Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

22:37 | October 19, 2021

What doesn’t kill you makes you stronger

Träningskläder från ICANIWILL

Jag är tacksam för mitt liv, och för varje dag som går så känner jag mig bara mer och mer tacksam. Jag känner verkligen att mitt liv är på väg åt rätt håll. Även fast vi har IVFen som är en stor och jobbig grej för oss så är jag på en plats där jag ändå känner sådan stor tacksamhet för allt i livet. Det känns nästan lite som att det är det här jag konstant “jagat”, just den här känslan som jag känner just nu.

Jag har ju kommit så bra in i träningen som är så stor del av mig och jag känner att jag mår fysiskt bra. Det är nog det som gör att just IVFen känns jobbig för vi var tvungen att tänka både en och två gånger när det kommer till metoden vi valde att köra. Och med tanke på många andra faktorer så kommer vi ändå att köra en FET vilket innebär sprutor för min del vilket gör då att det eventuellt kommer att påverka min fysik en del eftersom det gjorde det de senaste gångerna.

Och hur gärna jag och Elias än vill ha barn så har det alltid i slutändan varit upp till mig vilken väg vi ska gå eftersom det är min kropp. Och det är jag också så tacksam över att Elias hela tiden frågat mig vad jag vill och vad jag känner att jag klarar av att göra. Och att gå igenom något sådant här skulle jag säga är antingen något som gör en starkare eller så kommer man att separera för det är en sjukt jobbig resa. Och både jag och Elias är riktiga vinnarskallar men han respekterar även min gräns för vad jag vill utsätta min kropp för, han är så otroligt förstående. Jag har sagt det förr och säger det även igen att trots detta skulle jag inte vilja ändra på något i mitt liv för det är så mycket mer som jag är så otroligt tacksam för!

Jag har ju tränat en hel del på Barrys nu men vi får se hur länge jag kommer att orka köra där när jag väl är igång med behandlingen. Så jag har nu börjat med megaformer (Lagree) som också är en bra träningsform, men mycket lugnare. Och jag vill liksom komma in i det innan det är dags för sprutor och mediciner.

Så både igår och idag blev det Lagree. Kate körde med mig idag och standard är ju en smoothie eller kaffe efter träningen. Jag lärde känna Kate bara för någon månad sedan och vi satt länge och pratade om det här hur människor i ens omgivning formar en. Och när man hittat sin klick, människor som är på “samma plats i livet” och samma energinivå så tankar vi upp varandra. Vi får energi av att umgås.

Bara för någon dag sedan när jag och Elias skulle lägga oss så sa han till mig att det är så stor skillnad på mig gentemot de två tidigare åren här. Att jag var mycket gladare, hade härligare energi och aura och det gjorde mig så glad för jag känner verkligen så själv.

Tänk att det skulle ta mig två år att “komma in i det här”. En rejäl jäkla berg och dalbana där jag bland annat fått gå igenom det värsta i mitt liv, men jag har överlevt det. What doesn’t kill you makes you stronger.

4 kommentarer



02:43 | October 13, 2021

Första bebismötet och ändrade planer gällande IVF

Jag hoppas att ni haft en magisk helg! Här blev den lite längre eftersom vi firade Thanksgiving igår. Det var min första riktiga någonsin eftersom första gången jag skulle fira det för två år sedan så slutade det med att jag fick gå hem i den värsta mensvärken jag någonsin varit med om. Vi firade med ett gäng där vissa hade bebisar… tror ni det gick bra? Jag är nog inte redo för sådant än.

Jag försöker att hålla mig borta från ställen, miljöer och människor där det är småbarn just för att det blir för jobbigt. Men med vissa går det bra och det är dom som jag är närmast för man är ju såklart glad för sina vänners skull. Men de som man inte känner eller vet lite sådär halvt där går det inte. Så det var tufft igår men jag är glad att jag tog mig igenom det och inte missade Thanksgiving. Däremot så kommer jag inte utsätta mig för något sådant igen på ett tag. När vi skulle lägga oss så var jag helt utslagen, kändes nästan som jag varit med om gatloppet på Gladiatorerna, det var riktigt jobbigt!

Vi har ju pratat med vår läkare här borta och det som dom vill sätta mig på det är mer eller mindre en “reset” och sedan fejka min menscykel som annars fungerar helt klockrent för att sätta in ett embryo och sedan medicinera. Jag vill undvika mediciner så mycket som det går. Jag vet att i det här fallet är det svårt men kan man bara få bort någon spruta eller tablett så vill jag gärna veta mer om andra alternativ. Och det finns ju ett.

