Jag har inga tårar kvar

Idag hade jag, Pischa, Åsa, Marjorie och Aki bokat in oss på ett crossfitpass på Concor genom >>Bruce-appen<<. Tanken var att jag skulle hinna jobba på morgonen för att jag skulle få hundvakt men det slutade med att personen som skulle hämta Stitch inte dök upp och jag fick åka iväg med henne till mina förra svärföräldrar. Så himla gulligt av dom att ställa upp såhär i sista minuten. Det resulterade i alla fall iatt jag blev sen och fick springa in på crossfiten som redan satt igång och vi alla vet att stressar man till sin träning så blir den aldrig riktigt helt 100. Dock kändes det bra i kroppen efteråt men det var exakt det här jag inte ville skulle ske…

Efter träningen så åkte vi till Mahalo och käkade och då brast det för mig. Det var så mycket känslor som bubblade inom mig och dom gick inte att kväva. Och det som jag älskar med mina tjejkompisar är att dom inte sitter och puttinuttar med mig när jag är ledsen, ger mig massa sympatier och skit utan dom är väldigt raka och ärliga och får mig att inse vad jag håller på med. Varför jag och Marcelo valt att lämna varandra och vad som är viktigt att fokusera på nu. Och från och med nu kommer jag ha Stitch för det mesta och behöver jag hjälp kommer jag alltid att vända mig till mina vänner för dom kan jag alltid räkna med.

När jag kom hem efter att jag hämtat upp Stitch duschade jag, satte mig på golvet som jag brukar och försökte lyssna på vad kroppen ville. Jag försökte gråta men det kom inga tårar, det var som att jag inte har några tårar kvar att få fram. Jag kände ingenting och det är en känsla som jag vet jag måste ta på allvar för det är ett tecken på att jag skjutit känslorna ganska mycket åt sidan. Men jag tar detta med min terapeut men det jag lärde mig hos hen är att jag inte kan förbereda mig på något sätt hur jag ska agera när jag väl får den här tomma känslan. Det är bara låta den bubbla upp till ytan, hantera den och när jag väl gjort det så kommer den inte göra lika ont nästa gång och det är så man bearbetar det.

Nu ska jag pyssla om mig själv, bleka lite tänder och sedan ta en kvällspromenad med min lilla skrutthund som alltid får mig på så gott humör. Snart flyttar vi och det ska bli så skönt att börja ett nytt kapitel!

19 reaktioner på “Jag har inga tårar kvar”

  • Anonym skriver:

    Får inte Stich vara hos M något mer, blir det för mycke känslor att träffas så ofta!

  • Kosan skriver:

    Ja vad skulle man göra om man inte hade världens bästa vänner!!
    En bra vän är ärlig och vill det bästa men är inte rädd för att säga det men själv blundar för😍

  • anonym skriver:

    Var väl så att M. inte kom o hämta hunden som han lovat ..kan ja tro..därför bättre hon har den själv.

  • Anonym skriver:

    För att han inte kom som han lovar det vet man inget om, man kan ju inte straffas för det, ta reda på anledningen i stället
    jag står inte på M sida alls! Det har ju varit ungefär lika om man haft barn man måste ta det lungt!

  • anonym skriver:

    jag tycker det är taskigt att du hänga ut marcelo när ni har gjort slut,
    du utnyttja honom för att få fler läsvisningar

    • a skriver:

      Tycker det är mer dina kommentarer som är taskiga. Hon har väl över huvud taget inte skrivit att det var Marcelo som skulle hämta hunden.

  • mia skriver:

    Vad som en händer mellan er så är det inte rätt att använda Stitch som en bricka i spelet.Hon har inte gjort något fel. Vi alla förstår ju att det var M som inte kom och hämtade hunden. Det är samma sak med föräldrar som använder sina barn som en bricka vid separationer.Inte okej !!!

    • Anonym skriver:

      Håller med dig till hundra procent, står inte på M sida, man vet ju inte varför han inte kom kan ju vara ett
      missförstånd, det spelar ingen roll vad det var, kan ju inte ta Stich från M,
      Att dömma av det hon skrev så skulle ju hemmes vänner ha Stich, men M kanske räknas dit vad vet jag!

    • mia skriver:

      Jag tror dom både bryr sej mycket om stitch. Så hon har det nog jättebra.

  • Lilly skriver:

    Allt kommer bara att bli bättre och bättre när du får ditt eget hem, kan lägga det som var bakom dig och se framåt.
    Tänk så mycket roligt du har framför dig!!!

  • Maria skriver:

    Tycker ni som kommenterar och har så mycket att säga om vad Annica borde och inte borde göra borde ta en tankeställare. Vem är ni för att yttra er om saker och ting som handlar om hennes liv. Om hon väljer skriva vissa saker så är det väl hennes val eller hur och hennes blogg. Har ni problem med att hon är ärlig och säger vad hon tycker och hur verkligenheten ser ut så gå ut och läs inte mer.

