eller miljardföretag helt plötsligt började tänka som jag, hur skulle det då sluta? Vart skulle pengarna då komma ifrån?

Är ni insatta i politik eller Sveriges ekonomi? Hur fungerar det? Varför har vi dessa regler med olika procentsatser?

73 kommentarer



18:10 | December 3, 2019

Födelsedagsfirande

Hej!
Nu är jag tillbaka i work mode. Igår jobbade jag inte eftersom min kille fyllde år och det har varit allt annat än lätt att fixa något. Dom har ju antingen träning eller match om dagarna, dom har liksom 4 dagar ledigt i månaden och på hans födelsedag skulle han ha träning så jag hade en plan efter hans träning. Sedan ändrades det till att dom skulle ha en laglunch efter träningen så jag fick ändra om min plan. Sedan två dagar innan hans födelsedag så får dom reda på att dom har helt ledigt… Så ja det har varit lite roddande.

Men måndag morgon kom, jag kom upp med ett paket som jag tryck tomtebloss i. Tände dom och sjöng “Ja må han leva”. Ser att det sprätter lite glöd från tomteblossen ner på mattan för typ 70 tusen och får lite panik. Försöker få det under kontroll samtidigt som brandlarmet börjar att gå, “Mayday, mayday. It’s a fire in the building…” Vad faaaaaan. Ställer ner paketet, tar en kudde och viftar mot brandlarmet för att det ska sluta. Eh…ja… Ska vi bara göra om allt eller? Haha det var ju lite komiskt och ändå en liten rolig start på morgonen.

Vi gick ner och han fick resten av sina presenter. Jag gjorde ordning frukost och när vi åt vid köksön kopplade jag upp min telefon till TVn. Jag hade pratat med hans familj och vänner som inte kunde vara med och fira och samlat in klipp från alla med grattishälsningar. Alltså det är så fint att se hur snälla och genuina människor han har omgett sig med för det var så fina videos. Så det fick han se när vi åt frukost och jag märkte inte av det här för att jag själv var lite nervös men han berättade på kvällen innan vi lade oss att han hade blivit väldigt rörd och att det var det bästa på hela dagen. Jag är ju som sagt expert på att övertänka men jag måste bara inse att han är så jäkla enkel! Till middag ville han liksom ha tacos och hans favoriefterätt är Häagen-Dazs vaniljglass med jordgubbar så det var ju det jag fixade till kvällen.

Men efter frukosten åkte vi till ett ställe där killarna i laget handlar sina viner och alkohol. Jag har ju aldrig varit en person som tycker det är gott med vin till maten. För bara något år sedan hade jag en destruktiv relation till alkohol, sedan slutade jag ju men nu kan jag verkligen uppskatta ett glas rött till maten. När vi var klar där åkte vi och käkade lunch. Jag visste ju att en av hans favoritrestauranger här är Mercato så jag bjöd honom på en lunch där innan vi åkte hem igen.

Vid 17 kom gästerna och vi åt ju då tacos och till efterrätt hade jag köpt ett gäng glassbyttor och lite toppings. För ett tag sedan köpte vi hem lite sällskapsspel för det är ju också något som han tycker är så kul och han har mer eller mindre tjatat om att få spela ett av sina spel så efter glassen så körde vi spelkväll och det var så roligt.

Jag har verkligen insett att han är så himla enkel och så måste jag tänka när det kommer till honom. När vi skulle lägga oss snackade vi lite om julen så sa han liksom att han uppskattar saker som att få en mobilladdare med längre sladd i paket, alltså typ saker som man vill ha men är jobbiga och tråkiga att köpa själv. Och det kändes så skönt att prata om för i vissa förhållanden kan det ju vara så att man verkligen ska bräcka varandra med att köpa extremt dyra presenter till varandra eller fixa den bästa festen eller vad det nu kan vara. Och att ha en sådan press på sig är ju inte kul, då är det ju bara ångestladdat med födelsedagar och högtider när det egentligen ska vara något man uppskattar och tycker är kul!

18 kommentarer



09:04 | November 21, 2019

Dream Big


Topp- Länk // Byxor- Länk

 

Mooooorning guys! Nu är det bara en dag kvar till Mikaela kommer och det ska bli så roligt! Jag är ju själv nu då min sambo är på roaden i en vecka och det är alltid så trist när han åker. Det är lätt att komma in i rutinerna som jag har när han är borta men jag saknar honom lika mycket varje gång! Fattar inte hur man klarar av distansförhållanden. Är det någon av er som har/ har haft det? Hur bär ni er åt?

