Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

18:05 | October 13, 2019

Det är tuffare än jag trodde

I somras när jag tog beslutet att flytta med till Kanada så visste jag inte alls vad jag gav mig in på. Vill bara vara jättetydlig från början och säga att jag ångrar ingenting, men det har varit tuffare än jag kunnat föreställa mig.

Jag visste att min sambo skulle vara borta mycket och jag tänkte att då har jag tid att jobba med mitt och framför allt musiken. Men det har varit svårt för mig att hitta inspiration.

Det har varit mycket annat att tänka på och jag tror att den här stressen som kom under sensommaren i och med att jag packade ihop mitt liv har nu gett mig en liten käftsmäll för jag känner mig jävligt sliten.

Jag är tröttare än vanligt. Jag har svårare att ta mig ur sängen på morgnarna, speciellt när jag är själv. När jag duschar så brukar jag vara duktig på att hoppa in, tvätta av mig, torka mig och ta vara på resten av dagen. Men nu sätter jag mig och sitter läääänge och skjuter bort alla tankar på jobb. Jag orkar inte fixa mig för det känns bara meningslöst.

Jag vill ge 100% på mina sociala medier. Jag vill ge 100% på musiken. Jag vill hänga och umgås med de som jag lärt känna här samtidigt som jag vill vara en bra flickvän, matte, dotter, vän till de i Sverige, han hand om mig själv genom att träna och även ta hand om ett hem.

Det här är ju en ond spiral som jag själv skapar. Jag vill vara så jäkla bra på allt men jag har bara 100% och dom måste jag försöka att fördela på ett annat sätt så att jag också mår bra. För mår inte jag bra kommer jag inte kunna få någon annan att må bra.

Det är en hel del som kontaktat mig som gått igenom samma sak och jag ser lite av ett mönster i de som de säger. Det här är en egen tolkning jag gjort efter det och ni får inte ta illa upp av det! Men det som jag märkt när jag läst det är att de som är yngre verkar haft lättare att anpassa sig än de som är lite äldre. Det känns lite så också när jag pratat med många av de yngre tjejerna i laget. Många är ju också från typ Kanada eller USA så de har rätt nära till sina familjer. Men jag tror att jag haft det lite svårare just för att jag har byggt upp så mycket i Stockholm.

När jag var typ 20 visste jag inte var jag ville göra med mitt liv, mottot var typ “go with the flow” men det är 9 år sedan. Och under dessa 9 år händer det mycket och jag hade verkligen bygga upp mitt och hade en plan för mitt liv. Den planen har hamnat lite på paus just nu och det är det som är svårt för mig att acceptera lite.

Jag ska vara brutalt ärlig, hur pinsamt det än är att erkänna! Det är att det känns väldigt konstigt från att gå från ett liv där folk visste vem jag var till att flytta till en stad där ingen har en blekaste aning. Jag känner mig som ett ensambarn som fått uppmärksamhet i hela mitt liv och sedan hamnar jag i en grupp med andra ungar där jag bara blir en i mängden. Jag känner mig nästan lite betydelselös, eller som att jag inte har någon funktion längre.

Och medan jag är hemma här så är min kille på road trip en del med laget. Dom gör ju såklart sitt jobb men dom får också se häftiga städer, käka på bra restauranger, gå ut på häftiga klubbar, det är klart att det svider lite eftersom det är en stor del inom mig som också saknar det där…
Nu tar jag bara upp det tråkiga jag känt på sista tiden, det händer ju såklart mycket bra också vilket jag kanske måste bli bättre på att berätta om också. Men jag vill bara att ni som skriver att jag ska njuta av vad livet har att erbjuda… det är inte alltid lätt.

Den enda anledningen till varför jag gör allt detta och för att jag biter ihop när det är jobbigt, det är för att min sambo betyder så mycket för mig. Jag sa till mig själv när jag blev singel att jag typ aldrig ville ha kille mer för jag älskade livet för mycket. Men som så många sa så kan man inte styra sina känslor. Och så som han får mig att känna, det är jag villigt att göra mycket för.

Jag kommer aldrig någonsin sätta någon annan framför mig själv, den viktigaste personen i mitt liv är jag själv. Men finns det utrymme att kompensera och pussla om för att jag ska få vara med den killen som jag älskar då gör jag det.

Jag kan utföra mitt jobb härifrån under vinterhalvåret. Jag har börjat om från ruta 1 tidigare, jag kommer klara av det igen. När sommaren kommer är det min “säsong” och han är ledig. Då kommer det vara lite ombytta roller och jag får gasa lite extra bara. Visst hade jag kunna sätta mig på ett plan hem till Sverige när det är tufft men jag har liksom inte kommit till den punkten att det är så jobbigt!

Jag lovar att jag ska vara mer positiv framöver för som sagt, det är väldigt mycket roligt som händer också. Men jag är typiskt svensk, har lite svårt för förändringar men jag gör mitt bästa! “Once you get into the desert, there’s no going back. And, when you can’t go back, you have to worry only about the best way of moving forward” och det är det jag behöver göra! Fokusera på hur jag ska få allt att fungera och samtidigt må bra!

Jag har inte flyttat för all framtid. Mina vänner finns kvar, Stockholm finns kvar. Under vintern händer ändå inget där förutom 4h sol under ett helt dygn. Förra vintern mådde jag skit så är jag lite nere kan jag lika gärna vara det här! Allt kommer att bli bra! Det är som första året som singel, allt är nytt och man behöver bara ta sig igenom det. Sedan andra året, oufh alltså då har man det bästa året någonsin!


39 kommentarer



39 kommentarer om “Det är tuffare än jag trodde”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Självklart blir det en omställning och jag har faktiskt tänkt på det där du tar upp. Jag tycker inte att det är pinsamt. Du har ju varit i fokus hela ditt vuxna liv, alltså att människor vet vem du är osv. Nu är det någon annan som har den rollen. Det kan säkert vara nyttigt även om det svider.
    Du har många ggr sagt att du inte alltid kommer vela jobba som influenser och nu får du ju en typ av paus, åtminstone från kändisdelen. Vi kommer ju fortsätta följa dig även om vi bor på andra sidan jorden. Du får ju det bästa av två världar 🤩
    Men jag tycker inte att du ska vara “mer positiv på bloggen”, jag vill ha det ärliga. I med som i motgång.
    Stor kram till dig!!
    Ps. Din kille måste vara en riktig skatt om han är värd att flytta och kämpa för! Grattis!!

    Reply
  • Jag vet inte om du mår som många andra, sämre under höst/vinter perioden, jag själv kan bli mkt deppig, men jag är helt övertygad om att när du väl anpassat livet så kommer du verkligen trivas, jag hoppas du hittar det snart ❤️

    Reply
  • Känner med dig till 100%. Min kille spelar också hockey. Det är tufft och jag hade precis samma problem som dig tidigare, att man skjuter upp allt och inte har rutiner. Killen är borta mycket och man känner sig ensam från tid till tid. Men det blir bättre! Försök att skapa ett liknande liv som du hade hemma, tvinga dig själv att få in lite rutiner, för din egen skull, för att du ska må bra! Gå upp i tid, fixa dig och planera dina veckor så likt som det skulle vara hemma, det har gjort sån skillnad för mig! Sen kom ihåg att hockeysäsongen inte är speciellt lång och våren går snabbt, snart är du i Stockholm igen och njuter av den fina svenska sommaren! Massa kramar till dig <3

    Reply
  • ställ dig frågan om detta är vad du vill ha? Du verkar vara tuff i dina relationer med vänner vad du behöver och inte så ställ dig frågan.

    Reply
  • Jag tycker du har fullt upp. Nya vänner och utflykter och träning och handla inredning. Och stitch. Själv är jag så självständig så om min kille var borta några dagar vore det ok. Jag behöver egentid. Nä jag skulle inte sakna Sverige. Kanske du ska prova och jobba lite med något utanför hemmet.