Jag och Elias har pratat med Marie på FertilitetPlus om olika sätt att göra detta på. För vi har bra kvalitet på ägg, sperma och embryo, problemet är min kropp som inte klarar av att bära en graviditet. Så vi behöver i princip ingen hjälp att bli gravid utan det är att behålla det. Men som det låter på kliniken här borta kan dom inte hjälpa till med det, men Marie kan. Och hon kan ev hjälpa oss på avstånd men då måste vi ha en läkare här borta som kan skriva ut de mediciner som verkligen behövs.

Jag pratade med familjeläkaren idag och hon lät inte jättepositiv till att skriva ut medicin bara sådär vilket jag fattar. Men vi vet liksom inte hur vi ska kunna genomföra detta annars om vi är här borta. Plus att det blir ju lite svårt med tajmingen då Elias nu kommer att vara på roaden medan jag har ägglossning. Så då skulle vi behöva hjälp med den biten också, att ev inseminera.

Jaa… suck… det är inte så himla lätt. Och folk undrar varför man har så kort stubin, inte pallar med småsaker, inte vill prata om det och knappt vill se bebisar. MEN ÄR DET SÅ JÄVLA KONSTIGT DÅ NÄR MAN BEHÖVER GÅ IGENOM DET HÄR OCH INTE HAR NÅGON JÄVLA ANING OM NÄR VI KOMMER ATT LYCKAS!? DÅ KAN JU ALLA ANDRA BARA LEVA SINA LYCKLIGA JÄVLA LIV MEDAN VI FÅR FORTSÄTTA ATT KÄMPA PÅ, DET ÄR HELT JÄVLA OKEJ!!!!

Fast jag är ju ändå lycklig. Jag har Elias och jag har Stitch. Jag har hittat en bra umgängeskrets som får mig att må bra och förstår vår situation. Och bara för att man skaffar barn innebär inte det att en relation behöver vara bra. Men efter gårdagen behövde jag egentid så jag bokade in mig på ett träningspass på Lagree. Där jag inte kände någon, jag kunde vara helt själv, behövde inte prata med någon utan jag hade en hel timma för mig själv där jag gjorde något för min egna skull. Det var välbehövligt!

10 kommentarer



00:55 | October 13, 2021

Q&A om IVF


Vi ska precis börja med ivf efter 2 års försök på egen hand. Är det något du önskar att du visste innan du började?

-Jag önskar att jag hade sett Vulverinekoos webinar. Jag började kolla på dom under tiden eller om det var precis efter och det var så mycket saker som jag själv hade kunnat justera om jag bara vetat det innan. Alla är bra men dessa tycker jag är relevanta: https://boon.tv/vulverine

Hur går det till?
-Det är så olika för alla så det går liksom inte att säga att “just såhär går det till”. Men om jag ska försöka att sammanfatta allt som många får gå igenom så är det att man först får ta en hel del blodprov för att kolla hur allt står till i kroppen. Dom letar efter något som kan vara avvikande och vara den bidragande faktorn. Man tar även ett spermaprov för att se det är bra spermakvalitet. Sedan förbereder dom för ett äggutplock och då stimulerar man kroppen med en hel del hormoner via sprutor. Utöver det kan det även vara en hel del andra mediciner beroende på var läkaren anser är bäst för just patienten. Man plockar ut äggen och lägger ihop dom med sperman så äggen ska bli befruktade. Här kan man ju också se om det är bra eller dålig äggkvalitet och om sperman och äggen fungerar bra ihop. Efter fem dagar stoppar man in ett embryo som det förhoppningsvis blivit. Och om det är fler som överlevt så fryser man ner resten och sparar för framtiden. Man fortsätter med mediciner i några veckor eller kanske till och med hela graviditeten men det är så individuellt.
Så det är som sagt väldigt olika och tar olika lång tid beroende på hur kroppen svarar på alla mediciner men detta var på ett ungefär.

