Jag har hoppat ett av världens högsta bungyjump

Jag har kommit hem, vi landade 7:30 imorse och jag är så slut. Igår hade jag verkligen inte energi eller orken till att blogga för att min kropp var så slut efter all adrenalin då jag gjorde det galnaste någonsin i mitt liv.

När vi åkte till Macau så var det i jobbsyfte och självklart kommer ni att få höra mer om det stället. Men när jag googlade och såg att ett av världens högsta bungyjumps fanns där så kände jag bara att nu är det dags för mig att göra det. Jag har så länge velat hoppa men har inte vart på något ställe där det funnits något riktigt högt och när det stod ”Guiness rekordhållare” så var det självklart att det var här jag skulle hoppa. Så jag bokade in mig kl 11 på torsdags morgonen, vaknade med lite pirr i magen men var så jäkla taggad. Jag och Daniel åt frukost och sedan hoppade vi in i taxin till Macau Tower, han fick följa med som mentalt stöd men kan nog inte ge han titeln som den bästa. Han peppade mig väldigt mycket men sedan när vi skulle in i hissen som skulle ta oss upp till toppen så bangade han haha. Han stannade hellre nere på marken så jag gav han mina föräldrars nummer om något skulle hända sedan sa vi ”vi ses snart” och jag åkte upp.

Jag var inte nervös på ett dåligt sett utan jag var mer pirrig och taggad på att göra det här. Jag kände lite såhär att jag har gått igenom så mycket, har vart rädd pga andra tex att bli sårad, haft extremt kontrollbehov och det här tiden som jag har levt själv har jag vuxit så fruktansvärt mycket som människa. Jag behövde sätta mig i en situation där jag hade noll kontroll, där jag behövde bli rädd på mina egna villkor och där jag själv tar beslutet att bara hoppa ut i det okända. Nu låter det väldigt djupt men jag kände att det här var något jag behövde göra. Och i somras hoppade jag fallskärm och jag var inte alls rädd, jag kände mig trygg eftersom det enda jag behövde göra var att hasa mig ut från bänken i ett plan och låta en rutinerad person se till så vi skulle komma ner, det var stor skillnad just för att i Macau behövde jag vara den personen som tog klivet ut över kanten.

Jag var pirrig när dom kopplade på mig alla säkringar men tvekade aldrig, jag skulle göra det och jag tänkte hela tiden att ”ja det här är läskigt men det är ingen fara, det är bara att acceptera den känslan och försöka omvandla den till något jag njuter av”. Så när jag stod där på kanten och dom räknade ner ”5, 4, 3, 2, 1, luta dig framåt” så kändes det som att min kropp stretade emot och blev stel. Det kändes som att jag stod där hur många sekunder som helst och fattade liksom inte varför jag inte lutade mig framåt. Jag började föreställa mig hur känslan i kroppen skulle vara och det var liksom tusen tankar i mitt huvud som flög förbi men inget om att jag typ skulle dö eller så. Men när jag kollat på filmen såhär i efterhand så gick allt så fort men väl där så var en sekund en evighet.

I samma stund som jag kände att jag föll fick jag adrenalinpåslag och blev fylld med massa glädje, jag hade den känslan genom hela hoppet och skrattade så mycket. Jag kände mig typ oövervinnelig, så stark och så jäkla bra. Det här är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv och skulle inte tveka om att göra om det. När jag satt i taxin på väg tillbaka till hotellet började jag tänka på vad jag behövde göra nu för att söka fler adrenalinkickar. 😀

Jag fick höra efteråt att många aldrig någonsin trodde att jag skulle göra en sådan här sak men många har väldigt fel bild av mig. Bara för att jag gillar skönhet, fixar håret och naglarna så betyder det inte att jag är en fegis. Jag älskar sådana här typer av saker och skulle aldrig någonsin banga ett äventyr. Jag har kört cross i bergen i Österrike trots att den var alldeles för stor för mig och jag aldrig testat innan. Flög över styret några gånger men hoppade upp ändå. Vandrade i bergen en heldag där vi fick fira ner oss i sele eller hoppa från klipporna. Jag har klättrat upp för bergsväggar, kört bilar med sjuka hästkrafter, fallskärm, surfat på olika ställen trots extrem åska och blixtrar, promenerat genom djungeln i Australien… jag älskar äventyr och att utsätta mig själv för saker som får min puls att gå upp. Det är det som ger mig kickar i livet.