Jag sitter och äter min äggröra och ska snart till F45. Jag känner att jag verkligen kommit in i ett bra flow när det kommer till träningen. Jag känner att jag sakta men säkert börjar bli hårdare i kroppen samtidigt som jag är väldigt snäll mot den.

I januari så är det en veckas break från hockeyn och då är vi ett gäng som åker till Cabo. Jag har aldrig varit i Mexico men tydligen ska det vara nice där. Det är direktflyg härifrån och inte så långt restid heller. Och i januari är det ju inte supervarmt här heller så det kommer bli skönt med en veckas slappande i solen med god mat och härligt sällskap. Älskar ju mexikans mat och det bli även vår första semester ihop. Så spännande.

Men det är ju ett tag kvar men när jag känner mig lite omotiverad på träningen så tänker jag på Cabo. Det är en liten morot! Tränar hårt i winter wonderland för att sedan kunna visa mina muskler i Cabo, haha! Skämt å sido. 😉

Igår efter träningen så jobbade jag som en tok hemma, fixade även med lite tavlor som ska upp. Jag beställde ju några från >>Criss Bellini<< som var lite motiverande att hänga upp. Så någon tavla åker upp i kontoret och några i gästrummet. Dock måste jag ringa någon som sätter upp dom för det är aldrig något jag vågar göra själv!

När jag var liten förstörde ju jag hela mitt rum med massa hål i väggarna. Hade typ trasiga tapeter pga att jag tejpat upp affischer mm så nu när det ska göras hål i väggar för att tavlor ska upp så känns det bättre att ta hit något som kan måtta, dona och göra allt rätt så det inte blir massa extrahål. 😉

14 kommentarer



20:25 | November 14, 2019

Från destruktiv- till bra relation

Man ska ju inte jämföra relationer, men när man upplevt en del så vet man vad som är bra och dåligt. Och det här är verkligen något som jag reflekterat mycket över sedan jag gick in i relationen som jag idag har med min sambo. Jag har ju sagt att jag inte ska skriva så mycket om min relation eftersom jag vill hålla den utanför sociala medier men det här är något som jag är övertygad om att många tror och kanske är med om. Så jag vill berätta lite om saker som jag varit med om som har varit så mycket mer annorlunda den här gången.

Man hör alltid om det här “pirret”, det ska liksom “pirra i kroppen när man ser på sin partner” och det här har jag också varit med om i tidigare relationer, men inte med min sambo. Jag har ju kopplat att det här pirret är ett tecken på att man känner något extra för en person men för mig har det bara visat sig vara mer en osäkerhet. Att jag blivit nervös för att jag kanske inte känt mig tillräcklig.

När jag träffade min sambo första gången för ett år sedan så kände jag inget pirr. Vi sågs en gång och det var det. Träffades igen året senare, heller inget pirr och vi såg det mer som en sommarflört. Han fick mig inte “ur balans” och han gjorde heller inte så jag blev konstig på något sätt utan när jag var med honom så blev jag lugn, avslappnad, också en mycket gladare person. Till och med mina vänner sa att det måste vara något speciellt med honom för jag var så mycket lugnare, gladare och sken upp varje gång jag pratade om honom. Och visst kunde jag prata om honom men det var inte som en besatthet och det var helt utan detaljer.

Jag föll inte heller helt pladask och ville vara runt honom 24-7 men det som jag inte kunde förstå var att efter första gången vi träffades så poppade han upp i min skalle lite då och då. Det var ju något men jag kunde inte sätta fingret på det eftersom jag inte kände som jag känt för någon annan tidigare. Var liksom övertygad om att det inte var kärlek eftersom jag var precis som innan, kände inget pirr och pratade heller inte om honom så fort det fanns möjlighet.

När jag var på mina gig och han var och festade på annat håll så var det aldrig så att jag tänkte “undra vad han gör nu, vilka är han med, tänk om han är med någon annan”… och det var också något som gjorde att jag var övertygad om att det skulle bli något då jag såg det som att jag inte brydde mig. När vi hängde och hans mobil låg framme kliade det aldrig i mina fingrar som det gjort i tidigare relationer och det är ofta då jag fått reda på sådant man som partner aldrig öskar att få reda på. Han följde andra tjejer på Instagram men jag couldn’t care less. Ni som varit med om en dålig relation känner garanterat igen dessa saker men allt det här kände inte jag för min kille. Och istället för att se det som ett bra tecken tänkte min korkade hjärna att då är det inget speciellt eftersom jag inte bryr mig.


