Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:25 | November 14, 2019

Från destruktiv- till bra relation

Man ska ju inte jämföra relationer, men när man upplevt en del så vet man vad som är bra och dåligt. Och det här är verkligen något som jag reflekterat mycket över sedan jag gick in i relationen som jag idag har med min sambo. Jag har ju sagt att jag inte ska skriva så mycket om min relation eftersom jag vill hålla den utanför sociala medier men det här är något som jag är övertygad om att många tror och kanske är med om. Så jag vill berätta lite om saker som jag varit med om som har varit så mycket mer annorlunda den här gången.

Man hör alltid om det här “pirret”, det ska liksom “pirra i kroppen när man ser på sin partner” och det här har jag också varit med om i tidigare relationer, men inte med min sambo. Jag har ju kopplat att det här pirret är ett tecken på att man känner något extra för en person men för mig har det bara visat sig vara mer en osäkerhet. Att jag blivit nervös för att jag kanske inte känt mig tillräcklig.

När jag träffade min sambo första gången för ett år sedan så kände jag inget pirr. Vi sågs en gång och det var det. Träffades igen året senare, heller inget pirr och vi såg det mer som en sommarflört. Han fick mig inte “ur balans” och han gjorde heller inte så jag blev konstig på något sätt utan när jag var med honom så blev jag lugn, avslappnad, också en mycket gladare person. Till och med mina vänner sa att det måste vara något speciellt med honom för jag var så mycket lugnare, gladare och sken upp varje gång jag pratade om honom. Och visst kunde jag prata om honom men det var inte som en besatthet och det var helt utan detaljer.

Jag föll inte heller helt pladask och ville vara runt honom 24-7 men det som jag inte kunde förstå var att efter första gången vi träffades så poppade han upp i min skalle lite då och då. Det var ju något men jag kunde inte sätta fingret på det eftersom jag inte kände som jag känt för någon annan tidigare. Var liksom övertygad om att det inte var kärlek eftersom jag var precis som innan, kände inget pirr och pratade heller inte om honom så fort det fanns möjlighet.

När jag var på mina gig och han var och festade på annat håll så var det aldrig så att jag tänkte “undra vad han gör nu, vilka är han med, tänk om han är med någon annan”… och det var också något som gjorde att jag var övertygad om att det skulle bli något då jag såg det som att jag inte brydde mig. När vi hängde och hans mobil låg framme kliade det aldrig i mina fingrar som det gjort i tidigare relationer och det är ofta då jag fått reda på sådant man som partner aldrig öskar att få reda på. Han följde andra tjejer på Instagram men jag couldn’t care less. Ni som varit med om en dålig relation känner garanterat igen dessa saker men allt det här kände inte jag för min kille. Och istället för att se det som ett bra tecken tänkte min korkade hjärna att då är det inget speciellt eftersom jag inte bryr mig.


Men efter en sommar tillsammans trillade ju poletten ner. Jag kände inget pirr för jag kände mig trygg med honom. Jag brydde mig inte när han var ute och festade för att jag visste att han inte skulle såra mig. Jag sket i hans mobil och vilka han följde på Instagram för fanns det något han ville ha där hade han aldrig varit med mig!

Jag är otroligt trygg i mig själv och vet mitt egna värde men jag känner också en otrolig trygghet med honom. Jag kan vara precis som jag är, jag kan göra mitt jobb utan att känna mig bromsad och det är mer tvärtom att han pushar mig i rätt riktning. När jag tappade motivationen för musiken var det han som bara “men vi kan sätta oss tillsammans så kan du bara lära mig lite då” och vips var mixerbordet framme och nu leker jag med det typ varje dag.

När han åker iväg på bortamatcher flera dagar i rad så är det såklart trist att vara hemma själv, men jag är aldrig någonsin orolig eller nojig för något. Mer intresserad av att höra om maten dom käkat om dom gått på någon bra restaurang eller om det är en stad som är värd att besöka privat.

När jag har mina fuldagar får han mig att känna mig fin ändå. Typ när jag somnat med blött hår och vaknar med dreads över hela skallen kan han ändå säga “du är fin i ruffsigt hår”. Och när jag är extremt seg på att kliva ur sängen kan han ändå gå ner och göra frukost åt oss båda och när jag kommer ner leker han med Stitch under tiden, då skriker livmodern lite extra. 😉 Och idag när jag inte ens orkade gå ner, nej men då fick jag hoppa upp på hans rygg så bar han ner mig till soffan.

Den här killen får mig att vara mig själv, han låter mig behålla min trygghet och samtidigt låter mig känna mig trygg med honom. Jag har aldrig sett en framtid med barn, men med honom känns det som en självklarhet och även fast vi varit tillsammans i fem månader-ish så känns det som det varit vi i så många år. Inget känns liksom omöjligt med honom. Han bryr sig verkligen om mig, han frågar mig hur jag mår. Han vill att jag ska må bra och skulle aldrig någonsin göra så att jag mår dåligt. Han ser direkt på mig när det är något och det är så lätt att prata med honom för jag skulle aldrig få ett svar som “men skärp dig”, han är så förstående. Och det var det här som gjorde att jag inte tvekade en sekund på att flytta med honom. Han är killen med stort K för mig!


Det är kanske inte så tydligt när man är i en destruktiv relation att man är i en. Man blir så blind och sätter sig själv åt sidan. Och säger ens polare att det inte verkar vara en sund relation så hittar man på bortförklaringar och försvarar sin partner. Man börjar ändra sitt sätt att vara på och vissa kanske till och med ändrar sitt utseende, kolla bara hur det gick för mig… När partnern går ut och festar och man sitter hemma är man så jävla rädd att hen ska göra något med någon annan att man knappt kan sova. Och om det är så att något har hänt så lägger man inte skulden på sin partner. Man lägger skulden på personen hen varit med, och sig själv. Man börjar leta fel på sig själv och tänker “vad hade hen som inte jag har” och sedan ska man överbevisa sin partner att man är ännu bättre och vips är man inne i den där jävla spiralen som gör att så många av oss blir kvar länge i en destruktiv relation.

Man behöver så många utbildningar idag för att ens få ett jobb, det bör fan finnas en för att ingå i en relation också. Visst, det kan göra ont att bli av med jobbet eller kanske inte ens få det. Men smärtan och ärren som blir efter en destruktiv relation… det går liksom inte att beskriva.

Jag är ingen relationsexpert men jag har upplevt båda typerna av en relation. Och att vara i en relation där man fungerar som ett team, där man vill att det ska gå bra för den andra och hjälper varandra så gott man kan det är så underbart att få uppleva. Att få vara sig själv med en person som också kan locka fram ännu finare sidor hon en som man inte ens visste att man hade. Att vara med en person som får en att känna att inget är omöjligt och att man verkligen uppskattar livet det är den bästa känslan någonsin!

41 kommentarer



18:48 | November 14, 2019

Från kontrollbehov till oups!


Igår kväll hade min sambo match mot Dallas. Jag såg första och andra halvlek sedan var jag tvungen att åka hem för att det var så jobbigt med magen. Jag tog två värktabletter var fjärde timme typ hela dagen för att slippa värken men på kvällen så hjälpte det liksom inte så jag åkte hem och vilade till min kille kom hem. Då började vi kolla på Animal Kingdom då vi kollat klart alla Queen of the South säsongerna vilket suger för den serien är verkligen så himla bra. Snälla kan ni tipsa om något likvärdigt? Gillar ju när tjejer får vara lite bad ass boss liksom.

Idag mår jag så mycket bättre. Hade lite ont och mådde illa direkt när jag vaknade men jag tog två tabletter på en gång och nu känner jag inte så mycket mer än lite illamående. Tror att det går över efter frukosten. Btw, det här måste ju vara den bästa frullen!? Alltså finns det något bättre än pannkakor med vaniljkvarg, frukt och bär? Eller vad är er favorit när det kommer till frukost?

Tanken var att jag skulle sticka och träna vid lunchtid men jag känner verkligen att mitt workmode slog på rejält idag så jag kommer sticka upp i badrummet och leka lite. Jag har verkligen blivit bättre på att lyssna på mig själv och är duktigare på att ta vara på känslor som dyker upp. Jag har alltid varit en sådan som överanalyserar saker, tänker inte bara en eller två gånger utan mer fem sex gånger. Också en sådan som planerar allt in i minsta detalj men resultatet av det har alltid blivit att när det inte går enligt plan så känns det som hela världen bara rasar samman. Det här är något som jag dagligen försöker att arbeta bort just genom att våga släppa lite på mina tyglar och go with the flow. Inte vara så svart eller vit utan blir det inte som jag tänk nej då får jag bara ta det för vad det är. Och idag när jag tänkte gå och träna men det slutade med att jag blev hemma för att leka i badrummet för att behålla den här roliga känslan över mitt jobb -ja då får det vara så.