Hur klarar du att gå igenom en IVF psykiskt? Har du någon målbild eller någon speciell metod du använder dig av?
-Det är tufft, riktigt jävla jobbigt faktiskt. I början försökte vi vara peppande och bara “nu jävlar kör vi, det här kommer att gå bra” osv. Men det är mycket yttre faktorer som är jobbiga. Tex om man har personer i sin omgivning som inte riktigt förstår vad man går igenom och kan vara väldigt okänsliga. När börjar helt plötsligt se barn och barnvagnar överallt och tillslut blev jag själv arg och irriterad över det för det gjorde så ont att man själv inte har det där. Men det som har hjälpt mig det är ju att undvika situationer som är jobbiga för mig. I början var det lätt att prata om det men nu när folk frågar så orkar jag liksom inte. Det funkar dock att skriva om det.
Den enda målbild jag har är en familj. Jag vet att går vi inte igenom det här kommer vi kanske inte få barn så det är ju bara att se det för vad det är. Vill vi ha barn ja då bör vi göra detta. Vill vi riskera att ev inte få några ja då kan vi fortsätta som innan IVF och be till gudarna att det går.

Ska man säga till sin chef att man genomgår ivf? Kommer det påverka arbetet? Jobbar 8-5 varje vardag på kontor och ska snart börja ivf….
-Jag hade gjort det! Jag tror det är bra att din chef vet vad du går igenom så hen kan vara lite förstående om man behöver besöka läkaren, ta sprutor speciella tider mm.

Är det något speciellt blodprov du rekommenderar att man ska ta?
Hur tänker du kring kosten, äter du allt kött/fisk/kyckling osv?
Tar du några vitamintillskott?
Hur mår du efter alla hormoner?
Gjorde det ont när dem plockade dina ägg?
-Jag tycker man bör kolla upp sin sköldkörtel först och främst samt kolla av sin menscykel för att se om man har en fungerande sådan. Men här skulle jag också rekommendera er att kolla Vulverinekoos webinar. För det är så viktigt att veta när man ska ta blodproverna då våra hormoner är så olika beroende vart man är i sin cykel.
-Jag äter väldigt hälsosamt skulle jag säga själv. Undviker saker jag är känslig eller allergiskt mot så mycket jag kan. Jag vet också att gluten har en stor påverkan på kroppen så det tycker jag definitivt att man ska undvika, det och koffein.
-Folsyra, Vitamin D3 bland annat
-Jag påverkades nog inte av hormonerna utan det var faktorer runtom som var jobbiga för mig. Däremot misstänker jag att det var IVFen som rubbade min sköldkörtel.
-Det gjorde inte ont för mig med äggutplocken. Jag var ganska hög på mediciner så kommer knappt ihåg det.

Vad är nästa steg om det inte fungerar? Kommer ni byta klinik? Ryssland?
-Vi har ev ett annat alternativ som vi kommer testa nu innan vi gör en full FET då jag verkligen inte vill ta Suprefact. Jag vill liksom inte “stänga ner” min kropp för att proppa den med hormoner för att fejka en cykel och få det att funka. Jag har en fungerande cykel så det är liksom inte vårat problem. Det vi har problem med det är att min kropp inte klarar av att behålla en graviditet. Och jag träffade Marie på FertilitetPlus för ett år sedan och hon kommer att hjälpa oss från Sverige först innan vi ger IVF en till chans. Men om det skulle vara så att det varken funkar på det sättet, ett till IVF försök då kommer vi använda oss av surrogat.

Vad blir skillnaden att göra IVF och bli gravid på det sättet än naturligt, är det inte samma risker för ex missfall m.m när ivf lyckas och man väl blir gravid? för vad jag förstått så gör väl många ivf för att dom inte blir gravida naturligt? För du har ju inte haft problem att bli gravid naturligt
-Fördelen med IVF är att man kan se att man har bra kvalitet på ägg och spermier att jobba med, att det blir ett embryo som utvecklas normalt och har rätt antal kromosomer mm. Så det kan ju öka chanserna att behålla en graviditet genom att man har bra kvalitet på embryot från första början. Sedan har man mer koll på hur hormonnivåerna är i kroppen så att det ligger rätt. Men som du säger, vi har ju inte problem med att varken bli gravid och vi har bra kvalitet på både sperma, ägg och sedan embryo. Så vi kommer att testa ett annat sätt först innan vi ger IVF ett till försök.

Hur många dagar (på ett ungefär) är det från första sprutan till insättning av befruktat ägg?
-Det är jättelika beroende på hur kroppen svarar på hormonbehandlingen. Men för mig var det två cykler. Man får sin mens och det är första dagen på cykeln och då ringer man in till kliniken. Då ska man ta några sprutor någon vecka efter sin mens. Väntar på nästa mens, ringer in igen och efter det kommer nästa hormonbehandling och då vid den förväntade ägglossningen plockar man ut äggen. De befruktas och sedan fem dagar senare stoppar man in ett embryo.