Men efter en sommar tillsammans trillade ju poletten ner. Jag kände inget pirr för jag kände mig trygg med honom. Jag brydde mig inte när han var ute och festade för att jag visste att han inte skulle såra mig. Jag sket i hans mobil och vilka han följde på Instagram för fanns det något han ville ha där hade han aldrig varit med mig!

Jag är otroligt trygg i mig själv och vet mitt egna värde men jag känner också en otrolig trygghet med honom. Jag kan vara precis som jag är, jag kan göra mitt jobb utan att känna mig bromsad och det är mer tvärtom att han pushar mig i rätt riktning. När jag tappade motivationen för musiken var det han som bara “men vi kan sätta oss tillsammans så kan du bara lära mig lite då” och vips var mixerbordet framme och nu leker jag med det typ varje dag.

När han åker iväg på bortamatcher flera dagar i rad så är det såklart trist att vara hemma själv, men jag är aldrig någonsin orolig eller nojig för något. Mer intresserad av att höra om maten dom käkat om dom gått på någon bra restaurang eller om det är en stad som är värd att besöka privat.

När jag har mina fuldagar får han mig att känna mig fin ändå. Typ när jag somnat med blött hår och vaknar med dreads över hela skallen kan han ändå säga “du är fin i ruffsigt hår”. Och när jag är extremt seg på att kliva ur sängen kan han ändå gå ner och göra frukost åt oss båda och när jag kommer ner leker han med Stitch under tiden, då skriker livmodern lite extra. 😉 Och idag när jag inte ens orkade gå ner, nej men då fick jag hoppa upp på hans rygg så bar han ner mig till soffan.

Den här killen får mig att vara mig själv, han låter mig behålla min trygghet och samtidigt låter mig känna mig trygg med honom. Jag har aldrig sett en framtid med barn, men med honom känns det som en självklarhet och även fast vi varit tillsammans i fem månader-ish så känns det som det varit vi i så många år. Inget känns liksom omöjligt med honom. Han bryr sig verkligen om mig, han frågar mig hur jag mår. Han vill att jag ska må bra och skulle aldrig någonsin göra så att jag mår dåligt. Han ser direkt på mig när det är något och det är så lätt att prata med honom för jag skulle aldrig få ett svar som “men skärp dig”, han är så förstående. Och det var det här som gjorde att jag inte tvekade en sekund på att flytta med honom. Han är killen med stort K för mig!


Det är kanske inte så tydligt när man är i en destruktiv relation att man är i en. Man blir så blind och sätter sig själv åt sidan. Och säger ens polare att det inte verkar vara en sund relation så hittar man på bortförklaringar och försvarar sin partner. Man börjar ändra sitt sätt att vara på och vissa kanske till och med ändrar sitt utseende, kolla bara hur det gick för mig… När partnern går ut och festar och man sitter hemma är man så jävla rädd att hen ska göra något med någon annan att man knappt kan sova. Och om det är så att något har hänt så lägger man inte skulden på sin partner. Man lägger skulden på personen hen varit med, och sig själv. Man börjar leta fel på sig själv och tänker “vad hade hen som inte jag har” och sedan ska man överbevisa sin partner att man är ännu bättre och vips är man inne i den där jävla spiralen som gör att så många av oss blir kvar länge i en destruktiv relation.

Man behöver så många utbildningar idag för att ens få ett jobb, det bör fan finnas en för att ingå i en relation också. Visst, det kan göra ont att bli av med jobbet eller kanske inte ens få det. Men smärtan och ärren som blir efter en destruktiv relation… det går liksom inte att beskriva.

Jag är ingen relationsexpert men jag har upplevt båda typerna av en relation. Och att vara i en relation där man fungerar som ett team, där man vill att det ska gå bra för den andra och hjälper varandra så gott man kan det är så underbart att få uppleva. Att få vara sig själv med en person som också kan locka fram ännu finare sidor hon en som man inte ens visste att man hade. Att vara med en person som får en att känna att inget är omöjligt och att man verkligen uppskattar livet det är den bästa känslan någonsin!