Jag har gått från kontrollbehov-så-här-måste-det-vara-annars-fungerar-det-inte-Annica till ups-blev-det-såhär-Annica, och jag älskar det! 😀

5 kommentarer



21:05 | November 13, 2019

Färganalys- Vilka färger ska jag ha för att framhävas på bästa sätt?

Igår kväll låg jag och min sambo och snackade om lite färger och färganalys. När jag jobbade på Parelle i Östersund så var detta något vi fick lära oss för att kunna ge kunderna bästa möjliga service. Vilka färger som vi kunde rekommendera dom när det kommer till makeup för att dom skulle framhävas och se ut som sitt bästa jag.

Har ni någon gång sett en en assnygg tröja på en person, velat köpa en likadan och när ni testat den så har tröjan inte sett lika snygg ut? Det ligger något i det. Då har du mest troligt sett tröjan på en person som faktiskt passar i den färgen medan den kan vara helt fel för dig.

Jag ska försöka att förklara så enkelt som möjligt så ni alla kan förstå för detta är verkligen så himla intressant. När man väl kan det så blir det så mycket roligare att shoppa kläder (ja det kan bli ännu roligare) och framför allt enklare att klä på sig. Det blir också lättare att veta vad man ska använda för färger på sitt smink samt när man ska till frisören för att fixa hårfärgen. 😉

Man kan dela upp i 12 olika kategorier men det är lite för avancerat. Så vi kör den enkla delen och då delar vi upp människor i fyra olika kategorier och det är våra årstider. Det har inget med vilken månad vi är födda i utan det har att göra med våra färger som vi har i oss naturligt. Vinter och sommar har kalla färger medan vår och höst har varma. Sedan är ofta vinter och vår klara rena färger medan sommar har en gråare underton och höst har en brunare. Varje årstid nedan har en färgpalett som visar ungefär vilka färger man passar bäst i. Och kom ihåg att vissa saker kan avvika men ungefär såhär ser de olika personerna ut och dessa färger ska dessa personerna bära för att de ska framhävas på bästa sätt:

VINTER
Hår: Svart, mörkbrunt, platinablont eller “råttfärgad”/ cendre
Hudton: Undertonen är kall. Lite lätt rosa på en ljus hud och på en mörk hud så är den väldigt djup och man har ofta en härlig glossig glow.
Ögon: Väldigt klar ren färg. Bjupblå, isigt blå eller gråblå. Har man bruna är dom ofta mörkbruna eller om man har gröna går dom ofta åt grönblå. Detta är ofta det första man lägger märke till hos en vinterperson- ögonen.

 

VÅR
Hår:
Har ofta en gyllene ton på håret. Guldblond, brun med guldiga highlights, koppar- och hasselnötsfärg.
Hudton: Lite persikofärgad, kan också vara lite blek och åt porslinshållet men med en varm och creamy underton.
Ögon: Ljusa klara ögon. Kan vara blå, gröna och även ljusare brun. Det är precis som med en vinter att man ofta lägger märke till ögonen.

 

SOMMAR:
Hår: Medium eller mörkbrun eller blond med en askigare underton. Inga varma toner what so ever.
Hudton: Kall underton med lite mer blå rosa ton.
Ögon: Gråblå, ljus hasselnöt eller ofta en “dassigare” grön.

 

HÖST:
Hår:
Varm rödbrun ton, kan även vara mörkare brun men fortfarande ha en varm och fyllig underton.
Hudton: En klar underton men varm. Kan ofta ha fräknar.
Ögon: Gyllenbrun, djup brun och chokladbrun. En varmare grön färg, kan ha inslag av gula toner.

12 kommentarer



18:23 | November 13, 2019

Dags att bli befruktad!

Jacka- Länk! // Världens gosidags filt- Ugg of Australia
(Btw ser ni nu att vi löst kudd-situationen? OBS- ej äkta päls!)

Imorse vaknade jag av den där smärtan som gör att man vill slita ut sina äggstockar. För något år sedan fick jag aldrig sådan här smärta vid mens det har liksom hänt de senaste månaderna bara och det är riktigt tufft alltså. Jag vaknade av att jag hade en mardröm och då kände jag av att det började göra ont i nedre delen av magen men tänkte att jag kanske kunde klara mig någon timme till så jag fick sova lite längre. Men några minuter senare så kramade det så fruktansvärt att jag var tvungen att gå ner efter värktabletter. Jag vet att några av er tipsade om att man kunde få medicin för detta när jag skrev om det sist men jag vill egentligen hålla mig borta från piller så mycket som möjligt för jag har fått så mycket mediciner på sista tiden och sedan vet jag ju att det är i max två dagar som jag har ont så då försöker jag tänka att jag kommer klara av dessa dagar. Men när det väl händer, som idag så vill jag bara ha vad som helst för att smärtan ska försvinna.