Hur gör du för att klara av den jobbiga väntan efter insättning embryo? Är mitt uppe i min första ivf nu och förstår inte hur man ska klara att vänta med att ta graviditetstest.
-Den tiden är jobbigast tycker jag för det enda man vill är ju att plussa. Och det är klart att man vill ta ett gravtest så tidigt det bara går. Men kom ihåg att tar du det för tidigt kan det ge ett missvisande resultat och det är jobbigare än själva väntan! Så mitt tips är att se till att ha saker inplanerade varje dag fram till du ska ta testet så du har andra saker att se fram emot!

Jag har problem med ägglossningen och ”störd” menscykel, vilket gör att jag inte kan få barn utan hjälp. IVF kan bli ett alternativ för oss. Har du upplevt liknande problem och isåfall diskuterat det med läkare? Kanske fånigt men jag så rädd att min kropp inte kommer ”vilja”. Tack för att du delar med dig❤️
-Då rekommenderar jag dig att kolla in Vulverinekoos webinar gällande det för det är något du med stor sannolikhet kan rätta till själv! Men annars skulle jag rekommendera dig att boka en tid med en klinik för att få lite svar. Men jag har inte samma problem som du så tyvärr kan jag inte ge dig några andra tips.

Hur gör du med träning under behandlingen? Vilar helt? Finns det några fördelar/nackdelar med träningen då?
-Jag gjorde det i början för jag började ta bort allt som på något sätt kunde påverka negativt. Träning är inte dåligt för kroppen men tränar man för hårt så är det ju inte bra. Jag gjorde inte det men slutade träna bara för att se om det blev skillnad. Och den enda skillnaden var att jag mådde sämre. Jag mår bra av träning och behöver hålla igång men man kan anpassa sin träning lite efter hur man mår. Är du trött under tiden kanske du inte ska gå och köra ett styrkepass med marklyft osv. Då kanske det kan vara skönt att ta en promenad eller stretcha lite. Finns inget som säger att träning är dåligt under tiden men sedan beror det ju såklart på vad det är. Men jag skulle säga att du verkligen ska lyssna på din kropp, stressa den inte och pusha den inte för hårt.

Jag testar att fråga eftersom jag är i samma situation, så får du ta bort den om du tycker frågan är jobbig. Har ni bestämt er för “barn till varje pris” eller har ni någon form av stopp på alla behandlingar? Själv tycker jag det är fruktansvärt att inte kunna sia om framtiden och önskar bara lite besked, men får missfall på missfall och börjar bli nyfiken på hur andra i samma situation tänker.
-Vi är båda riktiga tjurskallar och kommer inte ge upp drömmen om ett barn. Däremot har vi en gräns att blir det för tufft för oss och framför allt för mig och min kropp då kommer vi att använda oss av surrogat. Så jag skulle säga att vi har ett form av stopp och som vi känner nu kommer vi testa ett annat sätt först. Funkar inte det kommer vi gå igenom en hel FET cykel. Funkar inte det kommer vi använda surrogat och kanske försöka på egen hand under tiden. Surrogat var väldigt främmande för oss i början men det är det alternativet som vi känner oss mer bekväm med just nu då vi inte har problem med kvaliteten på varken ägg, spermier eller embryo. Så adoption, ägg- eller spermadonation känns inte bekvämt för oss just nu.

2 kommentarer



20:46 | October 7, 2021

Ställ era frågor gällande IVF

18 kommentarer




00:19 | September 29, 2021

Ny bil, knöl i bröstet, Chanel och en valp

Hallå!
Jag har precis bockat av mejlen och ska nu försöka att hitta något ställe att boka blodprov på. Det är så svårt att få tider här borta om man behöver göra det ganska omgående. Man behöver veta typ 3 veckor innan man ska ta provet för att kunna boka in sig och jag fick ett mejl nu från IVF kliniken att jag ska ta ett prov den 8e oktober. Fann ju inga tider alls och jag vägrar gå till en walk-in klinik igen. Sist satt jag där över 1,5h, tidigt på morgonen och innan frukost då jag var tvungen att vara fastande. Och kliniken tar bara emot prover från specifika labb så det gör ju det hela lite mer komplicerat…

I måndags ringde i alla fall vår läkare och gick igenom processen när vi väljer att köra igång igen. Då kommer det att bli FET, frozen embryo transfer. En medicinsk cykel. Jag har testat både medicinsk och naturlig innan men det har inte funkat. Men det som kommer bli annorlunda nu är sättet och mängden medicin:

Så jag kommer att ta östrogentabletter, kommer att behandlas med suprefact, prednisolon som är kortison för immunförsvaret, aspirin som är blodförtunnande, progesteronvagitorer samt sprutor som ska in muskulärt samt en receptbelagt dos av folsyra… Ja… Utöver detta rekommenderades ju även IV, alltså droppbehandling under tiden så ja… fy fasen alltså vad man utsätter sig för. Något man tagit lite för givet och så har det slutat såhär, inte undra på att man blir lite bitter när någon “blir gravid på första försöket”…

Efter det stack jag och tränade, hämtade ut en bil så vi nu har två. Det har varit lite svårt att få tag på bilar här borta efter Corona och det dummaste man kan göra är ju att köpa bil eftersom man aldrig vet om man kommer behöver flytta. Så vi har fått en bra deal så när säsongen är över eller om vi behöver flytta så tar dom bara tillbaka bilarna.

På eftermiddagen hade jag tid hos läkaren vi har via laget för att kolla upp en knöl som jag upptäckte i bröstet i söndags. Jag själv känner igenom brösten flera gånger i månaden trots att man ska ju göra det strax efter mensen, och vips så var den bara där. Så jag fick en tid snabbt, det konstaterades inte vara något oroväckande så eftersom den gick att röra runt. Är dom mer fast i kroppen så bör man vara lite mer uppmärksam men jag bokades ändå in på ultraljud för att vara på säkra sidan.

Fick höra att det var väldigt många som fått större körtlar runt brösten efter vaccinet men det avtog efter några veckor. Så det kunde även vara något sådant i mitt fall. Tänk att man aldrig kan få pusta ut…

Såhär såg det ut för några dagar sedan men hösten här är över på 2 veckor typ. Det kom en rejäl vindpust och nästan alla löven ligger nu på marken vilket är så tråkigt. Hösten är verkligen min favorittid på året, lite kyligare, krispigare ni vet. Här har det varit 25° och strålande sol så man har inte ens kunnat klä sig i stickare tröjor och njuta av hösten. Och rätt vad det är kommer säkert snön… suck!


Ja då var jag där igen… Men hard work pays off och hur? Ja det är ju olika för alla. Började ju följa något jäkla skitkonto på IG och vips så hamnade jag inne på Chanel och blev ruinerad. Tack och hej! Imorse mötte jag upp vårat lilla frukostgäng som vi har här. Vi är ju några som tränar tillsammans, den gruppen plus några fler brukar gå till ett ställe som heter Brekkie och det är så mysigt att starta dagen så!

Sedan är det ju så att jag gått i tankarna om att skaffa en till hund. Elias har väl varit lite sisådär eftersom det blir ju lite knepigare att flyga bland annat. Men! Jag är ju en person som bara kör och sedan får man hitta lösningar allt eftersom. Jag vill ju inte sätta mitt liv på paus ännu mer bara för att vi är i den här situationen. Och efter mycket fram och tillbaka så sa Elias igår “Stitch ska du få en kompis” och det gjorde mig såååå himla glad! Visst, vi är mitt uppe i IVF men vem vet när det kommer att lyckas och jag orkar inte vara helt uppslukad i det och här borta när Elias ändå kommer att vara borta hälften av tiden, det är ju perfekt timing.

Jag har ju kollat in en kennel som är väldigt välkänd här borta som föder upp Boston Terrier och dom förväntas få valpar i november. Jag har ju länge velat ha en valp från samma kull som Stitch är ifrån eftersom hon är 10 av 10 i sin ras och är lite mindre än vanligt. Men den här kennelns hundar har fått valpar som väger ca 5-6 kilo vilket är perfekt för att kunna flyga med. Så vi får se hur det blir nu framöver men när vi hittar det som passar vår familj så kommer det bli en liten Boston Terrier till. 

Som ni vet så tränar jag på Barry´s här borta, men till er som tränar hemma eller vill köra ett eget löppass så hittade jag det här som jag verkligen rekommenderar er att testa. Det är perfekt att köra innan frukost om man vill jobba med förbränningen och det är ett pass som ger energi till kroppen trots att man är helt slutkörd efteråt!

8 kommentarer