    Tänk en extra gång innan ni kommenterar för de är så himla lätt för er att sitta bakom en skärm och skriva saker. Träffa henne i verkligheten så får vi se om ni har så mkt att säga då!!! Skärpning…

  • Linnea skriver:

    Det blev säkert ” dubbelbokat ” igen :/

  • Zandra skriver:

    Skönt att du gråter och släpper ut allting.
    Det du skriver att dina kompisar sitter och säger att dina vänner påminner dig om varför ni gjort slut osv. Det känns som dåliga vänner i mina ögon. Dom ska inte gulla med dig heller men dom kan låta dig gråta och släppa ut känslorna. Du har kanske känslor kvar för Marcelo och det är tråkigt när ett par inte kan vara tillsammans.
    Men många ggr så känner man saker när det är försent.
    Ni två kanske inte har gått in helhjärtat i att satsa på förhållandet. Ni har vad man har sett, alltid varit med vänner istället för bara var ni.
    Och även nu ser man att du sällan är hemma själv och inser vad som hänt.
    Jag tycker det är synd att ni gått ifrån varandra men fungerar det inte så gör det inte.
    Men ingen i hela världen skulle kunna göra något om ni nu skulle börja dejta igen. Inte ens dina vänner skulle kuna göra något åt det eller? Hoppas bara att du gör det som är rätt för dig och inte lyssnar på dina vänner, dom känner inte hur du mår inuti. Du skrev att ni skulle kunna spola tillbaka bandet och göra rätt. Gör det och börja dejta igen om ni vi strunta i vad alla säger..
    hoppas du förstår vad jag menar 😍

    • Anonym skriver:

      Håller med dig, ha tängt på det länge, men har inte velat skriva något, man ska gå efter vad man tycker själv
      ine vad ens vänner tycker!

  • Timmijean skriver:

    Vet inte hur erat uppbrott uppstått men jag känner för den Annica. Hoppas du mår ok.

    Jag har varit sjuk länge i depression, ångest och utmattningssyndrom utan att inte ens förstå det i början. Man mår så dåligt, vill fly från allt och alla, man mår så dåligt i sej själv och utplåna sin egen existens. Utåt sett verkade jag nog frisk när jag tog beslut om skilsmässa, men mitt intre skrek av ensamhet, självförakt och känslan att jag gör alla en tjänst som jag håller mej i från. Ger dom chansen till ett lyckligt liv. många månader av totalt mörker men han min stora kärlek fanns kvar när jag var lite redo för att ta imot kärlek igen, förstod att jag var värd det.
    Sen dess har vi kämpat tillsammans mot min ångest, hjärntrötthet och mörker. Det har tagit några år men vårt 17 åriga förhållande (-, några månaders avbrott) har aldrig varit så nära, innerligt och med så mkt kärlek som nu . Och på tisdag ska jag på min första arbetsdag på flera år. Känns så bra!….och piirigt och nervöst.

  • R skriver:

    Separerade i vintras och minns mycket väl hur starka känslostormar det kommer ❤️ HÅLL UT, All smärta som du känner kommer att gå över även fast det ibland inte känns som det. Låt det ta sin tid och ta en dag i taget, all ilska och sorg som du känner kommer så småningom att lägga sig. ❤️❤️❤️❤️❤️

  • amanda skriver:

    Hej Annica!

    Har trillat in på din blogg då och då och gjorde det nu igen förra veckan. Tycker att du är så sjukt stark som vågar och vill och är öppen om hur du mår och känner angående din separation. Jag själv går igenom samma sak nu och att läsa dina tankar och känslor gör att man inte känner sig som den ensammaste människan i världen. Skriv hur mycket/lite du vill om det, oavsett vad så hjälper det mig. Mitt ständiga mantra nu är ”det kommer gå över någon gång” sen under vägens gång kommer man kanske trilla dit på att man hör av sig på ”fel” sätt. Men inga sätt är rätt förutom det sättet du vill och ska hantera det på. Vi fan rockar och om den andra inte ser det så kommer nästa att göra det. Styrkekramar <3

  • Lisa skriver:

    Hej Annica!

    Jag går igenom samma sak som dig, vi har varit tillsammans i 7 år och jag är så rädd för livet som singel. Behöver allt pepp jag kan få så att läsa din blogg är lite som terapi för mig. Ett breakup är aldrig lätt och även om beslutet var mitt så mår jag fruktansvärt dåligt stundtals. Tänker hela tiden att jag aldrig kommer hitta någon som han och ibland får jag sån enorm ångest över att jag gjort slut. Men jag antar att det är en del av sorgeprocessen. Hur som helst vill jag bara tacka dig för din öppenhet i bloggen, det är ju trots allt väldigt känsligt och privat, men du skrev att du är glad om du kan hjälpa andra i samma sits – och tro mig, du hjälper verkligen mig! <3

  • Emelie skriver:

    Jag har varit med om ett jobbigt uppbrott nyligen så vet hur det känns. Man är så sjukt förvirrad och börjar undra vem man är utan sitt ex. Ena dagen gråter jag bara och får äta sömntabletter och andra dagen börjar jag se en ljus framtid igen. Så det känns som en trots att läsa om ditt liv, du är så stark❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *