Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:25 | November 14, 2019

Från destruktiv- till bra relation

Man ska ju inte jämföra relationer, men när man upplevt en del så vet man vad som är bra och dåligt. Och det här är verkligen något som jag reflekterat mycket över sedan jag gick in i relationen som jag idag har med min sambo. Jag har ju sagt att jag inte ska skriva så mycket om min relation eftersom jag vill hålla den utanför sociala medier men det här är något som jag är övertygad om att många tror och kanske är med om. Så jag vill berätta lite om saker som jag varit med om som har varit så mycket mer annorlunda den här gången.

Man hör alltid om det här “pirret”, det ska liksom “pirra i kroppen när man ser på sin partner” och det här har jag också varit med om i tidigare relationer, men inte med min sambo. Jag har ju kopplat att det här pirret är ett tecken på att man känner något extra för en person men för mig har det bara visat sig vara mer en osäkerhet. Att jag blivit nervös för att jag kanske inte känt mig tillräcklig.

När jag träffade min sambo första gången för ett år sedan så kände jag inget pirr. Vi sågs en gång och det var det. Träffades igen året senare, heller inget pirr och vi såg det mer som en sommarflört. Han fick mig inte “ur balans” och han gjorde heller inte så jag blev konstig på något sätt utan när jag var med honom så blev jag lugn, avslappnad, också en mycket gladare person. Till och med mina vänner sa att det måste vara något speciellt med honom för jag var så mycket lugnare, gladare och sken upp varje gång jag pratade om honom. Och visst kunde jag prata om honom men det var inte som en besatthet och det var helt utan detaljer.

Jag föll inte heller helt pladask och ville vara runt honom 24-7 men det som jag inte kunde förstå var att efter första gången vi träffades så poppade han upp i min skalle lite då och då. Det var ju något men jag kunde inte sätta fingret på det eftersom jag inte kände som jag känt för någon annan tidigare. Var liksom övertygad om att det inte var kärlek eftersom jag var precis som innan, kände inget pirr och pratade heller inte om honom så fort det fanns möjlighet.

När jag var på mina gig och han var och festade på annat håll så var det aldrig så att jag tänkte “undra vad han gör nu, vilka är han med, tänk om han är med någon annan”… och det var också något som gjorde att jag var övertygad om att det skulle bli något då jag såg det som att jag inte brydde mig. När vi hängde och hans mobil låg framme kliade det aldrig i mina fingrar som det gjort i tidigare relationer och det är ofta då jag fått reda på sådant man som partner aldrig öskar att få reda på. Han följde andra tjejer på Instagram men jag couldn’t care less. Ni som varit med om en dålig relation känner garanterat igen dessa saker men allt det här kände inte jag för min kille. Och istället för att se det som ett bra tecken tänkte min korkade hjärna att då är det inget speciellt eftersom jag inte bryr mig.


Men efter en sommar tillsammans trillade ju poletten ner. Jag kände inget pirr för jag kände mig trygg med honom. Jag brydde mig inte när han var ute och festade för att jag visste att han inte skulle såra mig. Jag sket i hans mobil och vilka han följde på Instagram för fanns det något han ville ha där hade han aldrig varit med mig!

Jag är otroligt trygg i mig själv och vet mitt egna värde men jag känner också en otrolig trygghet med honom. Jag kan vara precis som jag är, jag kan göra mitt jobb utan att känna mig bromsad och det är mer tvärtom att han pushar mig i rätt riktning. När jag tappade motivationen för musiken var det han som bara “men vi kan sätta oss tillsammans så kan du bara lära mig lite då” och vips var mixerbordet framme och nu leker jag med det typ varje dag.

När han åker iväg på bortamatcher flera dagar i rad så är det såklart trist att vara hemma själv, men jag är aldrig någonsin orolig eller nojig för något. Mer intresserad av att höra om maten dom käkat om dom gått på någon bra restaurang eller om det är en stad som är värd att besöka privat.

När jag har mina fuldagar får han mig att känna mig fin ändå. Typ när jag somnat med blött hår och vaknar med dreads över hela skallen kan han ändå säga “du är fin i ruffsigt hår”. Och när jag är extremt seg på att kliva ur sängen kan han ändå gå ner och göra frukost åt oss båda och när jag kommer ner leker han med Stitch under tiden, då skriker livmodern lite extra. 😉 Och idag när jag inte ens orkade gå ner, nej men då fick jag hoppa upp på hans rygg så bar han ner mig till soffan.

Den här killen får mig att vara mig själv, han låter mig behålla min trygghet och samtidigt låter mig känna mig trygg med honom. Jag har aldrig sett en framtid med barn, men med honom känns det som en självklarhet och även fast vi varit tillsammans i fem månader-ish så känns det som det varit vi i så många år. Inget känns liksom omöjligt med honom. Han bryr sig verkligen om mig, han frågar mig hur jag mår. Han vill att jag ska må bra och skulle aldrig någonsin göra så att jag mår dåligt. Han ser direkt på mig när det är något och det är så lätt att prata med honom för jag skulle aldrig få ett svar som “men skärp dig”, han är så förstående. Och det var det här som gjorde att jag inte tvekade en sekund på att flytta med honom. Han är killen med stort K för mig!


Det är kanske inte så tydligt när man är i en destruktiv relation att man är i en. Man blir så blind och sätter sig själv åt sidan. Och säger ens polare att det inte verkar vara en sund relation så hittar man på bortförklaringar och försvarar sin partner. Man börjar ändra sitt sätt att vara på och vissa kanske till och med ändrar sitt utseende, kolla bara hur det gick för mig… När partnern går ut och festar och man sitter hemma är man så jävla rädd att hen ska göra något med någon annan att man knappt kan sova. Och om det är så att något har hänt så lägger man inte skulden på sin partner. Man lägger skulden på personen hen varit med, och sig själv. Man börjar leta fel på sig själv och tänker “vad hade hen som inte jag har” och sedan ska man överbevisa sin partner att man är ännu bättre och vips är man inne i den där jävla spiralen som gör att så många av oss blir kvar länge i en destruktiv relation.

Man behöver så många utbildningar idag för att ens få ett jobb, det bör fan finnas en för att ingå i en relation också. Visst, det kan göra ont att bli av med jobbet eller kanske inte ens få det. Men smärtan och ärren som blir efter en destruktiv relation… det går liksom inte att beskriva.

Jag är ingen relationsexpert men jag har upplevt båda typerna av en relation. Och att vara i en relation där man fungerar som ett team, där man vill att det ska gå bra för den andra och hjälper varandra så gott man kan det är så underbart att få uppleva. Att få vara sig själv med en person som också kan locka fram ännu finare sidor hon en som man inte ens visste att man hade. Att vara med en person som får en att känna att inget är omöjligt och att man verkligen uppskattar livet det är den bästa känslan någonsin!


41 kommentarer



41 kommentarer om “Från destruktiv- till bra relation”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Bra inlägg, jag kan relatera mycket! När jag har dejtat killar som inte har bekräftat mig har jag blivit orimligt besatt av dom, vilket jag trodde var kärlek men det var bara rädsla att få nobben. Med min nuvarande kille är jag inte besatt eller överanalyserar utan det är mer en trygg och lugn kärlek i kroppen. Så skönt.

    Reply
  • Gud vad det här inlägget fick mig att tänka till. Jag har haft dåliga relationer tidigare då det har varit någon form av katt och råttalek, man blir nästan besatt av personen för att man TROR att personen är den rätta. Killen kunde göra tio saker fel och en sak rätt och då tänkte man men han gjorde ju ändå den där enstaka saken rätt det måste ju betyda att han tycker om mig.

    När jag och min nuvarande sambo träffades bodde vi i olika städer och skrev väääldigt länge innan vi träffades, det blev också lite som en katt och råttalek till en början, ja att man tänker: nu svarade inte han på en timme då ska inte jag svara på två timmar. Jag var alltid lite orolig när han var ute och festade för jag var ju rädd att han skulle träffa någon annan, innan vi hann träffas på riktigt.

    Efter den dagen vi träffades på riktigt har jag inte varit orolig en enda sekund, jag har aldrig försökt ”leka” någon jag inte är och jag är heller inte sådär besatt och pirrig som du beskrev det, samtidigt som jag saknar honom sekunden han går utanför dörren, men på ett sunt och fint sätt. Jag har bara älskat honom av hela mitt hjärta sen dagen vi träffades och jag VET med handen på hjärtat att han älskar mig mest i hela världen och att han aldrig skulle göra mig illa.

    Innan vi träffades trodde jag ju han var den där ”bad boyen” , för att jag gillade ju honom och det var ju sånna killar jag alltid föll för, men han är tvärtemot den typen av kille jag trodde att jag vela ha.

    Gud vad rörigt det här blev. Men vill bara säga att ditt inlägg gav mig en positiv tankeställare.

    Reply
  • Såååå sant! Du sätter verkligen ord på tankar och känslor, kan relatera så mycket.

    Reply
  • Wow vad jag behövde läsa detta idag! Håller på att separera nu efter att ha levt tillsammans med en man i 4år. Man har liksom byggt ett liv tillsammans och nu är allt över, vilket känns oerhört tungt och ångesten river i bröstet till över att behöva börja om från noll på egen hand. Har nog aldrig tänkt att relationen jag nu lämnar varit destruktiv, men nu känner jag mest att han har ju aldrig ansträngt sig alls för min/vår skull? Aldrig velat hitta på saker och bara brytt sig om sig själv. Ändå är det jag som blir lämnad för att han behöver ”space”?! Härligt att höra att du är lycklig! Hoppas jag blir det också en dag! Vet att jag är värd mer! ❤️

    Reply
  • Jag bröt mig loss från en fruktansvärd, destruktiv relation för ungefär ett år sedan. Blir så glad av att läsa detta för det känns som att det finns hopp för mig med. Att jag också någon gång kan träffa en fin kille som faktiskt värdesätter mig, precis som jag är.❤️

    Reply
  • Alla tjejer är “tvungna” att gå igenom dessa äckliga relationer som förstör oss. Jag känner igen allt du skriver utifrån mig själv och föregående förhållande. När jag träffade min nuvarande sambo va det inte fyrverkerier, men jag va konstant glad, han är idag min bästa vän och hur tur är det inte att få vara kär i sin bästa vän?! Från kaos till lycka. Jag säger till alla mina singel vänner “är det rätt, så är det lätt”.
    Puss på dig Annika! Du är fantastisk och värd all kärlek i världen!

    Reply
  • Vad fint. Önskar er allt gott i framtiden.

    Reply
  • Så fint skrivet! Jag uppskattar verkligen att du nämner det där med ”pirret i magen” som man alltid ska ha enligt folk för att veta om man är kär eller inte. Det där pirret som du säger grundar sig nog många gånger i nervositet och osäkerhet. Lugnet och att känna en trygghet är väl mer värt än att ständigt gå runt och söka efter ett rus som leder till att man blir blind och gör allt för folk som kanske inte behandlar en lika bra tillbaka.

    Reply
  • Jag har en sån person i mitt liv, han har vart där ett tag även om det tagit slut. Det är tufft att bryta. Jag är några år äldre än du och den här personen har tagit bort allt vem jag en gång var. Och man vet att man borde klippa banden och det hjälper lite att läsa om dig och hur stark du är, då känner man sig själv lite starkare. Ingen förstår förutom vi som själva gått igenom det hur svårt det verkligen är att bryta loss och hur dåligt man mår. Tack för att du delar med dig och underbart att du hittat en kille som ger dig trygghet. Kram

    Reply
  • Men oj!! Tack för att du satte ord på precis ALLTING! Jag kan så relatera i allt du skriver. Ibland så är det som sagt svårt att veta att man är i en dålig relation när man är mitt i det. Det är lättare nu i efterhand när man är med den rätta hur otroligt jäkla fel ens tidigare relationer har varit.
    När man är med den rätta känns allt så lätt, det finns inga problem eller osäkerheter. Dom största samt minsta besluten som man stöter på är enkla för att man är ett team och löser allt tillsammans.

    Tack för att du är en sån inspiration!

    Jag är så glad för din skull och min skull som är i en sund och lycklig relation!

    Stor kram

    Reply
  • Jag har varit med om exakt samma resa. Dina ord kan lika gärna vara mina. Lycka till med er relation. Vi är inne på år 4 nu, känns som 40 och jag har aldrig känt mig lugnare.

    Reply
  • Tack Annika för att du delar med dig. Jag har själv för en tid sedan kommit ur ett elva år långt destruktivt förhållande, där jag helt tappade bort mig själv och mitt eget värde. Tack för att du är stark och berättar så att sånna som jag slipper känna sig ensamma och för hoppet du ger mig, hoppet om att det finns en annan typ av kärlek där ute, en vacker kärlek. Är svårt att beskriva vad du just gav mig men tack gånger tusen!

    Reply
  • Härligt inlägg å märks att du reflekterat mycket över detta.. DÄREMOT håller jag inte med om “pirret” det är ju ett glädje pirr när man ser människan man älskar!😍, kan fortf känna så för min sambo när vi varit ifrån varandra en helg eller så och det är inte negativt alls.. men det är nog olika pirr vi menar, du verkar beskriva en osäkerhet å nervositet..

    Reply
  • Vilket inlägg, de är som jag sitter och läser om mitt liv. Blir helt tårögd! Jag kommer från ett oerhört destruktivt förhållande. Jag kommer ihåg de där pirret så väl, de största pirret jag någonsin upplevt, ett pirr som gjorde mig till en oerhört liten person. Han hade sån kraft över mig. Jag har alltid sett mig som en sån stark person och trygg i mig själv men i de förhållande fick jag hela tiden be om ursäkt för den jag var. I slutet var nästan hela jag borta. Han sa alltid att vänner umgås man med och flickvännen vill jag ha där hemma för att mysa med. Kan idag inte förstå att jag stannade 4 år, men de blev som en drog. Man levde för dom stunderna som var bra, för då var man uppe bland molnen. Idag sitter jag här med världens finaste människa, en människa jag aldrig fått något pirr med. I början trodde jag att något var fel. Men sen förstod jag, de är så här de ska kännas när allt är självklart. Ett lugn, någon som älskar mig för den jag är till 100%. 3 år senare är vi gifta och har världens finaste son. Och tro de heller ej, vi har fortfarande aldrig bråkat. Vi kan istället prata och diskutera om allt, och vi får vara dom vi är. Han är min allra bästa vän och min största hejarklack i livet, och jag är hans!

    Reply
  • Men guuuuud, haha hjälp vad sjukt att du skrev detta just nu för exakt det här har varit on my mind konstant den senaste tiden. Träffade en kille för några månader sedan och vi har suttit ihop från dag ett, och det kändes som världens mest självklara grej redan från början. Bor i en skidort i Kanada och har mycket fritid nu innan säsongen börjar haha, så väldigt enkelt att kunna umgås exakt hela tiden. Han är den finaste, smartaste, tryggaste (och snyggaste) killen jag nånsin träffat och han bryr sig så himla mycket om mig, och allt detta är för mig sååå svårt att ta in. Aldrig varit med om det tidigare, någon jag kunnat vara 100% mig själv med from the start. Har lagt så mycket tid på att “hitta fel” och anledningar till att det inte kommer funka (hehe kärlekspessimist), för det är liksom för bra? Hur kan han vilja vara med mig? Och precis som du säger så är det en helt annan känsla, inte alls “konstant pirr, är helt besatt” utan bara sånt lugn och sån trygghet. Och en del pirr med kanske, haha. Men liksom tvivlat på allting pga att han är för bra, fast varför egentligen? Jag ska ju vara så glad och lycklig för detta! Ditt inlägg, samt alla fina kommentarer, gjorde att jag plötsligt såg min egen situation med nya ögon, haha. Så tacksam för det!
    Stor KRAM!

    Reply
  • Jättefint skrivet! 💗

    Det jag blir nyfiken på är ju om din sambo kände likadant eller om han redan från början kände att du var den rätta och bara ”ja ja hon fattar snart” ha ha 😊😉

    Reply
  • Wow tack för detta inlägg! Behövde läsa det. Kan relatera till allt du skrev om destruktiva förhållanden… just nu jobbar jag på mig själv efter 2 break ups, vilket är av en berg och dalbana.. Du ger mig hopp om kärleken! ❤️

    Reply
  • Klokt skriver. Känner igen mig i allt du skriver…..speciellt det där med pirret.
    Förstår inte hur vi kan ha trott att det måste vara “kärlek.”
    Kram på dig!

    Reply
  • Tack för att du delar detta! Jag är singel nu och märker att jag har samma beteende bara av att dejta. Att jag överanalyserar allt och söker pirret hela tiden. Blir klängig och tänker på personen konstant.
    Jag vill ju inte vara sån, man vill ju vara sig själv och träffa någon som får en att känna sig trygg. DET vill jag hitta, någon som bryr sig och som inte bara säger att han bryr sig, utan visat det i handlingar…

    Reply
  • Jag fäller en tår Annika. Aldrig läst en text och som inte är skriven av mig men likväl kunde vart det.
    Du är stark som orkade ta dig dit du är idag och jag är så glad för att du träffat killen med stort K.
    Det är du värd .
    Det är alla värda.

    💛 Evig lycka

    Reply
  • Jag fäller en tår. Aldrig läst en text som fått mig ur balans så mycket, det är mina tankar fast dina ord.

    Du är stark som har tagit dig dit du är och jag är så glad för att du träffat killen med stort K. Det är du värd.
    Det var jag värd.
    Det är ta mig fan alla värda.

    💛Evig lycka.

    Reply
  • Fäller en tår.
    Texten får mig ur balans då det är mina erfarenheter men dina ord. Vi är för många som vart i det destruktiva men tillsammans tar vi oss ur.
    Tack för du delar med dig, du är värd killen med stort K.
    Det var jag med.
    Det är tamigfan alla.