42 kommentarer




15:40 | November 1, 2019

Happy Halloween!

Åh vilken härlig dag det var igår! Kan inte alla dagar vara såhär?
Jag och Vilma möttes upp på F45 och tränade, det blev ett styrkepass. Efteråt åkte jag hem och jobbade lite snabbt sedan till jag sticka och handla en sladd till min bankdosa eftersom jag inte hade med mig någon sådan och mitt Bank ID hade slutat att fungera. Det var lättare sagt än gjort att hitta en sådan sladd… Dom är tydligen så gamla men jag är inte förvånad, svenska banken känns lite efter. Skickar fortfarande papper hem på posten liksom… Men efter mycket letande hittade jag en sladd och jag kunde lösa mitt Bank ID, tack gode gud! Shit vad man är beroende av det, signerar ju typ allt med det.

Men tjejerna kom vid 16:30. Tessa hade med sig maten och vi körde på tacos, så himla enkelt att fixa och alltid lika gott! Vilma kom och hade med sig påsar med dekorationer, alltså älskart! Vi dekorerade huset och även utanför lite på gården så ungarna i området skulle fatta att i detta hus fanns det godis att hämta. Och Vilma hade även köpt med sig godis vilket verkligen behövdes för så mycket ungar som det kom, alltså jag överdriver inte om det var över 100st. Dom var Pokemons, häxor, enhörningar, björnar, superhjältar i flock och ville ha godis. Tänk om alla kunde komma så bra överens i världen trots olikheterna… Men det var så kul och det var extra gulligt när hela familjen kom med och hade klätt ut sig. Det kommer jag också göra den dagen man får kids, viktigt att supporta dom att dom måste jobba för att få det dom vill ha. 😉

Rachael och Claudia joinade oss lite senar under middagen och under de två timmarna vi satt där blev vi konstant avbrutna av allt plingande på dörren, men jag tyckte bara att det var så kul och godiset räckte verkligen precis. Strax efter 20 kom sista familjen och då hällde jag ner allt godis som var kvar i deras hink och sedan började vi karva pumpor och kolla hockey.

Killarna spelade i Nashville och den matchen var den enda rysaren under hela kvällen, vilken match. Jag var så nervös att jag inte ens kunde sitta, jag var liksom tvungen att pilla med annat och snegla på tvn. Det blev så många mål och till en början var jag bombsäker på att det skulle bli en förlust men dom vände och vann med 6-5. Och jag blev extra glad för min sambo gjorde sitt 100e mål, så stolt! Det får vi fira när han kommer hem på söndag natt/ måndag morgon. Kör någon extra god frulle eller något. Allt som går att fira ska firas! 😉

Det droppade inte lite mer folk under kvällen och alla stannade till typ 22 sedan rundade vi av. Det är så skönt för att man gör kvällen så mycket tidigare här. När jag och min sambo ska lägga oss gör vi det vid typ 21-22, nu när jag varit själv har jag till och med lagt mig innan 21 för att typ kolla film i sängen. I Stockholm var det liksom inte ovanligt att man körde kompisgäng fram till midnatt och somnade efter det. Så det är rätt sköna och bra rutiner för då kliver jag upp tidigare vilket gör det lättare med jobbet eftersom jag har mer tid att ha kontakt med företagen i Sverige.

En grym Halloween och det var så kul att få uppleva Trick or Treat-biten. Det hade varit mysigt att ha sambon hemma men dessa tjejer förgyller verkligen mina dagar. Hade det inte varit för dom hade jag nog inte trivts så bra som jag gör. Så tacksam för att jag har dom!

Vilma fixar med snacks och Tessa lagar tacos.Denna tunna fick vi fylla på några gånger under kvällen för det var så mycket barn.Vilma dekorerade framsidan. 😀Mina lösfransar hittar ni >>här<<Taconight och sangria, perfekt Halloweenmiddag!Stickiluran var ju såklart med!
Shots med blåbärssaft.Tessa och Stitch delar ut godis till grannbarnen.Vilma och Rachael gjorde munnar av äppelbitar, cookie dough dipp och marshmallows.Sedan karvade vi pumpor och kollade match. Såhär blev resultatet av våra pumpor. Bra jobbar tjejer!

11 kommentarer