Det förekommer cookies på annicaenglund.se. Genom att fortsätta läsa på annicaenglund.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:30 | May 5, 2019

Packar ihop mitt liv


Äntligen är värmen tillbaka, höll på att få något spel när jag det snöade under helgen. Det är som ett jäkla förspel det här, ena stunden kommer värmen, solen och man kan sitta i T-shirt och sedan får man sig en käftsmäll när det börjar att snöa…
Men jag vaknade av att jag inte dragit för mina gardiner tillräckligt för solen sken rakt in i sovrummet. Stitch höll på att rulla runt och ville aktiveras så jag tog på mig träningskläderna och vi gick på en timmas promenad med en podd i lurarna, det var så skönt! Nu har jag druckit lite kaffe, smoothie och ska snart sticka iväg till WörkOut då jag bokade in mig på styrkefesten kl 12. 🙂 Jag har dock lite träningsvärk från gårdagen när jag följde med Nicke till Stockholm Kickboxning då han håller i passen där på lördagarna och det var rätt kul med sådan variation. Jag kör ju för det mesta ren styrka nu och där är det mycket mer kroppsvikt, uthållighet och högt tempo så det var en skön kontrast.

När jag kom hem efter träningen så packade jag ihop ännu mer i lägenheten eftersom jag flyttar nu imorgon, det är alltså sista natten i den här lägenheten och det är blandade känslor. Den här lägenheten köpte jag när jag bestämde för mig att lämna en relation och det är min första lägenhet som jag bott i helt själv. Här har jag gått från en trasig, vilsen själ till den jag är idag och det är helt sjukt hur man kan utvecklas genom att bara arbeta med det förhållandet som är det viktigaste någonsin, till dig själv.
När jag flyttade in här hade jag inte mycket, inte ens en säng så jag fick sticka och köpa en luftmadrass och sova på den i typ två veckors tid. Jag och Stitch låg där på golvet i en tom lägenhet och trots att jag knappt hade några saker eller visste vart jag skulle börja så kändes allt bara så rätt.
Jag bodde i kaos under tiden det renoverades, det var ett helvete alltså eftersom det var öppet mellan kök och sovrum. Jag försökte att jobba från min säng som var full med damm samtidigt som det revs inne i köket och borrades. Hade ingenstans att laga mat så jag fick hela tiden köpa mat från thaikoisken här nedanför. Jag kommer ihåg också när jag inte orkade äta upp och sparade maten till sen och skulle äta så insåg jag ju att jag inte hade något jag kunde värma maten i så jag fick äta en kall thaigryta i platslådor och när jag skulle lägga mig var det hål i min madrass eftersom en av snickarna hade råkat lägga sin borr på den så det var ett stort hål. Men jag löste det och allt kändes så mycket lättare också när jag hade Stitch, trots att hon är en hund och inte kan säga något så har det verkligen gjort mycket att ha henne och det är därför den lilla tjejen betyder så mycket för mig.
Det var kaos där i början och det var jobbigt men jag var bara tvungen att få allt att fungera och försöka att leva på som vanligt. Jag försökte också fokusera på att det mest skulle vara klart innan jul och sedan när julen och nyår kom så var det mesta på plats. Den känslan, oh my good!
Så från ett hem där allt var så förvirrande, opersonligt, tomt och lost så har jag byggt upp min lilla borg där jag själv är så trygg i mig själv och i mitt hem. Det här har vart min trygga punkt där jag helst spenderat mysiga hemmakvällar, där jag också utvecklats och skapat det som jag har och är idag. Den här lägenheten kommer att betyda så mycket för mig och jag kommer verkligen att sakna den.
Det känns nästan lite som att jag nu klarat av den här “skolan” kallat vuxenlivet på egen hand, att jag nu tagit studenten från den. Jag flyttade för första gången när jag var 17 år men det var här som jag för första gången fick göra allt på egen hand utan någon vid min sida. Jag har lärt mig så mycket genom den här resan och det har vart den viktigaste kursen, utbildningen eller vad man nu kan kalla det i hela mitt liv. Jag kan säga till alla er som fortfarande går i skolan, det är bra mycket lättare i den skolan än livets men den här är ju ändå mycket roligare. 😉
Trots allt jag gått igenom så är jag så glad för att jag fått göra det, att jag tog mitt Golden Year för att hitta mig själv, lära mig leva själv och klara allt på egen hand innan jag ens började tänka tanken på att träffa killar. Nu är jag så redo för mitt andra nya hem, jag behöver så mycket mer yta att växa på och den här lägenheten som jag bott i rymmer tyvärr inte all min power som jag just nu innehar så det var verkligen på tiden att skaffa en stor jäkla lägenhet där jag inte begränsas och där min power kan växa ännu mer. Nu jäklar gasar vi! 😀
 
Här kommer lite bilder från min förra flytt:

Stitch var inte så gammal när vi flyttade, så liten men så himla duktig!