Det som jag nu har på min bucketlist som också garanterat kommer att ge mig adrenalinpåslag det är att hoppa ner i en bur bland vithajar i Sydafrika. Det hade vart så jäkla häftigt! Eller typ testa världens högsta rope swing, hur sjukt hade inte det vart!? Jag kommer definitivt hoppa bungyjump fler gånger, men såklart bara där det är säkert. Det finns ju vissa tivolin som åker runt, packar upp sina saker och sedan ner och det känns inte alls lika säkert som ett ställe som verkligen är för just bungyjump.

Jag sa det till Daniel på väg tillbaka att det här är något man behöver göra om man blivit nydumpad, sårad eller något sådant för man får verkligen en känslan efteråt att man är oövervinnerlig. Man känner sig så stark, så bra och att man klarar allt. Det var en sjukt rolig och häftig upplevelse och jag är så glad att jag fick avsluta mitt 2018 på det här sättet! 😀

Ni kan se ett klipp från när jag hoppade på min Instagram @annica- Klick!, så in och kika!

21 reaktioner på “Jag har hoppat ett av världens högsta bungyjump”

  • Nathalie skriver:

    Alltså SHIT!! Handsvetten det här inlägget och bilderna gav mig är inte nådig! Fan vad modig och cool du är!! 😍

  • Rebecca skriver:

    Vilken känsla du förmedlade med denna texten och bilderna…. herregud gåshud. Fan vad grymt, helt klart med på min bucket list. Även om det låter som att det ”bara” är bungy jump, en kul aktivitet, är det så mycket mer. Du satte rätt ord på hela grejen av hur jag tänker mig det. Kram

  • Hannah skriver:

    Så jävla modig!!! Grym du är!! Riktigt bra återberättat också. Säger som någon ovanför skrivit; GÅSHUD!!:D Grym du är!!<3

  • Louise skriver:

    Hej Annica! Häftigt att höra om din upplevelse! Det där med vithajar kan jag verkligen rekommendera! Jag var i Sydafrika för några år sen och gjorde den typen av upplevelse i Gansbaai, företaget hette Marine Dynamics. Mycket trevlig och kunnig personal!

  • Emelie skriver:

    Åh va kul! Låter som min bungeejump-upplevelse. (Körde Europas högsta 210 m då för en massa år sen) Jag hade ett smajl på läpparna som inte försvann på hela dagen. Den bästa tidpunkten var jag något oförberedd på. Nämligen när man studsade upp första gången och vände i tyngdlöshet. Herregud vilken känsla. Vad tyckte du om den? Nästan utomkroppslig upplevelse, och coolt att bära med sig känslan livet ut. För man kan plocka fram den lite när som 😊

    • Annica Englund skriver:

      Jag gick också och log hela dagen, det var så jädrans roligt!

      Alltså allt allt allt var magiskt, varenda sekund!

  • Nadja skriver:

    Sååå coolt att du gjort detta. Så imponerad! Det där med att se vithajar i en bur var vi nära på att göra när vi var i Sydafrika. Dock sa dom som vi hälsade på där att det inte är så smart att göra detta. För det lockar hajarna mot stränderna och tex surfare. Så dom avrådde oss starkt att göra detta. Hade varit häftigt att sett men vi avstod detta då! 😊

  • Lotta skriver:

    Hur kändes det vid första ”rycket” när linorna bromsar upp fallet? Som ens inälvor krossas och vill lämna kroppen genom näsborrarna eller mer som en elastisk studs upp igen?

    • Annica Englund skriver:

      Det blir inget ryck, det är så pass mjukt att man knappt märker när man studsar upp igen. Det kanske ser ut som ett ryck men det är inget sådant man känner.

  • Kim skriver:

    På din bucketlist borde du skriva upp att du ska simma fritt med späckhuggare uppe i Lofoten i Norge. DET är en sjukt häftig grej!!

  • Linda skriver:

    Hur coolt??? Alltså är så imponerad!! När jag såg klippet på Instagram höll jag på att börja grina av någon konstig anledning haha.. Jag har hoppat fallskärm men vettesnörven om jag skulle våga detta.

  • anonym skriver:

    Vilken toppen resa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.