Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

15:19 | May 23, 2019

Nu kommer jag dö lycklig!

Innehåller adlink

Min cykel- Länk!

 
Igår kväll så var tanken att jag skulle träna men jag bokade av mig redan från morgonen för jag var tvungen att vila kroppen ytterligare en dag efter förra veckans köttande. Så efter kl 21 tog jag och Stitch en promenad hem till min gamla lägenhet för jag hade glöm kvar en krok till en lampa samt min cykel. När jag kom in i lägenheten igen så fick jag en sådan konstig känsla i kroppen, det är verkligen ett lämnat kapitel. Även om det egentligen bara är en flytt så blir det så mycket mer på något sätt för det var där som jag gjorde min största personliga utveckling i livet.
Under tiden jag bodde där så gick jag från botten till toppen, så många kvällar som jag legat och gråtit där, så många gånger jag har suttit och kedjerökt cigaretter på balkongen för att kunna andas lugnt och inte få panikångest. Så många gånger jag legat på det där golvet och bara stirrat upp i taket och tänkt “när försvinner den här hemska känslan inom mig?
Men också så många gånger som jag legat på det där golvet och skrattat så det krampat i magen, så många kvällar jag legat i soffan på balkongen med datorn på balkongbordet och kollat lite film med Stitch och en popcornskål. De mysiga promenaderna i solnedgången i Fredhäll, kvällarna då vi stuckit ner till klipporna för att bada pga den stekande värmen. Grabbarna på mitt utlämningsställe Vi Vinnare som jag blev så tjenis med som alltid gav Stitch godis när jag kom dit, dom visste exakt vad jag skulle köpa med mig och frågade alltid hur allt var och gick. Så härliga killar!
Hela första halvåret när jag bodde där köpte jag med take awaymat från Thaikiorren på hörnet och kollade Sex and the City och jag menar verkligen när jag säger detta att den serien har verkligen hjälpt mig så mycket! Den serien och boken “The Golden Year” med Amanda och Hanna som också har Fredagspodden som jag då också lyssnade mycket på.
Alla kvällarna jag suttit med mitt mixerbord för att jag verkligen ville bli bra på att DJa, kopplade in min lilla Marshallhögtalare för att jag inte hade någon plats för gigantiska högtalare. Alltså det kanske låter så överdrivet eftersom “det bara är en flytt” men för mig är det verkligen så mycket mer. Imorgon lämnar jag över nycklarna till de nya ägarna så igår stängde jag verkligen dörren för sista gången och det är verkligen ett kapitel för sig.
När jag och Stitch cyklade hem så kände jag sådan lättnad genom hela kroppen. Det var så skönt att cykla därifrån med hunden liggandes helt lugnt i cykelkorgen, jag tittade på allt i området en sista gång och kände bara “tack för allt men jag är klar här!”. Och när jag kom hem till min nya lägenhet så tog jag en lång varm dusch, lade mig i soffan med Stitch och kollade lite film och när jag låg där så tänkte jag “det här har du verkligen gjort bra Annica”. Det är sällan som jag känner mig stolt, inte ens när jag släppte min debutsingel kände jag mig såhär stolt som jag gör men det kanske är för att det är lättare när man verkligen ser det framför sig. Varje morgon när jag vaknar i min lägenhet så är det den bästa påminnelsen om hur hårt jag jobbat för att ta mig dit idag. Jag njuter av mitt morgonkaffe, tittar på min dator som jag investerat i och känner bara “här skapar jag magi” haha.
Det är lättare sagt än gjort att stanna upp, njuta och ge sig själv en klapp på axeln men när man får sådana moments så måste man embracea dom! Det är några gånger per år som jag får sådana stunder där allt stannar upp och jag bara kan njuta. Ett sådant tydligt moment är på Way out West förra sommaren när vi stod på Coformt hotells takterass i solnedgången, det spelades härlig musik och rökmaskinerna var igång, då svävade jag. Igår var också ett sådant moment där jag verkligen kände mig stolt över mig själv och så jäkla taggad på den här resan jag har framför mig. Jag skulle helt ärligt kunna säga nu att jag skulle dö lycklig!


4 kommentarer



4 kommentarer om “Nu kommer jag dö lycklig!”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Men gulle dig🧡 vad glad jag blir, har följt dig sedan du startade bloggen, så jag vet vad du har kämpat med allt i ditt liv.
    Jag har många gånger skrivit i kommentarerna att,bryt upp och skapa dig ett eget liv, när jag läst mellan raderna i dina inlägg. Ibland har jag varit irriterad på vad du fått stå ut med.Jag har givit dig ris ibland men det är inte ofta, jag har hejat på dig och velat ge dig tips och råd.
    Ibland har jag inte förstått vissa saker tidigare men nu när man har fått se hur en del personer är idag,så ber jag om ursäkt när jag inte förstått och läxat upp dig🧡
    Du har varit och är en fin Annica i mitt liv,
    Tack för det
    Kram

    Reply
  • Hej!
    Vart gör du dina fillers i kinderna? Hur länge håller det?
    Kram

    Reply
  • Alltså. Underbar känsla! Den är du värd! Lycka till med allt!!! Saknar podden men förstår att du måste välja bort vissa saker.
    Kram på dig!

    Reply
  • Hej Annica! Såg på din instastories att du hade köpt ett armband med ett vänskapshjärta du delade med Stitch. Vad hette den hemsidan? Skulle vilja köpa ett själv till mig och min hund 🙂
    Kram

    Reply