    Reply
  • Att flytta utomlands är en stor omställning och precis som du säger så börjar man om på många sätt och har inte sin trygghet och sina närmaste nära. Jag tyckte första året i Kanada var jättejobbigt samtidigt som de va spännande o nytt. Och helt går det aldrig över. Har varit här 7 år och känner mig fortfarande splittrad. Men ångrar ingenting. Sverige finns kvar och som sagt vintern är tråkig där hemma 😉 här kan de va skitkallt men du får mkt sol och har närheten till bergen och alla är trevligare. Lättare att ta sig igenom vintern. Hör av dig om du vill fika eller ta en middag och känner du inte att du har ork eller tid så känn ingen press. Min man reser med jobbet också, och åker till häftiga städer och går ut med kollegor. Det kan svida ibland, men är så tacksam för att jag fått växa upp i ett sånt bra land och flytta till ett sånt bra land också. Kram!

    Reply
  • Du är en kämpe, lite svackor är inget du inte klarar för du har klarat så mycket i livet dit.
    Se bara hur långt du kommit din krigare.
    Som du sa, Sverige finns kvar och likaså vi som ser upp till dig, bästa du💕
    //, Isabella från lilla Borås

    Reply
  • Åh fina du, jag är så rädd för din skull, att du ska hamna i en depression. Jag har sett att du verkar deppig, att du verkar ensam, livet tappar mening på nått sätt när man inte har något att gå upp för. Om man ändå bara ska vara hemma och inte träffa någon så vad ska man fixa sig för.. jag känner igen den känslan och jag förstår den, men den är inte bra, inte nyttig att känna. Den är nästan på väg mot depression. Så skaka av den känslan, boka in möten med vänner, fika, lunch, träning.. allt du kan göra för att få röra dig med och bland människor. Du är en social varelse och jag tror du behöver det. Sen är det som du säger helt ärligt, du har varit någon här och flyttar dig och blir “ingen”, en helt vanlig person, (tack för din ärlighet, måste varit svårt att erkänna) så är det ju självklart tufft, det förstår vilken normalt funtad och mogen människa som helst. Många kanske tycker “vem tror hon att hon är” men oftast är det småttingar eller 50 åriga tanter som är avis p ådet liv du levt. Men vet du va, det är normalt och okej att känna.
    Kämpa på, snart är du här hemma igen.
    Det är tungt, svårt, men du kommer att klrara det. <3

    Reply
  • Massa kärlek till dig<3
    Kan ni inte göra som så att på sommaren när han ändå har ledigt och du har mycket att göra – att ni flytta till Sverige för några månader? Det vore ju ändå bara rättvist<3
    Det är självklart att det känns jobbigt att komma till en stad där man inte är "känd". Men du är fortfarande känd i Sverige och vi glömmer inte dig!
    Vill tillägga att jag ser hellre ärliga inlägg som dessa än att du gör positiva när du känner tvärtom.
    Stor kram Annica; vi tror på dig! Och om det inte funkar så har du inte misslyckats, tvärtom. Du har lyckats med att ta hand om dig själv. Gör vad du behöver för att mår bra. Om det är att stanna i Kanada eller att flytta tillbaka.

    Reply
  • Hon har ju skrivit flera gånger att de kommer att bo i Sverige under sommarhalvåret då hockeysäsongen tar paus (senast i detta inlägg…). Han har ju hus i Sverige och spenderar hela somrarna där hursomhelst så blir ingen omställning för honom bara för att han träffat henne. Han har ju också sin familj och vänner där, är svensk. Jag tror det är nyttigt att våga ta sig ur sin “comfortzone”, får en att växa även om det kan kännas läskigt och otryggt i början. Befriande att det inte bara är det glättiga och ytliga som beskrivs utan även det som är jobbigt, känns mer äkta och mänskligt och fler kan relatera.

    Reply
  • Låt det ta sin tid och stressa inte! Det kommer bli bra, om inte imorgon, dagen därpå, eller kanske nästa vecka, eller om en månad. Men det kommer bli bra! Du är grym!

    Reply
  • Måste börja med att säga: wow så fina bilder i förra inlägget från Banff. Vilket magiskt dagsljus! ☀️😍
    Och om tröttheten som du upplever så tänker jag att omställningen med att byta land och miljö börjar landa nu. Att plötsligt inte ha din ”invanda identitet” ger ju också ett ”identitetsvakuum” på nåt sätt, i allt det nya. Tycker det är starkt å fint att du öppnar upp och skriver om din situation o upplevelse. Kanske skulle du kunna söka upp någon ideell organisation och finna ny ”mening” genom att bidra där på något sätt? Kan kännas skönt att få uppleva att man är behövd o även få bidra med sin tid o energi till något som känns meningsfullt i det samhälle man bor i. Kolla om stadens medborgarkontor kan hjälpa till att tipsa om hur du kan hitta betald eller ideell sysselsättning på några timmar i veckan. Och kanske kan du få hjälp att finna andra musiker att hänga med. Tror det skulle göra dig gott att ha en sysselsättning utanför hemmet. Tappa inte modet. Men vänta heller inte för länge innan du agerar, utan ta tag i det vakuum du upplever å fyll det med något som får dig att känna dig behövd utanför hemmet o relationen. Kram till dig! 💚

    Reply
  • Jag älskar ditt öppna sett! Du är så inspirerande! Tack ❤️

    Jag flyttade till Köpenhamn själv när jag var 17 år och sthockholm när jag var 18 så jag förstår dig verkligen. Då var det inga problem. Nu är jag 30 och funderar på att flytta hem till min gamla hemstad igen men det är så svårt att lämna allt och alla.

    Reply
  • Hade nog varit bättre väntat ..är det kärlek som varar så överlever den frånvaron några månader..sen ett stort hus ? känslan hade nog varit bättre i en våning.Mer ombonat o mysigt.

    Reply
  • Skapa ett nytt liv, det klarar du. Lycka till. Dina vänner har du kvar.

    Reply
  • Du är ”någon” här hemma, njut av den tanken att du tagit dig själv så långt! Wow!!
    Jag känner mig mest betydelselös och som allra andra ungar här hemma, det är inte särskilt härligt.. Du är grym!! Allt kommer bli bra, för det blir det ju liksom alltid 🙂

    Reply
  • Flyttade också i somras, dock inte lika långt, men jag lämnade ett hem och vardag som jag trivdes väldigt bra med. Har aldrig mått så bra i mitt liv som då, men livet var tvungen att gå vidare.
    Den tanke som rädda mig då var att ”ingenting är skrivet i sten”.
    Det kommer bli bra, du är en toppentjej!
    Kram

    Reply
  • Tack för att du skriver så innerligt från hjärtat. Jag lider verkligen med dig … ♥ ♥ ♥

    Det är inte alls pinsamt att du känner dig “osynlig” på den platsen i världen du befinner dig just nu.
    Du är ju en väldigt känd influencer i Sthlm / sociala medier och trivs med det kändisskapet, som du verkligen förtjänar och kämpat för! Word! ♥

    Frågan du måste ställa, till dig själv är:
    -Vill jag ha det här livet?
    Att bo i Calgary september – april.
    Det är ändå ca 8 månader om året som din vardag kommer se ut så här.
    Att eran vardag styrs utifån din killes jobb & schema.

    Det jag är orolig för är:
    Att driva bloggen och sitta med musiken .. det räcker inte riktigt för att du skall må bra. 🙁
    Det håller dig sysselsatt men tyvärr tror jag du behöver ditt i Stockholm för att må bra. ♥

    Tror du (så som jag uppfattat det utifrån det du skrivit på bloggen) hamnade i en pressad / stressad situation när killen skulle åka hem till Calgary. Killen du fallit för. Han med stor H.
    MEN du hade nog behövt mer tid att tänka igenom ett så stort beslut och landa i eran relation. Förstår att inte den tiden fanns dock och allt gick väldigt fort.

    Kramar till dig! ♥

    Reply
  • Det håller dig sysselsatt men tyvärr tror jag du behöver ditt **liv i Stockholm för att må bra. ♥

    Reply
  • Hej Annica!
    Första gången jag lämnar ett avtryck här. Jag/ min familj flyttade till USA för 18 mån sedan. Jag känner så igen mig i vad du skriver. I Sverige jobbade jag, hade mitt egna. Men här över lever jag som en stay at home mom. Jag känner att jag gör allt för alla andra utom mig själv. Det tar tid att landa! Jag är glad för mina barn, de medför naturligt rutiner i vardagen, vi skaffade även en boxer här över som gör att jag har sällskap och kommer ut om dagarna. Nu efter 1 år, har jag landat i tanken att volontära och där efter börja jobba då min dotter börjar förskoleklass efter sommaren och har mer timmar över. Jag är lite avis på dig som har andra flickvänner i samma situation som dig, någon som du kan dela tankar, känslor och umgänge med. I staden där jag bor finns här inga svenskar eller européer i överhuvudtaget. Barnen gör så att man skaffar nya bekantskaper. Jag ser detta som en tid i vårt liv som inte varar för övrigt. När min man pratar om att flytta hem, känner jag mig inte redo även om jag känner som fig och saknar alla i Sverige. Men detta är vårt äventyr nu för några år! Det varar inte för evigt. All styrka till dig!

    Reply
  • Du är så modig tjejen som tog stegat att flytta. Du är lika modig om du väljer att flytta tillbaka.
    Kram på dig fina du <3

    Reply
  • Jag vill bara ge dig en stor kram Annica, bortsett från att det hade varit stelt eftersom vi inte känner varandra, haha! Men, jag känner verkligen för dig med erfarenhet om liknande omställningar och förändringar i livet. De är tuffa, och det måste man få säga och känna utan att allt bra man känner kring dem i övrigt ska raseras eller inte has i åtanke. Så du gör helt rätt i att ventilera, det är bara starkt, och sunt. Vad som hjälpt mig i livsomställningar som inneburit mycket ensamhet, ändrade rutiner och förlorad trygghet är att vara snäll mot mig själv. Om jag bara tillåter mig själv att vara ärlig gentemot mitt ambitiösa och kritiska jag, om hur kämpigt det jag genomgår faktiskt är, ja, då blir det plötsligt glasklart att det ÄR kämpigt. Och i och med det får jag en så mycket större förståelse för mig själv och kan sänka mina krav den värsta perioden. För jag tror att det finns en sådan även för dig, och den är nu. Den är inte här för att stanna men den känns och påverkar dig negativt just precis nu. Det är jobbigt nog. Men om du tar ett steg utanför ditt liv, så som vi andra beskådar det – så är det inte konstigt att du känner såhär! Förstår du själv vilken enorm resa du gjort om vi nöjer oss med att tänka på din karriär? Sedan en stor flytt utomlands, kärlek och en flytt av allt som varit du i Stockholm. Och det är kanske först nu du hinner andas ut på egen hand, samtidigt som ingenting runt omkring dig är sig likt. Jag är säker på att du är fullt medveten om förändringen du gjort, men försök att vara medveten om hur stor den varit och är för dig. Men, det kommer att bli bättre. Och precis som du säger finns Stockholm kvar. Och alla vi som ser upp till dig, inspireras av dig och önskar dig all lycka.

    Ta hand om dig, sänk kraven för en bestämd tidsperiod och innan du hinner blinka så kommer du att vara tillbaka.
    Kram!

    Reply
  • Hej. Det hade nog räckt att du flyttat till en annan stad i Sverige och ändå känt samma känsla pga: Stockholmsbubblan med inbördes beundran. Vänner som hypar varann osv. Verkligheten ser inte riktigt ut så. I verkligheten bygger inte vänskap på samarbeten och göra reklam för varann. I verkligheten handlar vänskap om att va en snäll, ödmjuk och skön människa som folk vill hänga med. Liksom jobb, i Stockholms bubblan gör alla reklam för “vänner” i hopp om att själv få publicitet. I verkliga livet så är det mer: är du inte duktig på det du gör ramlar inte jobben in. Och jag kan förstå om det är svårt att vara en intressant person om det enda som händer är hike, hund, vänta på ishockeykille, handla inredning.
    Skaffar du dig inte ett eget liv i Kanada som du trivs med så kommer du “slösa” bort 8 månader om året och leva 4. För killen kommer förmodligen jobba med detta massa fler år framåt. Jag har en känsla av att du nu skriver att du ska jobba på när du väl är i Sverige men jag tror att du hellre kommer vilja va ledig samtidigt som din kille. Ett tips är att passa på och läs distansutbildningar och skaffa dig lite kunskap.
    Lycka till.

    Reply
  • Jag tänkte det samma, när det är sommar och din kille äntligen är ledig och har tid för dig och du äntligen är i Sverige och kan umgås med vänner och familj som alla har semester, så kommer du ju inte vilja jobba hela tiden! Det kommer inte funka. Jag tror tyvärr också det kommer vara svårt för dig att fortsätta med influencerjobbet som om du vore i Stockholm. Det kommer inte dyka upp några svenska pressutskick och instabruncher i Kanada. Du måste hitta på något annat, skaffa dig ett deltidsjobb så du får rutiner, kolleger och inkomst. Även om din kille är rik så du inte behöver jobba är det inte jättekul att leva på någon annans pengar, särskilt inte om du känner att du inte tillför något som tex ta hand om barn, husarbete, matlagning osv och sånt har du sagt att du inte tycker är roligt. Kanske kan du börja studera? Något måste du hitta på, du kan inte bara sitta hemma och vänta på din pojkvän, då kommer du bli tokig. Du måste hitta din egen grej. 🙂

    Reply
  • Klart hon kan fortsätta som influenser även om hon inte bor i Sverige..hon har stora samarbeten,inte fasen behöver hon springa på “Instabruncher” och det är ju inte pressutskicken hon tjänar pengar på utan de stora samarbeten hon har och dem behöver hon nog inte vara på plats i landet för att fixa. Annica fixar sitt jobb alldeles utmärkt ska du se. 🙂 .

    Reply
  • Lisa klokt skrivet.

    Reply
  • Klok kommentar Lisa! Jag har flertalet gånger flyttat på mig och bytt land och känner igen mig så mycket i det Annica skriver. Att fortast möjligt skaffa sig en vardag där man känner sig behövd/ företagsam och kan få en daglig dos av socialt umgänge där inte hype och sociala medier är det centrala är så viktigt för måendet. Distansutbildningar eller internship/ deltidsjobb är guld!

    Reply
  • Du behöver inte känna att du måste vara positiv. Det är helt okej att känna och det är klart att det kan vara väldigt tufft att flytta så långt bort och liksom börja om. Jag tycker att du ska tillåta dig att känna precis vad du känner och jag hoppas att det snart kommer kännas lättare för dig ❤️

    Reply
  • Jag har varit i liknande situationer så många gånger då jag flyttat runt x antal gånger och kan verkligen relatera till hur du känner. Man vill så mycket samtidigt som man behöver tid för att landa i allt och därav tröttheten. Det som hjälper mig mest är att tillåta sig själv att ta det lugnt, att vila, ta hand om sig själv och låta kropp och sinne få tid att vänja sig vid alla nya intryck, det nya livet. Det är fullt naturligt att inte ha samma energi som hemma sådär i början, dessutom är det vinter och vi går halvt i ide vare sig vi vill eller inte 🙂
    Se det här som en perfekt tid till att ro om dig själv, lyssna inåt och låt dagsformen ta plats, det är ingen idé att pusha sig själv för mycket eller ställa för höga krav / förväntningar just nu. Ta en dag i taget och landa i vem du är och vad som gör din själ lycklig.

    Reply
  • Det är en stor omställning och tar säkert tid. Tror som många skrivit att det vore bra med ett jobb utanför huset och att komma ihåg att OM du skulle komma fram till att du vill flytta tillbaka så är det inte ett misslyckande. Du måste känna själv vad du mår bra av, så är det bara.

    Gällande skillnaden i uppmärksamhet så kan det nog vara nyttigt att fundera på varifrån bekräftelsebehovet kommer ifrån? Är det verkligen viktigt med bekräftelse, uppmärksamhet och “att vara någon” och i så fall varför? Fokusera istället på ditt inre och relationerna med nära och kära för det är det som betyder något, vänner och familj, inte ytlig bekräftelse och uppmärksamhet.

    Reply
  • Tror också du skall skaffa ett jobb, där din insats har någon betydelse och inte bara reklam. Då kommer du känna dig behövd och får den uppmärksamhet du vill ha (en ärlig uppmärksamhet) Reklam är i längden rätt ointressant.

    Reply
  • Självklart är det tufft att flytta så lång bort. Men jag tror att när du väl kommer in i rutinerna och kan planera lite efter hur din kille är hemma blir det lättare.
    Sen tycker jag att din öppenhet över hur du mår och känner bara det är strongt att erkänna. Många skulle nog inte erkänna hur det verkligen är.
    Och att du åker “hem” lite då och då hjälper din tillvaro.

    Reply
  • Vad kul om du kunde sminka och fixa håret på någon av dina nya vänner och spela Inn. Du är ju så duktig på det.

    Reply
  • Kämpa på, försök hitta saker där borta som du tycker är kul som kan bli dina rutiner på dagarna. Kram till dig

    Reply
  • Hej Annica. Jag brukar inte alls kommentera men efter ditt inlägg så ville jag bara säga att jag förstår dig. Min kille flyttade utomlands för ett tag sedan och för fyra månader sen flyttade även jag dit. Förstår känslan du beskriver av tröttheten, bara sätta sig i duschen och låta vattnet rinna osv. Känslan av att lämna vänner och familj. Jag kände oxå så i början, och får såna dagar fortfarande där jag bara blir ledsen. Min kille är iväg mycket på jobb som din kille, dessa dagar slår ensamheten in som värst. Gud vad negativ jag låter men det jag vill komma fram till är att det blir bättre. Ju längre man är där träffar man fler människor, man skapar band till andra och tillsist faller allt på plats. Att bo i ett nytt land är ett spännande äventyr på både gott och ont. Massa kramar <3 🙂

    Reply
  • Jag vet inte vilken stad du är i, men det känns lite som din kille har valt fel bostad. Finns det inget city där ni bor med lite puls i? Kanske kan ni flytta dit för det känns som du behöver mer liv och rörelse runt dig. Inte ett hus i the suburbs. Och det verkar som du är den som spenderar mest tid i huset. Boende borde vara anpassat efter vad du behöver. En lägenhet i city är mer du.

    Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att du pausar ditt för killens skull. Branschen du valt måste man ju hålla sig aktuell inom, och du hade ju inte blivit tillräckligt stor för att kunna ta timeout.

    Hoppas canada blir bättre för dig! Det förtjänar du.

    Reply
  • Jag älskar din ärlighet! Klart förändringen känns! Din inställning är den rätta!

    Reply
  • Åh känner igen mig så väl..
    Min pojkvän bestämde sig i augusti att han ville flytta till en annan stad för att han hade kommit in via reservplats på universitetet. Och då var det bara två veckor kvar till skolorna började. Så vi bestämde oss för att flytta och vi har även två hundar. Nu har vi inte flyttat lika långt som dig, men ändå 45 mil hemifrån. Vi fick fort som fan leta boende som passar både oss och hundarna. Vi hade bara två veckor på oss. Börja packa fast att vi inte ens visste om vi hade boende. Sen fick vi napp på ett boende och då var det bara ta sig dit och kolla på det och skriva kontrakt, jag var tvungen att fixa en plats på komvux så jag kan plugga upp lite betyg, det var så mycket som skulle fixas. Nu bor vi här och har det superbra – men stressen har verkligen kommit såhär i efterhand, jag är otroligt trött. Pendlar ungefär 50 minuter varje dag till skolan så måste kliva upp jättetidigt. Sen ska man hem och ta hand om både hem och hundarna. Känner igen dig i det du skriver.. men jag tror att det är just omställningen som gör att man blir så trött och ibland kan man inte låta bli att tänka hur enkelt allt skulle vara om man fortfarande bodde hemma. Det tar nog sin tid att bli van helt enkelt <3

    Reply
  • Är en relativt ny läsare här och har faktiskt inte följt din resa till var du är och jobbar med idag haha.
    Har koll på att du DJ:ar och att det är relativt nytt, att du jobbar med dina sociala medier och att du varit med i en dokusåpa för hundra år sedan. Men hade varit så intressant om du hade skrivit lite om din resa, karriärsmässigt. Är själv 25år och känner att jag står och stampar och “väntar” på att något ska hända med min karriär.
    Jag fattar att det inte fungerar så och att man måste jobba hårt själv, men jag är lixom lite fast. Har ett enormt driv men vet inte riktigt var jag ska börja.
    Kan tillägga att jag bor i London sedan några år tillbaka och gillar känslan av “alla möjligheter” som finns här.
    Anyway, tillbaka till dig. Hade gärna läst ett långt matigt inlägg om dina aktiva karriärval och vad som lett till vad. Eller en mini serie av flera inlägg som leder fram till vart du befinner dig idag.
    Tycker om din ärlighet och mänsklighet du bjuder på!

    Reply