Här skulle jag alltså bygga upp mig och mitt liv igen.

Flytten gick ganska fort men det var jobbigt att ta tag i allt.

Det tog lång tid att få upp allt ur kartongerna…

Thaimat varje dag i flera månaders tid.

Min älskade lilla tjej.

Jag bokade in renovering ganska snabbt.

Stack till Ikea för att köpa stommar till köket.

Sedan kom vitvarorna och köksluckor.

Hade en sänggavel men ingen säng. Man ser en kudde sticka upp längst ner på bilden, här sov jag och Stitch under några veckor.

Sen kom sängen. Jag kommer ihåg första natten, jag grät så mycket för jag var så glad att jag hade en skön säng att sova i.

Så stolt över min lilla tjej som vart med mig genom allt detta.

Min lägenhet nu innan den packades ihop. Det är känslosamt att tänka tillbaka på allt som jag vart med om men fan vad jag är stolt över mig själv. Annica, det här har du gjort så jävla bra!


17 kommentarer



17 kommentarer om “Packar ihop mitt liv”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Lyan blev så fin!
    Kul att se vad du gör i den nya nu.

    Reply
  • Ja det blir en hel del inredning framöver 🙌🏻

    Reply
  • Hej, dina bilder är så sjukt fina! Kan du berätta/ visa hur du gör när du redigerar?

    Reply
  • Jag använder lightroom 💕

    Reply
  • När du landat och fått i ordning i nya lyan så kommer du nog känna ”yes!” och mer yta för dig och sötnöten stitch blir ju toppen! 🤩👍🏼
    Lycka till med flytten! 🎈

    Reply
  • Ja det tror jag med. Men jag hinner knappt bo där i en vecka innan jag drar till Marbella 🙈

    Reply
  • Vilken resa du har gjort och så skönt att lämna det gamla bakom sig kan jag tänka mig. Du är grym! Lycka till med flytten ❤️

    Reply
  • Ja det blir som ett nytt kapitel och det är så spännande 😍

    Reply
  • Grymt ju! 😍🙌🏼 Power

    Reply
  • Ja det är Power 🙌🏻

    Reply
  • Så glad för din skull!

    Reply
  • Tack Sara 💕

    Reply
  • Det är så häftigt att man följt dig sen BB, när du kom till Stockholm, du var ny i staden, du upplevdes lite osäker men du körde på M grejer, träffa hans vänner å familj å hans liv. Är det de ni egentligen menar med att ni tappa bort er själva. Att de blir på enas villkor, bara göra vad den andre vill? Samtidigt som man tar på sig ett kändisskap. Men sen verkar de ändå som att du längs vägen ändå byggt upp dig själv. Starkt gjort! Det att han lånat pengar från dig utan att betala tillbaka är helt galet, jag hade sparat på alla sätt för att kunna betala tillbaka så fort som möjligt

    Reply
  • Ja det har vart en jäkla resa och det känns lite overkligt när jag själv kollar tillbaka på allt. Men jag är bra stolt över mig själv. Kramar

    Reply
  • Applåder till dig. Bra jobbat tjejen och det bästa av allt är att du har dig själv att tacka.
    Sån energi, disciplin och framåtanda har inte alla.
    Så glad för din skull för nu vet du att du är inte beroende av nån annan för att må bra. Du kan klara dig själv och det är en styrka minsann.
    Önskar dig allt gott du fantastiska tjej !!!
    Stor kram

    Reply
  • Tack Eva! Ja jag har kämpat på och bitit ihop och det har verkligen lönat sig. Jag kan verkligen klara mig själv. Kramar 💕

    Reply
  • Oehört imponerad på vilket lyft du har gett den kåken! Och även på dig, hur stark och framgångsrik du har blivit bara sen förra året.
    Lycka till med nya flytten och må bäst!
    Mvh

    Reply