    Evig lycka

    Reply
  • Vad larvigt att ta bort kommentar . Inte kommer jag skriva något mer.

    Reply
  • Efter tio år känner jag fortfarande pirret o glädjen i kroppen när jag ser mitt hjärta komma hem.

    Reply
  • Du skriver mycket om trygghet…men kärlek står det inte mycket om ?

    Reply
  • Alla definierar nog kärlek olika

    Reply
  • Så bra skrivit ❤️

    Reply
  • Så bra och fint du skriver 🙂
    Håller med om det där pirret. En har ju alltid fått höra att bli kär, är himlastormande förälskelser och så mycket känslor och passion.
    Klart man tänker då att varför känner jag inget pirr.

    Jag håller helt med dig, i att det bara känns så naturligt och avslappnat, kravlöst. Det behöver inte vara pirr för ett bevis på att man är kär 🙂

    Reply
  • Vad är första ”varnings” tecknet enligt dig på att man lever i en destruktivt förhållande?

    Reply
  • Vad är första ”varningstecknet” enligt dig att man lever i en destruktiv relation?

    Reply
  • Sån härlig läsning såhär en fredag👏🏼👏🏼 Jag förstår precis hur du menar,har bara haft destruktiva relationer innan jag träffade min man,trodde aldrig någonsin att jag INTE skulle bry mig om hans telefon som låg där och precis som du då undrar vad som fanns däri. Så skönt att vara trygg och lugn i sin relation. Kärlek e underbart för en gång skull ❤️

    Reply
  • Hej Annica! Jag kände att jag fick lov att kommentera. TACK för du skriver om sånt här. Jag var inne i en sjukt dålig relation. Fick både smällar psykiskt och fysiskt. Jag fattade verkligen inte då att han var dum mot mig? Precis som du skriver ville man bara ändra sig själv och visa honom att man är bra för honom, att man är värd att älskas.

    Blir så glad att personer som kan nå ut till folk speciellt tjejer tar upp sånt här. Så jäkla viktigt. Önskar jag hade fått läst mer sånt här när jag mådde som sämst. Känns som du verkligen kramar om en. Du äger!! Massa kärlek<3

    Reply
  • Lycka till med ditt nya lyckliga liv!
    Du och Killen är så värda detta♥️

    Reply
  • Wow, tack för du sätter ord på de oklara känslor jag just nu går omkring med! Fortsätt dela med dig, du har verkligen fått mig att tänka till och insett saker med mig själv och mitt nuvarande förhållande, stort TACK! <3

    Reply
  • Men jag håller helt med! Efter att jag gått ur två stycken destruktiva relationer i rad så trodde jag att jag skulle vara singel för resten av livet…… I min nuvarande relation har jag aldrig känt att jag måste kolla hans mobil eller fundera vem eller vilka han är ute och festar med. Mina vänner upplevde också att jag blivit såå mycket lugnare som person i min nuvarande relation än hur det varit tidigare. Jag känner mig så trygg i mig själv och lärde att älska mig själv innan jag kunde älska någon annan. Nu är jag lyckligare än någonsin. Till alla där ute som är i en destruktiv relation: ta hjälp av vänner! Ni är inte ensamma! Det är jobbigt men det blir bättre!

    Reply
  • Så spot on! Är idag gift, och väntar första barnet med killen som får mig att känna som du beskriver. Levde tidigare i en mycket destruktiv relation, men min man var en del av processen att komma ur det mörker jag hamnat i och bli mig själv. Han bidrar till att jag är mig själv, och trygg i det. Underbart! Dock pirrar det ibland när han pussar mig på kinden när jag kokar gröt på morgonen, trots 5 år ihop. Det är kärlek för mig!

    Reply
  • Jag kände mig träffad av det du skriver! Och alla är vi värda att ha en relation som ni har (och även jag har med min sambo). Väldigt bra skrivet! Heja dig i allt du tar för dig 🙂

    Reply
  • Vilket fint inlägg <3 Mer sånt 😉

    Reply
  • Ojojoj Annica, jag kan bara säga som så att jag har haft EXAKT samma upplevelse med min nuvarande sambo! Inget pirr, mer självklarhet och trygghet. Det kändes som vi bara hörde ihop o vi visste från första träffen att det var vi i princip. Inga svartsjukedraman eller andra draman i början utan vi har gått från klarhet till klarhet.
    Va osäker på om det va rätt att inte känna detta pirret o sjuka förälskelsen.. men vet nu att, nä, det jag kände är det rätta och mest sunda vill jag tro! Att vara trygg o ha kul,må bra, bli rätt o fint bemött så vinner man som par! KÄRLEK!

    Reply