Jag vet inte om det är något som har med åldern att göra, att mensvärk blir värre ju äldre man blir? Som ett tecken på att livmodern skriker att det är dags att bli befruktad haha! Man blir liksom straffad för att man går mot naturen lite? Jag har för mig att det är “bäst” att vara gravid i tidig 20 års ålder men det kanske är bara något som forskarna kom fram till och så har det ändrats precis som med all annan forskning? Nåväl, min kropp kommer få stå ut med denna smärta i något år till för jag är typ mentalt inställd på 32.

Jag vet inte vem fasen som sa detta till mig men jag kommer ihåg att jag snackade graviditeter med någon och då sa han? jag tror fasen det var en kille jag pratade med att många kvinnor har en undermedveten ålder på när dom vill bli gravida. Visst är ju detta inget som man kan planera eftersom det är olika svårt för alla att bli gravida. Vissa blir ju befruktade bara de tittar på en karl medan andra får kämpa i många år. Men jag har hela tiden känt att 32 skulle vara en bra ålder för mig. Är detta något ni känner igen? 😀

Well well, det blir i alla fall värktabletterna och jag idag och är det någon som har ett “det här tipset fungerar verkligen till 110%” så snälla. Hjälp en kvinna i nöd!

40 kommentarer




17:02 | November 12, 2019

Inte lätt med tavlor i Kanada

Halloj!
Idag snöar det här men är plusgrader, fryser det på kommer det bli blixthalka… Men jag har faktiskt börjat tycka att det är mysigt med vintern nu för den är så himla fin här. I Stockholm var den ju så grå, blaskig och rå medan här är den mer frisk, ljus och krispig. 🙂

Jag har ju beställt hem lite bilder från en kille på Instagram; @Crissbelliniart och igår skaffade vi ramar till dom. Jag ville få upp två tavlor i gästrummet och en bild i kontoret. Sedan har jag en bild jag inte riktigt vet vart jag ska placera den än men i det här huset finns det ju gott om plats.

Det märkte jag igår när jag satt och googlade efter tavelramar, allt känns så mycket svårare här. I Stockholm så vet jag ju typ vart allt finns men här har jag fortfarande typ ingen koll på sådana saker. Så jag googlade efter tavelramar i Calgary men det kom bara upp massa custom made frames och jag var liksom inte på jakt efter några värstigramar utan några basic varianter. Så jag blev lite frustrerad där ett tag och på det så har dom andra mått än i Sverige. Jag skulle ha 50*70 cm ramar samt 70*100cm men det närmsta vi kom var typ 50,8*68cm samt 72*101cm för här har dom ju inches och då går dom efter de jämna måtten. Men efter mycket letande hittade jag ett ställe som typ är som Panduro, Aaron Brothers heter det. Alltså dom hade allt i pysselväg! Man kan göra egna tryck på tröjor, smycken, sticka med tusentals olika garn, man kan göra egna tavlor, men tänk er Panduro gånger hundra. Och där hittade jag tavelramar och- massa julpynt och pyssel.

Jag såg skräcken i min sambos ögon när jag bara “jag måste kika runt lite här” haha. Men alltså dom hade så mycket fina julprylar att jag ville spendera hela kvällen där. Jag försökte till och med deala till mig en hel dag där med honom om jag tog med kaffe och fika men han ba “jag tror att jag knappt kommer att klara av en timme” haha! Men då kom jag på att min förra assistent och numera vän Mikaela kommer att komma hit till Kanada och hälsa på oss nu den 22 november. Well, då kommer vi kunna åka dit och bli matat med massa härlig julinspo!

Jag är ingen sådan som julpyntar i förväg men efter den där affären fattar jag varför folk här går bananas! 😀

Här i kontoren ska i alla fall den här tavlan upp på väggen. I det ena gästrummet ska dessa tavlor upp på väggen. Jag tycker om dessa tavlor och hade velat haft de större varianterna fast inne i kontoret men rent färgmässigt passade dom inte. Det jag gillar med dom är budskapet och man börjar ju ha lite peppiga sådana på sin arbetsplats. 🙂

9 kommentarer